Kaninens matsmältning

Kaninens matsmältning

Alla kaninägare bör känna till hur kaninens matsmältning fungerar, eftersom djuren behöver en speciell kost. Deras diet måste vara rik på råfiber (t.ex. hö) och näringen kan endast transporteras genom tarmen om kaninen äter konstant. Det konstanta foderintaget säkerställer att matsmältningssystemet fungerar. Annars uppstår farliga matsmältningsstörningar hos kaniner.

Tändernas funktion

Stödtänder

Stödtänderna som sitter bakom de övre framtänderna har praktiskt taget ingen funktion. Men de särskiljer gnagarna från hardjuren (Lagomorpha). Kaniner hör till familjen hardjur.

Tänder

Tänderna är vassa och mejselliknande och används för att gnaga av grov eller stjälkliknande mat. De växer hela tiden och måste ständigt slitas ned – helst mot varandra medan kaninen gnager itu sin mat. Tänderna är första delen av matsmältningen och det är viktigt att hålla dem friska genom korrekt utfodring.

Molar

Dessa tänder finns längre bak i munnen eller munhålan och används för att krossa och mala maten. Fodret saliveras också mellan kindtänderna och blir därmed halt. De första enzymerna (fermenteringar, biokatalysatorer) från saliven startar försmältningen.

Matstrupen

Matstrupen är enbart ett transportorgan. Den väl tuggade maten kommer från munnen genom strupen till matsmältningsskanalen.

Magen

I magen börjar förberedelsen av kaninens matsmältning. Fodret försuras starkt med saltsyra från speciella celler. I denna sura miljö börjar proteinsplittande enzymer bearbeta proteiner, dessutom frigörs maghormoner  som signal (intern budbärare).

Till skillnad från de flesta däggdjur är kaninens mage knappt muskulös och därför kan den inte aktivt transportera mat. Det kallas stoppmage. Den kan bara överföra det uppblötta och sura innehållet till tunntarmen genom att kaninen fortsätter äta och helt enkelt trycker vidare maten i magen genom ny mat.

Det är just därför kaniner äter nästan konstant. Kaninens mage alltid måste vara full och den behöver äta små måltider, mellan 70-80 gånger, ibland upp till 120 gånger om dagen. Kaninen behöver alltid ha tillgång till högkvalitativt hö i överflöd. Det är helt enkelt nödvändigt för stoppmagen att kaninen fritt intag av mat.

Den främre tunntarmen

I den främre tunntarmen tillsätts nu gott om vävnadsvatten och enzymer. Nästa bearbetningssteg äger rum i den tunnflytande fasen.

Bukspottkörteln och levern

Kanalen till bukspottkörteln och gallgången mynnar ut här. Levern kan lagra överskott av blodsocker under en kort tid (i form av glykogen), annars är den ansvarig för den centrala “avgiftningen”.

Bukspottkörteln reglerar blodsockernivån och donerar både fett- och kolhydratdelande enzymer.

Den bakre tunntarmen

Nästa steg är den bakre tunntarmen, där det huvudsakliga arbetet i kaninens matsmältning äger rum. Den extremt aktiva vävnaden i tarmvilli överför sönderdelningsprodukter ur kosten till blodomloppet. Endast till största delen nedbrutna komponenter kan passera tarmväggen där de sedan utnyttjas av kaninens övriga målorgan.

Den bakre tunntarmen är den region där alla, fram till denna punkt, smälta näringsämnen och aktiva substanser överförs till organismen. Den är viktig för den förebyggande hälsovården. Därefter finns nästan bara så kallade råfiber, det vill säga växtbaserade cellväggskomponenter, i det mosade fodret.

Blindtarmen

Vid den punkt där tunntarmen mynnar ut i tjocktarmen förgrenar sig blindtarmen. Den kallas så eftersom det är en blint avslutande utbuktning av tarmen. Det är en stor jäsningskammare som koloniseras av ett stort antal specialiserade bakterier. Ur fiberrika växtdelar utvinns den återstående energin, dessutom utvinns byggstenar till växtcellväggen (särskilt dextros från cellulosa).

Blindtarmsfloran tolererar inte snabba förändringar av blindtarmsubstratets sammansättning. Därför (men också på grund av störningar i tunntarmen) måste kostförändringar alltid utföras mycket långsamt och gradvis. Först då fortsätter jäsningen i blindtarmen pålitligt och utan stark gasbildning.

I slutet av denna process bildas blindtarmsavföringen. Detta är en egen, mjuk avföring, som skiljer sig avsevärt från den torra avföringen i ändtarmen. Ett skyddande slemhölje säkerställer att detta speciella material transporteras direkt till anus utan ytterligare bearbetning i tjocktarmen.

Kaninen äter vanligtvis blindtarmsavföringen direkt för att den ska passera ännu en gång genom hela mag-tarmkanalen. Därigenom erhålls vitaminer (främst ur B-komplexet), men också värdefullt bakterieprotein och många aktiva ingredienser. Att äta blindtarmsavföring fyller dessutom stoppmagen om det inte finns någon mat för tillfället. Ibland kan du upptäcka de mörka, mjuka, glänsande, pärlliknande, oregelbundna kulorna – blindtarmsavföringen – i ströet.

Tjocktarmen

Resten av tjocktarmen bakom övergångsområdet mellan tunntarmen och blindtarmen har i huvudsak till uppgift att återvinna vatten ur den nu i stort sett smälta, men fortfarande mycket tunna, matmassan. Men överallt i tjocktarmen finns det andra bakterier som, liksom deras specifika eller släktingar i blindtarmen, kan utföra speciella jäsningsprocesser och liknande metaboliska processer. De förser tarmväggen med kortkedjiga fettsyror från matresterna. I ändtarmen formar slutligen den torra exkrementen korrekt och avlägsnar så mycket kvarvarande fukt som möjligt ur dem. Diarré eller förstoppning är tecken på att denna reglering är störd av fel i föregående avsnitt.

Anus

Anus är utgångsöppningen för avföringen. Den fasta avföringen innehåller avfallsmaterial som inte utsöndras i flytande form via njurarna, till exempel urin, samt osmälta matrester och enskilda eller tillfälliga överskott av näringsämnen. Ringmuskeln avslutar matsmältningskanalen och därmed kaninens matsmältning.

Alla smådjursprodukter, samt produkter speciellt för kaniner, som kaninmat eller burar, finns i zooplus onlinebutik.