© RobertNyholm
Jämthund, även kallad svensk älghund, är en av Sveriges nationalraser. Den ses som en stark och modig jakthund. Till storleken är jämthunden den största representanten av alla nordiska jakthundar. Den behöver mycket träning och motion samt en erfaren ägare som känner till och förstår rasens självständiga sätt.
Att lyda blint är inget denna självsäkra och egenständiga, nordsvenska ras tycker är särskilt viktigt. När allt kommer omkring har den modiga jämthunden jagat älg, lodjur och till och med björn sedan en väldigt lång tid tillbaka i Sverige, kanske till och med flera tusen år. Hunden har alltid kontakt med sin jägare, men några kommandon behöver den intelligenta och oberoende fyrbenta jaktkamraten inte alls.
Hundälskare som är intresserade av denna ras bör därför vara medvetna om att det ibland krävs hårt arbete för öva in kommandon. Med eviga upprepningar eller till och med tvång och våld kommer du inte långt med en jämthund. Men om du accepterar hundens självständiga och självtänkande karaktär och har den nödvändiga förmågan att hantera en så stark personlighet kan du säkert utbilda den till en en mångsidigt användbar brukshund och sällskapshund. Med smarta idéer, tålamod, konsekvens och finkänsla kan den egenständiga och starka älghunden utbildas till en mångsidig jakthund, men även till en utmärkt vallhund, vakt-, släd- eller räddningshund.
Den svenska jämthunden är också mycket lämplig som familjehund – förutsatt att hundens självständighet och stora frihetsbehov får tillräckligt med utrymme. Jämthunden betraktas som vänlig, balanserad, lugn och barnkär. Den accepterar för det mesta också andra hundar, katter och andra husdjur utan problem när den väl fått bekanta sig med dem. Jämthunden är vakande och beskyddande av naturen och möter främlingar med viss misstro, utan att agera nervöst eller aggressivt. Det kan dock inte förnekas att även denna nordiska jakthundras gärna skäller.
Jämthunden förtjänar emellertid sin respekt mindre på grund av sitt kraftiga skall än genom det vargliknande utseendet och den stora, kraftiga kroppsbyggnaden. Med mellan 57 och 65 cm mankhöjd och ca 30 kg kroppsvikt är den inte bara den största och tyngsta av de nio erkända älghundraserna utan också den största av alla nordiska jakthundar. Jämthunden har inte bara konfronterats med vargar, lodjur och älgar under sin långa historia som jakthund utan kan även ställa fullvuxna björnar utan fruktan under jakten.
Fram till 1946 ansågs den svenska älghunden och den mindre, norska älghunden vara en och samma ras. Även om olika slag kunde urskiljas tydligt i olika regioner och fastän de skandinaviska jaktspetsarna har en lång historia fanns ändå ingen tydlig avgränsning. Det var först i slutet av andra världskriget som cynologer äntligen ansåg att skillnaderna mellan de båda hundslagen var för stora. 1946 erkändes jämthunden äntligen som en oberoende ras och en ny standard etablerades.
Idag erkänner FCI tre olika älghundraser:
Alla tre finns i grupp 5 ”Spetsar och raser av ursprungstyp” under sektion 2 ”Nordliga jaktspetsar”.
Även om jämthunden erkändes relativt sent som ras går denna svenska älghunds ursprung långt tillbaka. Hundtypen har varit känd i tusentals år i provinsen Jämtland i centrala Sverige, som även har gett jämthunden dess namn. De första bosättarna i norra och mellersta Sverige höll hundarna för att jaga björn, älg, lodjur och varg. Jagarna uppskattade särskilt hundarnas enorma uthållighet och fysiska styrka samt att hunden alltid agerade självständigt och modigt när den gav sig ut för att leta vilt.
I dag anses jämthunden vara en orädd och energisk ställande hund som inte bara är lämplig för löshundsjakt utan också kan användas för ledhundsjakt. Hunden söker efter viltet i den täta skogen men förblir tyst tills den har ställt djuret. Först då ger den jägaren tecken och visar var han befinner sig med viltet genom att skälla ståndskall.
I Sverige har jämthunden varit känd länge även utanför jaktkretsar och är populär som en mångsidig bruks- och följeslagarhund. I andra länder runt om i världen är dock den svenska rashunden mycket sällsynt. Även om uppfödare ibland kan hittas i Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Nordamerika kan det ibland ta år att finna eller vänta på en renrasig valp. Det rekommenderas därför att kontakta en registrerad förening för nordiska hundar som kan hjälpa till att hitta uppfödare i Skandinavien.
