Nymfparakiter, eller nymfkakaduor, har vissa krav när det gäller skötsel och utfodring. I den här artikeln kan du läsa om de viktigaste förutsättningarna för att tillgodose de vackra fåglarnas behov.
© Martina Berg / stock.adobe.com
Här kan du snabbt se de två speciella egenskaperna hos en nymfparakit: Fjäderhätta och orange fläck
Nymfparakiter som lever i det fria blir ca 30–35 cm långa och har grå fjäderdräkt och vita speglar på vingarna.
Under årens lopp har dock olika korsningar resulterat i andra underarter som skiljer sig åt i sina färgmönster. Bland de mest kända är:
Särskilt typiska för båda könen är den markanta fjäderkammen och de röda eller orangefärgade fläckarna i ansiktet. Fläckarna sitter på kinderna under ögonen.
© rufar / stock.adobe.com
Medan könet på de nya korsningarna endast kan särskiljas genom DNA-tester, varierar de vilda nymfparakiternas utseende beroende på kön (könsdimorfism). Hanarna har en gul ansiktsmask, vilken saknas hos honor och unga fåglar. Honor har också gulsvarta, tvärgående ränder på undersidan av stjärtfjädrarna.
Nymfparakiter är dagaktiva fåglar och älskar aktiviteter. Ju mer du bejakar fågelns lek- och gnaginstinkter, desto gladare och friskare blir din nymfparakit. Egentillverkade eller köpta fågelleksaker, klätterrep och grenar att gnaga på är perfekta för detta.
Nymfkakaduor är dessutom födda flygare. Den som en gång har sett deras flygkonster skulle aldrig komma på tanken att stänga in dem i en bur utan att låta dem flyga fritt i några timmar.
Gör alltså inte det, utan låt din fjäderbeklädda vän flyga fritt varje dag. Njut av att se fågeln när den tar sina snabba och eleganta flygturer.
Den fjäderkam som är typisk för nymfparakiter är inte bara vacker, utan har också en mycket speciell uppgift. Den visar nämligen djurets sinnesstämning.
När fjäderkammen är upprätt är fågeln uppmärksam. Om upphetsningen blir för stor och fågeln blir rädd kan det hända att kammen tippar framåt. Omvänt är djuren avslappnade när fjäderkammen ligger avspänt.
En fjäderkam som trycks platt mot huvudet är en varningssignal. Ett sådant beteende innebär att fågeln är aggressiv eller rädd. Lämna din fågel ifred så att den kan lugna sig.
Regel nummer ett är: nymfparakiter ska aldrig hållas ensamma, eftersom de är flockfåglar och beroende av nära social kontakt.
Om en nymfparakit inte har någon kontakt med andra nymfparakiter kommer den att försöka kompensera för detta genom att ta kontakt med dig. Detta känns kanske roligt till en början, men med tiden kommer den att kräva din fulla uppmärksamhet och, om nödvändigt, uttrycka detta med hårresande vrål.
Detta högljudda läte uppmanar flocken att hålla ihop i det vidsträckta hemlandet (Australien). Det är alltså ett instinktivt beteende som snabbt kan bli påfrestande för dig och dina grannar.
Tänk också på att det kan påverka din nymfparakits psyke om den hålls ensam. Resultatet är omfattande beteendestörningar, till exempel aggressivitet hos hanarna. Honor tenderar däremot att bli slöa och likgiltiga.
Observera: Även om man ser detta ”tips” då och då kan en spegel inte på något sätt ersätta en djurpartner!
Nymfparakiter är mycket aktiva och kräver därför en stor voljär eller ännu hellre ett eget fågelrum. För två till fyra fåglar bör ytan vara minst 100 x 200 x 200 centimeter. Minst en tredjedel av detta utrymme ska vara fritt för att ge djuren tillräcklig rörelsefrihet.
Tänk även på följande punkter vid valet av inhägnad:
Underlaget kan bestå av småsten, naturträ eller sand. Flera grenar som är fästa vid väggarna fungerar som sittplatser för djuren. De uppskattar även fritt svängande gungor eller rep.
Olika fågelarter talar olika språk, så det kan mycket väl vara så att dina nymfparakiter inte kommer överens med alla andra fåglar. Kombinera därför endast nymfparakiter med andra arter om det inte finns något annat alternativ eller om du redan har erfarenhet.
