Vandring med hund – äventyr i vardagen

Oavsett om det handlar om mindre vandringar i närområdet, dagsturer under helgen eller en hel vandringssemester med hund, så är vandring med hund en djurvänlig hobby för team som består av människor och djur.

Kan alla hundar följa med på vandring?

Nästan alla friska, vuxna fyrbenta vänner kan ge sig iväg med dig på vandringsäventyr. Men för att klara längre turer på egen hand bör din fyrbenta vän redan ha samlat på sig vandringserfarenheter.

Om du planerar en dagstur, bör du först ha avverkat några kortare vandringar i närmiljön tillsammans med din fyrbenta vän. Dessutom går det bara att vandra med följande hundar till viss del:

Valpar och unghundar

Valparna bör inte gå längre sträckor. Därför är promenader på flera kilometer ett stort NEJ. Vandringsentusiaster kan dock ta med sina små fyrbenta vänner i speciella hundryggsäckar och låta dem gå små sträckor då och då.

Unghundar kan sakta vänjas vid vandringar. Från ett års ålder går det vanligtvis att göra turer från fem kilometer. För stora raser som grand danois bör du dock först rådfråga en veterinär.

Hundraser som hellre tar det lugnt

Raser med korta ben och platta nosar, till exempel hundar av mops-typen, blir snabbare trötta. Den som redan börjar flåsa under en vanlig rastningsrunda kommer inte att tycka om att vandra.

Till dessa hundar hör många bulldoggs som den engelska bulldoggen, men tyvärr även några överavlade bassets eller pekineser. Även dessa hundar njuter såklart av utomhusäventyr – men hellre på små sträckor och med många pauser.

Sjuka hundar

Om en hund är svag på grund av sjukdom, bör den undvika långa vandringar. Men hur ser det ut med artros ? Många fyrbenta vänner med artros kan gå på jämna underlag under lång tid, men att gå uppför och nedför är svårt. Överväg noggrant om vandringen är lämplig för din hund och rådfråga veterinären om du är tveksam. Om hunden flåsar mycket och sackar efter är det bättre att avbryta vandringen.

Vandring med hunden: Vad behöver tas med?

Om du håller på att snöra vandringsryggsäcken inför en tur med hund, behöver du också packa ner en del till din fyrbenta vän. Vatten och en vattenskål är ett måste. En vattenflaska för hundar med en integrerad skål är praktisk.

Under vandringen får hunden lov att dricka ur rent rinnande vatten. Men i stillastående vatten finns faror i form av giardier och andra patogener.

Naturligtvis bör hundar inte vandra iväg med full mage. Men lite foder eller ett litet mellanmål under den välförtjänta rasten ska med ner i packningen. Det finns många reseflaskor och skålar för hundar som passar bra för vandringar.

Ytterligare vettiga saker att ha med är fästingtång och pincett – till exempel för att befria din fyrbenta vän från en tagg i tassen. En lätt mikrofiberduk är bra för att snabbt torka av hunden om det regnat eller om den tagit sig ett dopp i en bäck.

Innan du vandrar med hunden bör du veta mer om hur man tar bort fästingar på hunden.

Vad har hunden på sig när den vandrar?

Det bästa är en sele, halsband och ett koppel som du enkelt kan rengöra. När du vandrar i bergen är det säkrare att välja en sele, eftersom ett halsband kan utgöra en kvävningsrisk i en nödsituation.

En sele bör andas och inte skära in i axlarna. Om du inte kan släppa din fyrbenta vän fritt kan ett spårlina ge den lite mer frihet att springa runt. Spårlinan Heim av biotan är lättskött och knutar inte lika lätt som tygkoppel.

Undvik risker när du vandrar med hunden

Hur bekymmersfri det än kan vara, så bör du skydda dig mot följande faror när du vandrar med hunden:

Fallrisk i högbergsområde

De fyrbenta vännerna har oftast inga problem med branta stigar. Men om du vill gå ute med hunden, bör du informera dig ordentligt redan i förväg om hur sträckan ser ut.

Farliga platser över djupa botten eller lätta klätterpassager är inte lämpliga för klassiska vandringar med hund. Här är risken för stor att störta ner. Men även på enkla sträckor kan avgrunder bli till en fara som den vilda unghunden inte lägger märke till. Koppla din hund om du är osäker.

