Redan kejsarinnan Sisi – Elisabeth av Bayern – sägs ha haft detta lejon bland hundraser i sin ägo. Den stora leonbergern imponerar nämligen inte bara med sin stolta lejonman och sin stabila kroppsbyggnad, utan framför allt med sitt självsäkra lugn och barnvänliga sätt.
© Ricant Images / stock.adobe.com
Leonberger tillhör världens största hundar.
Leonbergern är utan tvekan en imponerande följeslagare – hanarna kan bli upp till 80 cm över manken och väga upp till 75 kg. Tikarnas höjd på mellan 65 och 75 cm och vikt på 60 kg är minst lika imponerande.
Deras självsäkra gång, muskulösa kropp och harmoniska proportioner gör dem till stolta och eleganta hundar som drar blickarna till sig vart de än går. Den långa pälsen ger dessa ”lejon” en majestätisk framtoning.
Trots pälsens täta underull syns kroppens former tydligt. Den långa pälsen är medelmjuk till sträv och ligger vackert längs kroppen. Särskilt hos hanhundar bildar håret en man runt hals och bröst som direkt för tankarna till ”djurens konung”. Fram- och bakben samt svans har rikligt med päls.
Leonberger har svart mask och ofta svarta hårspetsar, men färgerna varierar i övrigt kraftigt mellan olika individer. Färgskalan sträcker sig från lejongul via röd/rödbrun till sandfärgad, till exempel blekt gul eller crèmefärgad.
Ljusare nyanser i grundfärgen får förekomma i pälsen på svansens undersida, halskråset samt på fram- och bakben, men får inte vara så avvikande att de stör harmonin i pälsens grundfärg. En liten vit bröstfläck eller smal strimma på bröstet tolereras enligt rasstandard, liksom vita hårstrån på tårna.
Leonberger har medelstora, hängande öron, en jämnt formad, svart nosrygg samt bruna, ovala ögon som följer husse och matte med trofast blick.
Leonberger är tålig i allra högsta grad. Denna milda jätte älskar barn och har ett gott lynne och vänligt temperament. Inte ens höga barnskrik rubbar denna ljudtåliga och tålmodiga hund.
Tvärtom: Dess livliga temperament och lekfulla natur kommer verkligen till sin rätt när det finns barn att busa med i närheten. Särskilt valpar är väldigt lekfulla – även om de naturligtvis kan vara lite väl framåt i början.
Leonbergerns godmodiga och öppna karaktär gör den till en perfekt familjehund som blir en trogen och lydig följeslagare oavsett fas i livet. Tack vare sin medfödda vaksamhet och sitt stora mod är den också en pålitlig vakthund som skyddar sin familj i vått och torrt. Leonbergern är varken aggressiv eller ängslig och bemöter nya eller ovana situationer med stort lugn.
Den här hunden är visserligen stor, men kan ändå hänga med i vardagen utan bekymmer. Nog är det så att i synnerhet valpar kanske inte lyssnar direkt på exakt varje ord du säger, men det är få som kan motstå denna vänliga och ibland lite envisa varelse.
Sin intelligens och sitt starka självförtroende till trots har leonberger i grund och botten en stark vilja att underordna sig människan. Den passar därför även för nybörjare, även om man naturligtvis ändå behöver ha en del kunskap om hundar.
Tack vare sin goda inlärningsförmåga och önskan att vara till lags anses rasen vara enkel att uppfostra och träna. Med den här lugna rasen räcker det långt att lära in de viktigaste kommandona under valptiden. Det är viktigt att alltid vara tydlig och prata med lugn röst. Att skrika eller vara våldsam är inte en metod som är framgångsrik med en leonberger (eller med någon annan hund).
Om du funderar på att köpa en leonberger är det viktigt att sätta sig in i hur den ska skötas, vad den behöver och hur man uppfostrar den på bästa sätt. Om du ser till att tillgodose hundens behov av motion, skötsel och familjetid får du en kärleksfull, trogen och tillgiven vän för livet med en leonberger.
© Ricant Images / stock.adobe.com
Blivande ägare till en leonberger måste se till att de har gott om tid för hunden. På grund av sin storlek behöver rasen mycket motion för att hålla sig i fin form och må bra: minst en timme om dagen.
Här gäller följande: Ju mer tid din leonberger får tillbringa med dig och din familj, desto lyckligare blir den. Leonbergern är en sällskapssjuk och tillgiven hund som trivs bäst när hela familjen är samlad.