Nymfparakiter är i allmänhet mycket fredliga kamrater. Oftast trivs de ganska bra ihop med andra parakiter, t.ex. undulater.
© Martina Berg / stock.adobe.com
Nymfparakiter är i första hand granivorer och livnär sig på en mängd olika frön (t.ex. hirs, solrosor). Fritt levande nymfkakaduor får i sig cirka sju gram mat under dagen, som de äter vid två tidpunkter på dygnet – strax efter soluppgången och cirka en och en halv timme före solnedgången.
Förutom högkvalitativ fröblandning för stora parakiter bör du också ge dina nymfparakiter färskt grönfoder varje dag. Extra smaskigt är grönsaker som gurka, paprika, sallad eller zucchini som inte har blad. Frukt som äpplen, päron och plommon uppskattas också, men ska ges mer sällan.
Om dina fåglar ruvar eller häckar kan du justera foderransonen därefter. Som en bra proteinkälla kan du ge äggfoder eller groddblandning ungefär en gång i veckan.
För en sund matsmältning är det också viktigt att du ger dina djur grit samt ett sepiaskal och kalk. Lika viktigt är att du tar bort gamla matrester från buren varje dag och att parakiterna alltid har tillgång till friskt dricksvatten.
Om du vill avla på dina nymfparakiter ska du sätta dig in i ämnet noggrant. Eftersom nymfparakiter är hålhäckande fåglar behöver de en lämplig holk för häckning. Paret ska också ha möjlighet att dra sig tillbaka, eftersom häckande fåglar kan vara aggressiva.
När hanen förbereder holken är det ett tecken på att parningen är nära förestående. Efter parningen tar det cirka två veckor för honan att lägga sina ägg. Efter nästan tre veckors ruvning kläcks ungarna.
Nymfparakiter har en genomsnittlig förväntad livslängd på 15 till 20 år i mänsklig ägo. Vissa djur uppnår till och med en ålder av 25 år, vilket du ska tänka på innan du köper. I det vilda lever djuren dock vanligtvis bara i tio till 14 år.
Eftersom fågelhållningen spelar en avgörande roll för deras hälsa ska du följa alla råd om artanpassad hållning och utfodring. Om du inte gör det kan det ha en negativ inverkan på fåglarnas hälsa och förkorta den förväntade livslängden.
De mest typiska sjukdomarna hos nymfparakiter inkluderar PDD, en sjukdom i nervsystemet och mag-tarmkanalen (eng.: Proventricular Dilatation Disease) eller djurhållningsrelaterade sjukdomar som parasitangrepp av fjäderlöss.
Vilda nymfparakiter hör hemma i de torra regionerna i Australien, långt borta från kusterna och tropikerna. För att hitta tillräckligt med mat och vatten i dessa stora områden flyger de vilda kakaduorna runt som nomader och i stora flockar. De drar sig gärna undan till träd och buskar, där de på ett skickligt sätt kan skydda sig från omvärlden.
Officiella uppfödare är alltid den första anhalten om du letar efter nymfparakiter. Eftersom dessa är mycket populära sällskapsfåglar lönar det sig ofta att ta en titt på det lokala djurhemmet. Många parakiter lämnas in och letar efter ett nytt, kärleksfullt hem.
Nymfparakiter är relativt billiga att köpa. Genomsnittspriset är omkring 700 till 1 500 kronor per fågel. Detta pris kan variera beroende på uppfödare eller färgvariant.
Glöm dock inte de löpande kostnader som är förknippade med att ha och utfodra fåglar. För ett par fåglar handlar det om cirka tio till 20 euro per månad, exklusive veterinärbehandling.
| Namn: | Nymfparakit (Nymphicus hollandicus), även nymfkakadua |
| Storlek: | ca 30–35 cm |
| Förväntad livslängd: | upp till 25 år |
| Djurhållning: | minst i par (blandade kön), aldrig ensamma |
| Kombination med andra fåglar: | fungerar oftast, men helst bara i undantagsfall |
| Bur: | utomhusinhägnad, fågelrum eller voljär med minst 100 x 200 x 200 cm plus skyddat utrymme |
| Foder: | korn, frön, färsk mat som grönfoder (t.ex. maskros, persilja) och ekologiska grönsaker (t.ex. gurka, morot), ibland färsk frukt och proteinrik mat (t.ex. ägg) |
| Svårighetsgrad: | kräver vana |
