Bearded collie

Bearded collie

De som gillar hundrasen bearded collie har en sak gemensamt. De tycker att de som inte känner till rasen, måste uppleva den. Om man har upplevt glädjen och energin hos en bearded collie som springer med sin luftiga päls över en äng, sett vilken energi och glädje hunden har när den springer och hur uppmärksam den är på sin ägares önskningar, ja då är man i sjunde himmeln vad gäller hundrasens charm.

Karaktärsdrag

Bearded collie hundar är väldigt livliga och aktiva och lever ett självsäkert liv. Även om de har ett starkt temperament, visar de inga tecken på aggressivitet eller nervositet. Snarare tvärtom. Hundar av rasen bearded collie räknas vara finkänsliga och otroligt uppmärksamma. De har en väldigt hög intelligens och god observationsförmåga och verkar veta exakt vad det är som förväntas. Bearded collies vill gärna att människorna de har runt sig ska bli nöjda med det de gör. Man kan egentligen säga att bearded collies är väldigt anpassningsbara hundar med starkt människofokus, även om inte just det karaktärsdraget omtalas i FCIs officiella rasstandard. De utför uppgifterna som livet och ägarna kräver av dem med stor hängivenhet, utan att tumma på sin egen naturliga personlighet. Deras goda humör verkar nästan vara orubbligt. Man hör relativt ofta att de skäller när de leker, som uttryck för deras livsglädje.

De gillar däremot inte höga och gälla ljud. Många bearded collies är ljudkänslig och drar sig helst tillbaka till en lugn hörna när det åskar. Det här karaktärsdraget har gjort att bearded collies kallades för ”skälvande ulltottar”, ett namn som inte är helt rättvist. De är visserligen känsliga, men inte överkänsliga, och även om de blir rädda om det kommer ett högt ljud, så betyder det inte att de är genomgående oroliga eller i mental obalans. Bland de olika raserna som härstammar från skotska fårhundar, så är nämligen bearded collie den enda hundras som både kunde driva, vakta och samtidigt skydda flockar med djur på samma sätt som de gjorde förr i världen. Idag har bearded collies fortfarande den samma medfödda vaksamheten, men de håller sig alltid lugna och visar inte heller upp någon sträng attityd, när de reagerar på något i omgivningen.

Rasen är heller inte mottaglig för sträng uppfostran och hårda kommandon. De här hundarna är bäst att uppfostra med lugn och mjuk ton. Belöningen blir då framför allt att de vänliga bearded collie-hundarna blir perfekta som familjehundar eller hundar för ensamstående. De är trofasta i alla livssituationer och trogna följeslagare.

Utseende

Det är ingen tvekan om att en bearded collie skapar glädje hemma – men den drar naturligtvis också med sig en del smuts in i huset. Under längre promenader i naturen kan det ofta sätta sig fast små kvistar eller lite sand i den långhåriga pälsen. Eftersom den har släta och ganska så hårda pälshår, så ligger inte smutsen kvar länge. Sand och jord försvinner för det mesta av sig själv. Och grenar och blad kan man för det mesta ta bort utan problem, för hand eller med en kam.

De långa täckhåren är oftast släta, även om det är tillåtet med lätt vågighet. Under täckhåren finns mjuk och luden underull. Även om bearded collie har kraftig och lurvig päls, så ser den inte klumpig ut. Enligt officiell rasstandard från FCI bör pälshåren å ena sidan vara täta och långa för att ge tillräckligt skydd. Å andra sidan bör de inte vara så tjocka så att man inte kan se hundens naturliga kroppsform. Rasens kraftiga och sportsliga kroppsbyggnad måste synas. Som en före detta fårhund är bearded collie en smal, aktiv och jordnära hund som inte verkar tafatt. Mankhöjden är från 53 till 56 cm hos hanen. Hos tiken är den lite lägre: mellan 51 och 53 cm.

Det är ganska lite päls kring näsryggen, men desto mer vid kinderna och hakan, vilket gör att den får sitt karaktäristiska skägg. Sedan är det ju också den här typiska hårväxten som har gett hundrasen dess namn: Bearded collie – collie med skägg eller i förkortning ”Beardie“.

Bearded collie finns i rätt många olika färger. Valparnas grundfärger vid födseln är svartvit, brunvit, blå- eller fawnvit. De vuxna har pälsfärger från skifergrått, rödaktig, falbfärger (grågula färger), svart, från blått till alla möjliga grader av grått, brunt och sandfärger. Beardie collie-hundar har delvis vita fläckar som kan vara bläs i ansiktet, vid munnen, på bröstet, på benen och tassarna samt att det får förekomma på svansspetsen.

Historia

Man vet väldigt lite om hur bearded collie rasen har uppstått. Den härstammar antagligen från fårhundar med tovig päls som kom tillsammans med får och nötkreatur till England från Östeuropa och Asien på 1400-talet. I Skottland använde man hundarna för att vakta och driva djur. Men i motsats till de allra flesta andra fårhundar passade bearded collie också till att vakta och skydda djur mot rovdjur eller djurtjuvar. Därför överlät också många av herdarna hela ansvaret för flocken till en bearded collie. Hunden verkade vara såpass pålitlig i sin roll, så att det även hört sägas att det fanns hundar som skickades ensamma hem till Skottland från djurmarknaden i London.

