Axolotl

Sedan några år tillbaka har den mexikanska salamandern Axolotl (Ambystoma mexicanum), som hör till mullvadssalamandrarna, blivit något av en trend bland husdjuren. Med sitt tilltalande utseende och färgsättning blir djuret verkligen något som drar blickarna till sig hemma. Att ha en Axolotl som husdjur är relativt enkelt. Här får du veta allt om djuret.

Salamander med markant utseende

Axolotlen sticker ut bland amfibierna. Salamandern lever huvudsakligen under vatten och stannar alltid kvar i larvstadiet. Istället för att gå in i metamorfosen fortplantar den sig som larv. Samtidigt är uppfödning av axolotl inget märkligt. Den finns helt naturligt i naturen. Den tyske upptäcktsresande Alexander von Humboldt upptäckte det första exemplaret redan i början på 18-hundratalet och tog det med tillbaka till Europa.

En vuxen axolotl är mellan 23 och 28 centimeter lång. Djuren kan även bli upp till 30 till 40 centimeter. Men sådana exemplar är mera sällsynta. Man lägger märke till de små mörka ögonen, de nätta små armarna och den paddelliknande svansen som axolotlen använder för att ta sig runt i vattnet. Något som gör att axolotlen till ett så omtyckt husdjur är inte minst det platta huvudet med den breda munnen. När man tittar på salamandern ser det ut som om den alltid ler. Tillsammans med de små, mörka prickliknande ögonen ger den därför ett vänligt intryck. Könen kan skiljas åt genom kloakvälvningen. På hanarna sticker kloaken ut lite, på honorna är den slät.

Under förra seklet avlades olika axolotlar fram. Därför går det numera att köpa djuret i många olika färger och former. I europeiska akvarier finns till exempel många albino-axolotlar. Övriga axolotlar som främst mörka, svarta eller gråfärgade. Något som är förbluffande med djuret är att organ och lemmar kan återbildas. Om till exempel ett ben skulle slitas av, så växer det ut helt och hållet igen efter en tid. Till och med gälarna kan återbildas. Principiellt kan axolotlar bo tillsammans med andra djur i ett akvarium. Men även om kroppsdelarna växer ut igen, bör man inte välja ut aggressiva rumskamrater till vattenödlorna.

Axolotlens färger

De klassiska axolotlarna som lever i det fria har en gråaktig, svart färg. Utöver det finns ett antal färgsättningar som främst härstammar från aveln. Vita och beigefärgade, gyllene och fläckade axolotlar är populära husdjur.

Något otypisk är den så kallade wildling. Dess hud har en ljusgrå färg med mörka fläckar. Gälarnas grenar har små röda lameller som sticker ut från huvudets båda sidor. De kopparfärgade axolotlarna är mer sällsynta. Ännu mer sällsynt är den axantiska axolotlen som ibland inte har någon färg och verkar genomskinlig.

Utöver det finns det axolotlar som är albino med metallisk glans och kallas för “harlekiner”. Men det är egentligen en vitling som har vissa celler som kan bilda pigment. Härigenom uppstår den typiska ansiktsmasken i olika former.

Axolotl – aztekernas heliga djur

Ordet axolotl kommer från det aztekiska nahuatl-språket. Atl betyder ungefär vatten och Xolotl är en av de aztekiska gudarna. Översatt betyder axolotl alltså ungefär vattengud eller vattenmonster. Djurets lever, som namnet redan antyder, i Mexikos sjöar. Det kan hittas i sjön Xochimilco och i Chalco runt Mexiko City. Man förmodar att salamandrarna även levde i andra, numera uttorkade sjöar på denna högplatå.

Sin särskilda utformning kan hänga samman med regionens vulkaniska ursprung och dess vattensystem. Idag lever endast 0,3 djur per km² i Xochimilko. De föredrar kallt och syrerikt vatten. Därför lever de främst på botten av dessa sjöar. I det vilda är en axolotl nattaktiv. Eftersom djuret inte förekommer någon annanstans i världen, kan man lätt få känslan av att det handlar om urtidsväsen. Det kan i alla fall konstateras att axolotl är ett mycket gammalt djur och att det var heligt. Till viss det användes den dock även som mat. Ibland kan man fortfarande hitta axolotl på mexikanska fiskmarknader.

Axolotl – foder

För att skaffa mat lurpassar axolotlen på sitt byte. Så snart ett litet kräftdjur simmar förbi slår jagaren till. Utöver det äter axolotlen ryggradslösa djur som insektslarver och ägg från andra amfibiers. Ibland äter den till och med sin egen avkomma, och även mindre fiskar kan hamna på menyn. I akvarier matar man den vanligtvis med larver och insekter. Myggor, daggmaskar och flugor är till exempel en riktig delikatess för dessa amfibier. De yngre djuren ska helst matas dagligen. För de vuxna djuren räcker det med mat två gånger per vecka.