Den här rasen älskar att röra på sig och ett hus med trädgård där den kan springa som den vill är nästan ett måste för dessa stora hundar. Dessutom är det bra att bo nära skogen eller en park så att ni enkelt kan ge er ut på utflykter tillsammans. De här hundarna älskar också vatten och därför är det allra bästa att ha nära till en sjö där hunden får möjlighet att leka och simma.
Trots sitt lugna temperament är leonbergern alltså en mycket aktiv hund som helst bör bo hos en likasinnad ägare. Hundsporter som dogdiving eller bollvallning passar leonbergern bra, men favoritsysselsättningen är nog ändå att leka fritt i naturen och i vattnet.
© Ricant Images / stock.adobe.com
Vilket det bästa fodret för en hund är påverkas av flera olika faktorer, till exempel ålder, hälsa och storlek. Därför går det inte att säga exakt vilket foder och hur mycket som just din vovve behöver. Prata med en veterinär om du är osäker på vilka näringsmässiga behov din hund har.
Eftersom leonberger är en tung och stor hundras behöver den relativt mycket energi. Du bör alltid hålla koll på hundens vikt så att den inte blir överviktig och drabbas av hälsoproblem till följd av det.
Förutom torrfoder och våtfoder finns även BARF (biologiskt anpassad rå föda) som foder. Med den metoden får hunden främst rått kött som föda. Därtill kommer inälvor, frukt, grönsaker samt vitamin- och mineraltillskott. Syftet är att efterlikna hundens ursprungliga kosthållning. Se till att din hund alltid har tillgång till färskt vatten.
Pälsvården av den här långhåriga rasen tar en del tid. Den långa, täta pälsen måste borstas varje dag. För att detta ska fungera bra är det viktigt att leonbergern redan som valp lär sig att sitta eller ligga still. En vuxen hund som inte lärt sig att sitta still under långa pälsvårdssessioner är inte särskilt enkel att hantera.
I princip räknas leonberger som en frisk och robust hundras. Det finns dock risk att den drabbas av vissa sjukdomar som är typiska för stora hundar, till exempel den livshotande magomvridningen och höft- eller armbågsdysplasi. Eftersom leonberger väger så mycket utsätts deras leder för hög belastning, vilket kan leda till att de slits ut och hunden får artros.
Andra sjukdomar som är typiska för rasen är hjärtproblem, till exempel dilaterad kardiomyopati (DCM). Drabbade hundar får sämre uthållighet och kan drabbas av ödem och blånade slemhinnor. I värsta fall kan detta leda till livshotande rubbningar av hjärtrytmen.
Även friska leonberger har dessvärre en förhållandevis kort livslängd, i genomsnitt 8–9 år,
© julia_siomuha / stock.adobe.com
Leonbergerns lejonlika utseende är inte någon slump. Lejonet i Leonbergs stadsvapen stod nämligen inledningsvis som förebild för aveln. Kommunalrådet Heinrich Essig i den här sydtyska småstaden i närheten av Stuttgart ville i slutet av 1830- och början av 1840-talet avla fram en hund som påminde om lejonet i stadsvapnet.
Essig korsade därför en svartvit newfoundlandstik (enligt vissa källor en landseer) med en sankt bernhardshund från klostret på Stora Sankt Bernhardspasset i Schweiz. Senare användes ytterligare sankt bernhardshundar och pyrenéerhundar i aveln och på så vis fulländades denna nya hundras.
Den första leonbergern så som vi känner till den såg dagens ljus 1846. De stora hundarna med de bästa egenskaperna från sina ursprungsraser såldes snart till hela världen som en statussymbol från sin födelsestad Leonberg. Fram till andra världskriget arbetade leonberger både som vakthundar åt ”fint folk” och som populära gårds- och draghundar.
I världskrigens kaos och i efterkrigstidens nöd var det svårt att försörja en så stor hund, vilket ledde till att antalet avelsdjur avsevärt reducerades. Det är tack vare några få entusiaster som rasen räddades från att dö ut.
Ägarna av de få kvarvarande individerna gick samman och byggde upp en ny leonbergeravel. Därför finns det idag glädjande nog många hundklubbar världen över som ägnar sig åt avel av denna imponerande ras.
© Ricant Images / stock.adobe.com
Det finns idag ett antal tusen leonbergerhundar i Europa. Hittills under 2025 har 95 individer registrerats i Sverige enligt statistik från Svenska Kennelklubben. Att hitta en leonberger borde inte vara några större problem, men tänk på följande när du ska köpa en rashund:
En god indikation på att en uppfödare är seriös är att man är medlem i till exempel Svenska Leonbergerklubben eller är ansluten till en internationell organisation samt är erkända av FCI som är den största internationella kennelorganisationen. Uppfödarna följer rigorösa avelsregler med höga kvalitetskrav. Målet med de stränga kontrollerna är att bevara renrasiga leonberger som är friska, har ett stabilt temperament och ett vackert utseende.