Förutom det är det tyvärr lite man vet om hur rasen uppstod. Orsaken till det kan vara att de första ägarna av bearded collies var fåraherdar som inte gått tillräckligt i skola, och därför inte skrev något om sina hundar. När vi kommer till början av 1900-talet och sedan fram till det senare kaoset som uppstod under de två världskrigen, så försvinner spåret nästan helt och hållet. Det var först 1944 som hundrasen återupptäcktes, och det var genom en tillfällighet. Den engelska hunduppfödaren Mrs. G. O. Willison beställde en sheltie-valp, men ut ur lådan klättrade det en brunvit valp som hon först trodde var en blandras. Fyra månader senare såg en gammal herde att den förmodade blandrasen var en bearded collie. Fru Willison blev så otroligt förtjust i sin nya hunds vänliga sätt att hon faktiskt bidrog till rasens comeback. Oavbrutet letade hon efter sällsynta bearded collies bland brittiska herdar som hon kunde ha som en ny grund för avelsverksamhet. Samtidigt entusiasmerade hon andra uppfödare för den återupptäckta hundrasen och motiverade dem att själva börja med uppfödning av bearded collies.

Avel

I Tyskland bedrivs avelsverksamheten idag av bearded collie Club e.V. Denna uppfödarförening, förkortad BCCD, är den första förening i Tyskland som bara håller på med avel av just bearded collie-rasen. Föreningen har ett väldigt bra rykte och inhämtar hela tiden ny kunskap. De är också duktiga på att utbilda nya uppfödare. Som tur är avstår de flesta uppfödarna i Bearded Collie Club från att arbeta med ”modern bearded collie”. De här hundarna, så kallade ”Show Beardies“, uppstod på grund av skönhetsavel som bedrevs på många olika hundraser. Skönhetsaveln reducerade bearded collie-hundarna till välfriserade utställningshundar man lade märke till, men inte mycket mera. Det bedrevs överdriven avel på dem. Under sin massiva päls hade de pälshår som var onaturliga och ansträngande långa. Eftersom man i första hand fokuserade på rasens yttre, så började det smyga sig in vissa ändringar i karaktärsdragen. Moderna bearded collies hade en tendens att bli mera än vanligt rädda och även aggressiva.

Nu för tiden bedriver seriösa uppfödare avel på ”den gamla typen” bearded collies igen. Med bearded collies av den gamla typen handlar den inte så mycket om priser och pokaler i skönhetstävlingar, utan mer om att bevara bearded collie som en robust, ursprunglig, intelligent och sportslig familjehund.

Vård och djurhållning

Den gamla typen bearded collies har ett medellångt pälshår som absolut inte ger den ett sämre utseende. Dessutom är det mycket lättare att sköta pälsen hos den gamla typen än "Show Beardies" ”moderiktiga” långa päls. Pälsen är ändå fortfarande så lång att den lätt fångar upp smuts, men å andra sidan fäller beardie collies mycket mindre päls än många andra korthåriga hundraser. På grund av den släta och råa strukturen i pälshåren, räcker det att borsta hunden regelbundet en gång varje eller varannan vecka.

För ägarna är det mer krävande att hitta på sysselsättning för aktiva bearded collies. Den här hundrasen älskar att gå långa promenader där de kan röra sig fritt och utan tvång. Om bara människorna de har runt sig har rätt inställning till hunduppfostran, så lär hundarna sig gärna små trick. De kan också tycka att det är kul med hundfreestyle. Självklart är det otroligt roligt för en äkta beardie att hålla på med agility eller treibball. Bearded collie är intelligenta hundar och gillar dessutom att få ”intellektuella utmaningar” som t.ex. intelligenslekar och uppgifter för hjärnkontoret.

Bearded collies räknas för att vara lätta att uppfostra. De tål inte att behandlas på ett strängt sätt, men behöver ändå en konsekvent uppfostran. Den som uppfostrar sin bearded collie med konsekvens, får också sin välförtjänade belöning i form av en väldigt tacksam, hängiven och härlig hund. Bearded collie har en mild karaktär. Därför kommer den bra överens med andra djur, men det är ändå människorna som kommer i första hand. De som tycker om bearded collies är överens om en sak. Den som en gång har upplevt en beardie, kommer aldrig att glömma den.

Mest lästa artiklar

Dobermann

Skarp vakthund eller en lite för stor knähund? Om dobermann råder det olika meningar. Om inte annat så har den fått en image som ett farligt odjur på grund av alla filmer. Men efter den amerikanska succé-serien ”Magnum“ har dobermann verkligen fått kultstatus.

Beagle

Låt dig inte luras av beaglens korta ben – den här medelstora hundrasen håller alltid igång och har alltid överraskningar till hands! Beagle är vänliga hundar som är orädda och väldigt smarta.

Boxer

Robust och duktig, egen och balanserad, fredlig och redo att försvara sig - boxern verkar vara full av motsägelser. Men så är det just boxerns många sidor som gör den till en riktig multitalang.