Axolotl – skötsel

Vid vilken temperatur bör axolotlar hållas?

Som redan nämnts lever axolotlen i svalt, syrerikt sötvatten. Det bör efterliknas så gått det går i akvariet. Vattnets temperatur bör ligga mellan 12 °C och 20 °C. Amfibierna tar ingen skada av temperaturer under 10 °C. Men så fort det blir över 24 °C varmt börjar de att paddla runt i akvariet i panik. Ju högre temperaturer, desto mer aktiveras djurens ämnesomsättning. Det kan dessutom få sjukdomar bryta ut, vilket i värsta fall kan leda till döden. Temperaturer på 1 °C till 2 °C är ofarliga för djuren.

På akvariets botten lägger man finkornig sand. Alltför stora stenar kan lätt sväljas och leda till ett dödligt tarmvred. Den perfekta kornstorleken för amfibierna är 1 till 3 mm. Ett filter är ett absolut måste för en axolotl. Tillsammans med en vattenpump ger det en löpande syresättning av vattnet. Yttre filter är jättebra för att så lite teknik som möjligt ska synas i akvariet. Samtidigt håller det ordentligt rent. Men det är trots allt viktigt att det inte uppstår för mycket rörelse i vattnet, eftersom det kan leda till att salamandern blir stressad.

Axolotlen trivs i hårt vatten med ett pH-värde över 7. I för mjukt vatten kan djuren under en kort ögonblick tappa färgen. Det är egentligen inte farligt men kan utlösa stress. Om endast mjukt vatten kommer ur kranen, kan det berikas med salter såsom natrium, kalium och kalcium. Det optimala pH-värdet ligger mellan cirka 7 och 7,5. Det utvidgade komfortzonen ligger mellan 6,5 och 8. Det bör finnas nitriter i akvariet, maximalt 0,5 gram per liter. För nitrater är 25 milligram acceptabla.

Hur stort bör akvariet vara?

Det går bra att ha en ensam axolotl eller ha dem i par. Han man två vuxna djur bör man köpa ett större akvarium. Salamandrarna trivs endast i sällsynta fall med andra arter. Fiskar är inte så lämpliga som sällskap, eftersom de i första hand anses vara foder. Vid matningen ska ljuset dimmas ned eftersom axolotlarna är nattaktiva djur. Ju fler axolotlar som hålls i bassängen, desto större yta behövs.

Som en tumregel kan man utgå ifrån följande för akvariets storlek:

• 1 axolotl: akvarium på 100 liter (t.ex. en bassäng på 80 x 35 x 40 cm)
• 2 till 3 axolotlar: akvarium på 160–200 liter (bassäng på 100 x 50 x 40 cm)

För varje axolotl ska man planera ett utrymme på 50 till 80 liter vatten. Akvariets höjd är mindre viktig i detta sammanhang. Fokus bör mer ligga på att akvariets bottenyta är tillräcklig stor.

Inne i själva akvariet bör det finnas gott om fria ytor på botten och några gömslen (grottor, rötter). Ljuset bör vara svagt. För att upprätthålla en hög syrehalt rekommenderas ett yttre filter samt eventuellt en syresättningspump. Det går att ha växter ihop med axolotlar. Men man bör välja mer robusta arter som exempelvis javaormbunke, vattenpest och mossa. Även flytande växter fungerar utmärkt i axolotlakvariet. Djuren har inget emot lite skugga.

Axolotl – sjukdomar

Axolotlar är mycket robusta djur. Inte ens svåra skador tycks bekomma dem, eftersom de växer ut igen. Salamandrarna kan även utan problem förnya delar av hjärnan och hjärtat. Det blir inte kvar några synliga skador. Farligt är främst för höga temperaturer och den stress det orsakar, för hög vattencirkulation och höga pH-värden. Om det finns för mycket syror i vattnet kan det bildas ammoniak. Den är giftig för salamandrarna och leder på sikt till att de dör.

Det är inte ovanligt med parasitsjukdomar och framför allt gälcancer leda till svåra infektioner. Ciliater leder dock bara till svåra sjukdomar om de förekommer i stora mänger på försvagade djur. De blir då slöa och vill inte äta. Flagellater kan förekomma i tjocktarmen och leda till slempålagring och hudavlossning hos svaga djur. Det som till varje pris ska undvikas är angrepp av Ichtyosporea-protozoer. Dessa gör nämligen att det bildas blåsor på huden som inte läker när de har spruckit, vilket kan leda till utväxter. Det finns ingen behandling mot dessa parasiter.

Axolotl – ålder

Vid rätt skötsel kan axolotlar bli förvånansvärt gamla. Den genomsnittliga livslängden är cirka 15 år. Man känner till och med djur som nådde den bibliska åldern på 25 år. Minimiåldern ligger på cirka åtta till tio år.