Den ursprungliga och välproportionerade bergamascon med sina tovade pälssträngar är medelstor och kännetecknas av sina starka band till ägaren.
© volofin / stock.adobe.com
Bergamasco Shepherd är en godmodig, barnkär familjehund. Den behöver nära kontakt och vill vara delaktig i det dagliga familjelivet (tycker inte om att vara ensam).
Rasen avlades ursprungligen som herdehund i de italienska alperna och var alltid trogen sin hjord och sin herde. Den starka anknytningen präglar rasen än i dag, vilket i kombination med dess pålitlighet och lugna temperament gör denna barnkära italienare till en uppskattad och enkel familjehund som vill hänga med sina människor vart de än går.
Den älskar närhet, att leka med barn och trivs som allra bäst tillsammans med sina favoritpersoner. Att vara ensam är ingenting för denna sociala varelse.
Tack vare sin människoälskande natur och sitt kloka huvud är den en lättlärd och samarbetsvillig hund, men den har absolut en egen vilja. En bergamasco lyder inte varje kommando helt blint. Anledningen är inte envishet i första hand utan snarare sunt förnuft: Husses och mattes instruktioner måste vara meningsfulla. Självständigt agerande och förmågan att anpassa sitt tänkande utifrån nuläget ligger i blodet på denna herdehund.
I rasens ursprung hade den ju ofta fullt ansvar för en hel boskapshjord. Du bör alltså ge denna ras en viss frihet, gott om plats och tillräckligt med motion. Det här är en herde- och brukshund som gillar att jobba. Långa promenader, cykelturer och aktivering genom lek som även stimulerar hunden mentalt är viktiga inslag för att göra denna intelligenta hund tillfreds.
När den får tillräckligt med fysisk och mental stimulans kan den slappna av ordentligt hemma och blir en lugn och tålmodig hund som tillför oerhört mycket till sin familj.
Den är inte bara en harmonisk och glad följeslagare, utan även en tålmodig barnvakt och uppmärksam vakthund som alltid står mellan sina människor och eventuella uppfattade faror.
Som vakthund brukar den här rasen sällan få mycket att göra, bland annat på grund av sitt imponerande utseende. Ofta räcker det att kasta ett öga på denna kraftiga hund med sina mäktiga pälsband för att eventuella inkräktare ska tänka om.
En bergamasco ser alltid lite vild och råbarkad ut, mycket på grund av sin tjocka päls som skyddar mot väder och vind och samtidigt ger ett tufft och modigt intryck.
Den långa, vågiga pälsen förenar sig med underullen och bildar tovor som täcker hela den bakre delen av kroppen, men bör aldrig bli så långa att de begränsar hundens normala rörelser.
Den främre delen av kroppen, dvs. huvudet, skuldrorna och även svansen, domineras av det strävare, gethårsliknande täckhåret som till skillnad från tovorna bör borstas varje vecka. Pälsfärgen ska vara enfärgat grå eller gråfläckig i alla nyanser från blekt grå till ljusgrå och över till svart. Isabella och ljus fawn är tillåtna skiftningar på pälsplattorna.
Trots sin imponerande pälsmassa verkar den medelstora bergamascon aldrig tung eller klumpig. Tvärtom är denna herdehund mycket smidig och har en välproportionerad och atletisk kropp. Tikar har en mankhöjd på 54–56 cm, medan hanhundar är 58–60 cm höga. Vikt 26 upp till 38 kg.
Den här ursprungliga herdehunden med sina karakteristiska lockar tillhör en av Italiens äldsta hundraser. Även om dess exakta ursprung ännu inte kunnat fastställas, tror man att rasens förfäder kom från Asien till Italien tillsammans med feniciska och romerska soldater för omkring 2 000 år sedan.
Säkert är att ”Cane da Pastore Bergamasco” (eller helt enkelt ”Cane delle Alpi”) sedan 1500-talet haft sitt hemvist i de italienska Alperna, något som bekräftas i tidiga skriftliga källor från vandrande herdar.
Bland herdarna i området blev rasen snabbt mycket populär eftersom den var arbetsvillig och oerhört lojal. Den vallade boskapen mellan betesmarkerna och skyddade såväl herde som hjord mot alla angrepp, pålitligt och modigt. Trots dessa positiva egenskaper och stora framgångar som herdehund förblev bergamascon länge okänd utanför Alperna.