Det säger sig självt att en valp från en professionell uppfödare inte är billig. Förutom att det tar mycket tid i anspråk – att föda upp hundar och ta hand om tikar i samband med valpning är ett uppdrag som ställer krav dygnet runt – är det förenat med höga kostnader att föda upp de här hundarna.
Inköp av lämpliga avelshundar, djurhållning av hög kvalitet, veterinärvård (vaccinationer, tester för ärftliga sjukdomar etc.), kvalitetsfoder, utställningsavgifter, medlemsavgifter, parningsavgifter, chipkontroller, stamtavlor, uppfödarkurser, vidareutbildning osv. kostar stora summor.
Även de busiga valparna kan orsaka höga kostnader hemma hos uppfödaren. Dörrar med klomärken, sönderbitna mattor, rivmärken i parketten eller revor i soffan är inte ovanligt under de här temperamentsfulla och robusta hundarnas uppväxt. Tänk efter två gånger innan du väljer en valp till ett alltför lågt pris. Den låga initiala kostnaden för valpköpet förvandlas ofta till en dålig affär på grund av höga veterinärkostnader eller dyra räkningar från hundpsykologen på grund av djurets sämre hälsa.
Gör alltid ett besök (gärna flera) hos uppfödaren när du har valt ut den kennel du vill köpa din valp från. Först då vet du om det goda första intrycket stämmer. Det är viktigt att uppfödaren är ärlig och transparent och gärna visar sin kennel och valpens mamma.
Du ska inte bli förvånad om uppfödaren vill veta mer om hur du bor och hur din vardag ser ut. En seriös uppfödare ger sina hundar mycket kärlek och stort engagemang och släpper inte iväg dem till vem som helst. Uppfödaren kan ge råd kring hur väl en leonberger passar för dig och om du har de förutsättningar som en hund av den här storleken kräver. En ansvarstagande uppfödare finns även tillhands efter köpet för att svara på frågor och ge råd och stöd.
Här hittar du svaren på de vanligaste frågorna om den stora rashunden från Tyskland:
Den barnkära och lugna leonbergern anses vara en superbra familjehund. Det är dock viktigt att aktivera den på rätt sätt så att förutsättningarna för dess lugna lynne blir så bra som möjligt.
Leonberger har inte någon stark jaktinstinkt och kommer därför oftast bra överens med katter. Vänj den vid kattkompisar redan under valptiden så slipper ni besvärliga konflikter längre fram.
Om den här hunden uppfostras med lugn och stort tålamod ska det inte vara några problem att få den att lyda.
En leonberger är relativt frisk i sig. Däremot blir den, precis som många stora raser, oftast inte särskilt gammal, endast 8–9 år.
De här hundarna är normalt sett inte särskilt skälliga. När de här vaksamma hundarna skäller brukar det vara något utöver det normala som är på gång.
Om du kan ge leonbergern rätt foder, vård och skötsel och har tid att aktivera den både fysiskt och mentalt får du i leonbergern en trofast följeslagare som inte viker från din sida i varken med- eller motgång. Rasen har få nackdelar för den som är införstådd med att det kräver en hel del tid och pengar att ha en så här stor och aktiv hund.
| Särskilda egenskaper: | Leonberger är en ståtlig hund som påminner om ett lejon till utseendet. Rasens förfäder är sankt bernhardshund, newfoundlandshund och pyrenéerhund. |
| Karaktär: | lugn, självsäker, läraktig, lekfull |
| Mankhöjd: | Hanar: 72–80 cm Tikar: 65–75 cm |
| Vikt: | upp till 75 kg för hanhundar och upp till 60 kg för tikar |
| Päls: | lång, medelmjuk till grov, med underull, i färgerna lejongul, röd, rödbrun och sandfärgad (även tvåfärgad) |
| Pälsvård: | omfattande |
| Motion: | behöver mycket aktivering och motion |
| Nybörjarhund: | ja |
| Skällande: | skäller ibland |
| Förväntad livslängd: | upp till 9 år |
| Typiska sjukdomar: | Hjärtproblem, höftledsdysplasi |
| Användning: | familje- och sällskapshund |
| FCI-grupp: | 2. Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar |
| Motionsbehov: | stort |
| Ursprung: | Tyskland |
Tycker du om stora hundar? Då kanske du också gillar de här hundraserna:
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
