Bullterrier

Bullterriern användes tidigare i hundkamper. Men det betyder inte att den i grunden beter sig aggressivt i vardagen. Bullterriern är ett modigt, troget sällskap som med rätt uppfostran passar utmärkt som familjehund.

De har en mycket nära kontakt med sin närmsta familj och njuter i fulla drag av deras fysiska tillgivenhet. FCI-standarden nr 11 beskriver bullterrier som “mycket bra mot människor”, även om man medger att de är lite egensinniga.

Omfattande socialisering är obligatorisk för en bullterrier

Precis som många andra hundraser har även bullterrier en tendens till dominans. På grund av sin intelligens och sitt självförtroende är de ibland lite kritiska mot sin husse eller mattes kommandon och blir gärna envisa vid uppgifter som verkar meningslösa i deras ögon.

Därför är det så viktigt att börja uppfostra en bullterrier så tidigt som möjligt och vänja den vid människors regler redan när den är valp. Med en konsekvent uppfostran och en omfattande socialisering går det fostra bullterriern till att bli en mycket disciplinerad och harmonisk familjehund.

Skyddsinstinkten kan slå igenom

Bullterriern har av naturen en stark instinkt att skydda. Om du låter den, kommer den att försöka “försvara sin flock”, eftersom den är extremt lojal. Men det kan du som ägare lätt förhindra med ett konsekvent agerande och ett starkt ledarskap.

På så sätt försäkrar du djuret om att du har kontroll över situationen och att det inte behöver reagera på ett eventuellt hot i ditt ställe. Gå på hundskola med din bulle! Där får du stöd i uppfostran och stärker relationen med din fyrbenta vän.

Motion för att må bra

För att du ska kunna uppfylla bullterrierns energinivå bör du från början försöka att aktivera den ordentligt. Långa promenader med varierad lek passar bra. Agility-träning och hundsport av alla slag hjälper till att styra djurets överflödiga energi i kontrollerade banor.

Bullterriern är i många länder en listhund. Det betyder ofta att det inte bara är att köpa sig en av dessa hundar. Att hålla en bullterrier måste registreras och godkännas i många regioner. Bakgrunden till detta är att rasen tidigare användes som så kallade “kamphundar”.

I vissa delstater och förbundsländer i Tyskland är det till exempel helt förbjudet att ha dem. Andra tillåter det i sin tur om det i ett obligatoriskt utlåtande kan fastställas att djuret är ofarligt.

Här krävs mental styrka

Ägaren till en bullterrier bör ha kraft att få sin vilja igenom. På grund av sin rejäla viljestyrka behöver bullen en erfaren ägare som vågar sig på en konsekvent uppfostran. För nybörjare är rasen bara lämplig till viss del.

Att hantera angrepp

Den som vill adoptera en bullterrier måste tyvärr fortfarande räkna med missförstånd och kritik från sina medmänniskor. Bullen är ses som en arketyp av “kamphund” och kan utlösa rädsla och avvisning. Man bör vara tjockhudad och motverka fördomar med ett leende och genom att ha en väluppfostrad hund i kopplet.

En för hög proteinhalt i fodret kan påverka hundens hälsa negativt. Särskilt vita bullterrier, som är mer benägna att få hudproblem, behöver en balanserad och ganska proteinfattig kost.

En lägre proteinhalt skyddar bullterrierns organism och särskilt njurarna. Hos hundar av denna ras, vars familj redan haft njursjukdomar, kan en felaktig kost få allvarliga konsekvenser.

Ge inte för mycket foder

Eftersom bullterrier går upp i vikt snabbt bör den inte få för mycket foder. Fodret ska dessutom vara fettsnålt och lättsmält. För att täcka bullterrierns näringsbehov bör de dagliga måltiderna bestå av cirka 60 procent kött (eller andra högkvalitativa proteiner) och 40 procent grönsaker, frukt och spannmål eller ris.