Möten med kor

Om och om igen sker det otrevliga möten mellan kor och hundar. För på promenader i alpregionen måste man ofta korsa betesmarker. Respekt för varandra förebygger konflikter.

Ur kons perspektiv sett ser hundar ut som potentiella rovdjur. När du ser en hjord med frigående kor ska du koppla din hund direkt och hålla den nära dig. Gå snabbt förbi betesmarken, men spring inte. Gör en stor båge runt korna.

Särskilt när det gäller kvigor med kalvar bör man vara extra försiktig. För korna har som högsta prioritet att skydda sina kalvar.

Vid kontakt med kor bör du inte:

• Ropa och skrika högt
• Gestikulera kraftigt eller göra försvarsrörelser med händerna
• Stirra på kvigorna eller de små kalvarna
• Gå mot kalvarna

Om kon lyfter och sänker huvudet flera gånger och går ner i knät, är det en varningssignal som du bör ta på allvar. Om kon springer emot dig, koppla då loss hunden. Den kommer att ha lättare att springa i säkerhet utan dig. Lämna betesmarken snabbt.

Vilt på vandring med hund

Det är självklart att din hund inte ska springa efter vilt. Hundar med en okontrollerad jaktinstinkt ska därför hållas kopplade. En långlina ger då mer fritt utrymme, så att din hund kan nosa runt ordentligt.

Om hundar springer fritt bör du kalla in den i god tid. Var uppmärksam. Om hunden står som fastfrusen och samtidigt tittar koncentrerat mot ett ställe har den förmodligen upptäckt något.

Under häckningssäsongen på våren bör de fyrbenta vännerna hålla sig på vägarna. För det är inte bara fåglar som ruvar på marken, utan även kids kan bli skrämda i snåren. ”Han gör ingenting” är inget motargument. För bara närvaron av ett potentiellt rovdjur innebär ren och skär stress för både kid och mamma.

Vandra med hunden – och skydda naturen

Huruvida en hund måste använda kopplet i skogen varierar från ort till ort. I naturreservat måste hunden hållas i kopplet och vandrarna måste hålla sig kvar på vägen. Även i landskapsskyddsområden är det viktigt att din fyrbenta vän inte skrämmer upp vilt i busken. Men här får den springa fritt – om det inte finns någon annan regel på lokal nivå.

I många nationalparker finns ett krav på koppel. Om din fyrbenta vän kan kallas in på ett tillförlitligt sätt och kan “gå fot”, tolereras det oftast att man går med hunden utan koppel. Det är egentligen självklart att inget skräp lämnas kvar. Det gäller naturligtvis även hundbajs nära vägen.

Så hittar du rätt vandring

Om du har en vacker skog eller en naturpark utanför dörren kan du bara att börja vandra – det finns mycket att upptäcka! En underbar dagstur tur är rolig under alla årstider.

Under den varma sommaren är det bäst att hålla sig i de skugga skogarna. Men du bör ändå se till att din fyrbenta vän inte blir för varm och dricker tillräckligt. Planera så att ni har gott om tid för vandringen och ta raster. Vägen är målet!

Vandringssemester med hund

Lyckligtvis finns det allt fler boenden som semesterhus och hotell i alla prisklasser som gör det möjligt att ta med hunden på semestern. Om du vill resa utomlands bör du vara särskilt uppmärksam på två saker: att resan blir bekväm för din fyrbenta vän och inresebestämmelserna i respektive land.

När du väljer semesterregion ska du också vara noga med att hunden kommer att trivas. En Siberian Husky kommer inte att må bra på semester i den varma södern.

Särskilt populära länder för vandringar med hunden är till exempel Frankrike, Österrike och Italien. Här finns det massor av fascinerande vandringsområden. Men ta hänsyn till inresebestämmelserna när du reser utomlands.

Din hund bör till exempel ha en giltig rabiesvaccinering. Om du vill resa längre söder bör du först kontakta veterinären. På så sätt kan du förebygga vissa “medelhavssjukdomar” som erlichios.

Vi hoppas att du får många roliga och trevliga vandringar tillsammans med din hund!