Även om avståndet till uppfödaren är långt bör intresserade köpare ta sig tid att lära känna kenneln, djuren och uppfödaren noga innan de köper en valp. Ta inte med dig första bästa valp hem, utan övertyga dig själv under flera besök att det är en seriös uppfödare som avlar med kunskap och omsorg. Självklart ska uppfödaren ha gjort alla hälsotester, vaccinationer och ha alla viktiga papper och stamtavlan redo. Dessutom bör djuren växa upp nära uppfödaren med familj från födseln. Socialiseringen av en jämthund börjar redan under de första veckorna i livet när valparna lär sig de viktigaste reglerna i hierarkin med tiken, sina syskon samt uppfödarens familj.
Innan du börjar leta efter en lämplig uppfödare bör du naturligtvis fråga dig själv om den renrasiga nordiska hunden passar dig och ditt liv överhuvudtaget. Särskilt om du inte vill hålla hunden som jakthund utan bara som familjehund bör du se till att du har tillräckligt med erfarenhet, tid och utrymme för att tillfredsställa den krävande och energiska rasen.
En jämthund behöver mycket träning och måste utmanas tillräckligt, både fysiskt och mentalt. Ett liv under trånga förhållanden, i städer och utan trädgård passar inte denna hundtyp alls. Den sportiga hunden trivs bäst på landsbygden där den kan röra sig fritt och tillbringa mycket tid i naturen. Om hunden inte används för jaktändamål bör den definitivt få en annan uppgift som ersättning. Några sysslor som kan passa är till exempel som ledarhund, räddningshund eller att träna och delta i hundsportturneringar. Cykelturer, långa vandringar och pulka på vintern är också ett bra sätt att tillfredsställa jämthundens stora rörelsebehov.
När du funderar på om denna hundras passar dig får du inte heller glömma kostnaderna. Att ha en hund är inte bara tidskrävande utan kostar också pengar. Förutom inköpspriset och en hundförsäkring tillkommer utgifter för utrustning, vård, foder och veterinärbesök.
Läs också gärna vår artikel om hur du vänjer valpen vid sitt nya hem: Grundutrustning och tips
Det är viktigare att titta på innehållet i ett foder än på priset, för det dyraste fodret är inte alltid det bästa. Det är mycket viktigare att sammanställningen av ingredienser passar din hunds behov, och det beror på helt individuella kriterier som vikt, ålder, aktivitetsnivå och hälsotillstånd.
Fodret för en jämthund bör – precis som för alla andra hundar också – huvudsakligen bestå av kött. Det är den viktigaste energikällan för denna ättling till vargen och den bör utgöra minst 80 procent av innehållet i kosten. Köttet bör kompletteras med grönsaker, frukt och viktiga fetter som säkerställer en optimal tillgång till näringsämnen.
Spannmål, socker, artificiella smakförstärkare och kemiska konserveringsmedel ska å andra sidan inte alls finnas i ett hundfoder – oavsett om det är torrfoder, våtfoder, kokad eller rå föda (BARF).
Jämthundens väderbeständiga päls avvisar smuts och fukt bra, men den bör borstas regelbundet. Det är bäst att kamma pälsen dagligen, särskilt under perioden när hunden byter päls. På detta sätt kan du ta bort döda hår snabbt och samtidigt minska ansamlingen av hundhår i hemmet. Som ägare till denna hundras kan du dock inte förvänta dig ett pedantiskt rent hem. Förutom att sköta pälsen ska klorna trimmas regelbundet för att undvika skador. Dessutom måste din rumskamratens öron och tänder rengöras och kontrolleras med jämna mellanrum, ungefär två till tre gånger i veckan.
Att vårda sin hund noggrant betyder inte bara renlighet och hygien, utan framför allt kan du hålla koll på din hunds hälsa. Om du borstar hunden regelbundet och undersöker öronen, klorna, ögonen och tänderna kommer du snabbt att upptäcka förändringar och kan boka tid hos veterinären i ett tidigt skede. För att undvika fetma och dess relaterade besvär eller sjukdomar rekommenderas att kontrollera djurets vikt regelbundet. Ett enkelt sätt att avgöra om hunden har en normal vikt är att känna efter med händerna. Hundens revben ska inte synas på avstånd men du ska kunna känna dem med händerna.
Den svenska älghunden är i grunden en mycket robust hund med utmärkt hälsa. Du behöver knappast vara orolig för rastypiska, ärftliga sjukdomar. Om du har tid, erfarenhet, pengar och lust att anpassa dig till denna ras kommer du säkert att ha en massa skoj med din jämthund under många år framöver.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