BARF som ett populärt alternativ

Förutom torrt– och våtfoder är BARF (biologiskt artanpassad råutfodring) en lämplig utfodringsmetod. Du måste känna till din fyrbenta väns exakta näringsbehov, annars kan det uppstå farliga bristsymptom.

För mer exakt information om din bullterriers behov, som kan variera beroende på kön, vikt, ålder och aktivitetsnivå, är det bäst att kontakta din uppfödare eller veterinär.

Dessutom ska din pälskling alltid ha tillgång till färskt vatten i en skål.

I allmänhet kan en bullterrier njuta av en stabil hälsa om den sköts om på ett artanpassat sätt. Men det finns genetiskt betingade sjukdomar.

Dövhet är vanligare hos vita bullterrier

Särskilt vita djur lider ibland av dövhet. Dessutom har rasen en tendens till att få hjärt- och cirkulationsproblem, tumörer, navelbråck samt njur- och ledsjukdomar.

Det är viktigt att du får intyg från uppfödaren att den har genomgått alla nödvändiga medicinska tester. Men det gäller inte bara valparna, utan även djurföräldrarna. Om du är osäker eller om det finns luckor i dokumentationen är det bättre att avstå från att köp.

Bullterrierns förväntade livslängd

Om det inte finns några hälsoproblem i vägen kan du räkna med en förväntad livslängd på upp till tolv år.

Regelbundna hälsokontroller

Bullterriern är envis och visar inte gärna när den har ont. För att vara säker på att allt är bra med din hund och att det inte uppstår några hälsoproblem, bör du få den undersökt hos veterinär en gång om året.

Så sköter du om din bullterrier

Att vårda pälsen hos en bullterrier är enkelt och tar inte särskilt mycket tid. Den korta och släta pälsen behöver bara borstas ordentligt en gång i veckan. Om du sedan regelbundet klipper klorna och rengör ögon och öron har din bullterrier redan fått tillräckligt skötsel.

Bullterriern har sina rötter i England i början av 1800-talet. Rasen uppstod som en korsning mellan den gamla typen av engelsk bulldogg, White English Terrier, som dog ut runt 1880, och dalmatinern.

Man föredrar de så kallade allround-hundarna, som kombinerar alla tre hundtyper perfekt. Ändå finns det än idag hundar av rasen som utseendemässigt liknar särskilt en av de tre förfäderna. Beroende på vad som händer kan dessa bullterrier delas in i dalmatinertyp (mer högljudd, lite lättare och mer elegant), bulldoggtyp (mer kortlivad, tyngre och lite mer satt) eller terriertypen.

Hundkamper: ett grymt men populärt tidsfördriv

Den systematiska uppfödningen av bullterrierrasen började runt 1850 av djurhandlaren James Hinks från Birmingham, England. Eftersom det inte finns några avelsböcker eller andra register från de första åren vet man inte vad rasens uppfödare Hinks exakt hade för mål med aveln.

Man misstänker att han mer såg bullterriern som en sällskapshund än som en kamphund, ett slags “modetillbehör” till den förmögna gentlemannen från den framväxande medelklassen.

Bullterriern blev dock främst känd som kamphund under de ökända djurkamperna på 1700- och 1800-talet. Adeln och det engelska folket älskade spänningen i hundkamperna och hoppades delvis på höga vinster från kamperna.

Från kamphund till familjehund

De muskulösa och snabba bullterrierna visade vara orädda, aggressiva och bitska och bjöd ofta åskådarna på en ofta brutal föreställning.

När denna grymma form av folklig underhållning förbjöds i England befästes bullterrierns image som en skoningslös kamphund redan så starkt att den fortfarande inte lyckats bli av med den. Ändå ansågs rasen redan på den tiden i grunden vara fredlig och lydig.

Därför tog det inte lång tid innan bullen på grund av sin älskvärda, lojala karaktär fann sin väg från slagfältet till människors vardagsrum och blev en uppskattad familjehund.

Visste du detta? Bullterriern användes bara under en kort tid som kamphund. Kamperna förbjöds redan 1835.