En första rasstandard fastställdes visserligen redan 1898, men italienska kynologer fick inte upp ögonen för de här hundarna på allvar förrän på 1950-talet. År 1959 erkände den internationella kennelklubben FCI bergamascon som vall- och brukshund, och därmed blev den känd även för den bredare publiken.
© monica / stock.adobe.com
Rasen är mycket sällsynt än i dag. Under en lång tid levde herdarna avskilt med sina hundar i de avlägsna alpregionerna och avlade dem endast för eget bruk. Det finns idag bergamascoentusiaster över hela världen men endast cirka 2 000 hundar i hela världen, varav endast 200 används i avel.
Det kan vara svårt att hitta en uppfödare av denna sällsynta ras i ditt närområde. Den som verkligen har förälskat sig i denna ras och känner sig övertygad om att kunna tillgodose dess behov av motion, aktivering och mänsklig närhet får helt enkelt utrusta sig med tid, tålamod och en vilja att resa lite längre och sedan börja leta.
En bergamasco är verkligen en tillgång i familjen, inte bara genom sitt vänliga sätt, utan även den robusta kroppen och det pigga humöret. Du behöver inte oroa dig så mycket för höga veterinärräkningar, eftersom den här rasen ofta är väldigt frisk.
Det är inte ovanligt att den blir 15 år, mycket tack vare att den inte har avlats fram utifrån gällande modetrender. Många andra hundraser i samma storlek måste klara flera olika hälsotester före avelsgodkännande, medan det räcker med godkänt resultat på höftledsröntgen för avel på bergamasco.
Skötseln av denna herdehund är relativt enkel. För att de typiska pälssträngarna ska bildas får den mjuka valppälsen inte kammas. Undantag: Områdena kring huvud, skuldror och svans, som bör borstas en gång i veckan. Under hundens andra levnadsår förenar sig den längre valppälsen med underullen och de stora filtade partierna bildar de karakteristiska tovorna.
För att hundens rörelsefrihet inte ska begränsas bör de långa, lätt vågiga tovorna klippas till då och då.
Tack vare tovorna fäller bergamascon nästan ingenting inomhus, men det fastnar såklart en del smuts och skräp i den toviga pälsen. Att få en bergamasco riktigt ren och fin efter en lång höstpromenad i skogen kräver därför en hel del jobb om du inte ska få en del av smutsen på mattan eller i soffan. För den som är lagt åt det pedantiska hållet är denna ras alltså mindre lämplig.
De har inget emot vare sig sol, regn, kyla eller vind. Men tänk på att tovorna torkar långsamt. Efter en regnig promenad förblir pälsen fuktig en längre stund, något som kan göra att det ”luktar hund”.
En balanserad kost med alla nödvändiga näringsämnen är lika viktig för bergamascons hälsa och utveckling som för alla andra hundars. Den här rasen brukar sällan vara särskilt svår i det här avseendet och brukar äta det mesta. Oavsett om du väljer torr- eller våtfoder, BARF (biologiskt anpassad rå föda) eller hemlagat foder, är det viktigt att sammansättningen är korrekt och att hunden får alla mineraler och näringsämnen den behöver.
Vilket foder och hur mycket avgörs av flera olika individuella faktorer, bland annat ålder, vikt och aktivitetsnivå. Många bergamascoägare föredrar torrfoder, eftersom det kan vara en utmaning att få ”skägget” rent efter måltider med våtfoder.
Även om en bergamasco inte ställer särskilt stora krav på varken foder eller daglig skötsel, får man inte underskatta dess behov av fysisk och mental stimulans. Även som familjehund behöver den här skickliga herdehunden känna sig ”behövd”.
Den bör därför få komma ut på långa promenader i olika miljöer varje dag. Sök- och apporteringslekar eller tricksträning är ett bra sätt att aktivera den här intelligenta hunden mentalt. Den gillar också att få hålla på med hundsport. Den mångsidiga bergamascon passar utmärkt för aktiviteter som dog dancing, mantrailing, agility eller lydnad och fungerar oftast väldigt bra som spår- och räddningshund.
När den får den kroppsliga och mentala stimulans den behöver blir den en lugn och trevlig hund att ha hemma. Däremot trivs den inte i en liten lägenhet. Den som har en bergamasco ska helst bo i ett hus med en stor, inhägnad trädgård där hunden kan busa runt i alla väder.
Den här unika hunden behöver alltså gott om plats, engagemang och en aktiv livsstil för att må bra. Om du kan ge den det får du en oerhört kärleksfull följeslagare som gör allt för sin familj.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
