Fram till 2018 listade FCI den anatoliska herdehunden som en självständig ras. Sedan tog kangal çoban köpeği över platsen på raslistan. Till skillnad mot anatolisk herdehund föds nämligen renrasiga kangaler upp i Turkiet. Vi presenterar den majestätiska hunden.
© K.Bry / stock.adobe.com
Kangalen är en stolt, stilig hund med höga krav på sin skötsel.
En kangal çoban köpeği imponerar redan vid första anblicken, enbart genom sin respektingivande storlek. Den här hunden har ett kraftfullt och muskulöst uttryck, vilket också återspeglas i dess rörelser. Om det behövs är den blixtsnabb.
Hundens breda huvud ramas in av hängande öron. Den långa svansen når ned till hasorna och rullas upp över ryggen när hunden är uppspelt. I vila hänger kangalens svans avslappnat och lätt upprullad.
Hanhundarna når en mankhöjd på 74 till 81 centimeter och väger upp till 65 kg. Tikarna är något mindre, 71–79 cm, och väger upp till 55 kg.
Pälsen på kangalen är kort eller halvlång med tät underull. Pälsen anpassar sig efter väder och klimat. Detta innebär att sommarpälsen kan skilja sig från vinterpälsen betydligt mer än hos andra hundraser.
I standarden beskrivs hundrasen som enfärgad. En svart mask på fawn- eller sobelfärgad päls är karakteristiskt. Nos och öron ska vara svarta. Det skvallrar det ursprungliga turkiska namnet om: ”karabaş”, vilket betyder ”svart huvud”.
Tycker du om stora hundar? Då kanske du också gillar dessa hundraser:
© Beata / stock.adobe.com
En kangal inger respekt. Men om den har socialiserats väl anses hunden vara en lugn och sansad följeslagare. Som ägare får man emellertid inte ta för lätt på hundens beskyddarinstinkt.
Rasen är intelligent och självständig. Som boskapsväktare har den trots allt tagit ansvar för sin hjord i århundraden.
Därför har flesta individer av rasen fortfarande en stark egen vilja. Till skillnad från vallhundar som border collie skyddar boskapsväktare sin flock och sitt revir.
Rasen anses vara mycket revirhävdande och är alltid redo att försvara sina nära och kära och sitt revir. Särskilt hanhundar kan tendera att vara dominanta och är ofta svåra att socialisera med andra hundar.
Kangal är mycket fäst vid sin tvåbenta flock, men kan bete sig avvaktande till fientligt mot främlingar. Hundens skyddsinstinkt innebär också en fara: många kan inte kallas in om det hettar till.
Det beror på att hunden gillar att själv bestämma hur den bäst ska ”skydda” sin flock och sitt revir i kritiska lägen. Om den anser att anfall är bästa försvar kan det snabbt sluta i katastrof.
Ägare ska aldrig underskatta en kangals självständighet. Det krävs mycket säkerhet och kunnande för att den här hunden ska acceptera sin ägare som flockledare.
Konsekvens och erfarenhet av självständiga hundar är lika viktigt som intensiv träning och socialisering med andra hundar under valptiden. Självklart måste det finnas gott om tid för vila och bearbetning.
Den här hunden behöver en ägare som är en riktig hundexpert, som förstår sig på rasen och har den pondus som krävs för att träna den.
Det har blivit tydligt att kangalen inte är en hund för alla. Men vilka krav ställer rasen på sina ägare?
Du måste borsta din hund noga varje eller varannan dag, särskilt under fällningsperioden. Det beror på att den fäller mycket päls, som annars sprids runt i ditt hem. Pälsen kan också bli tovig på känsliga ställen. I övrigt är kangalens pälsvård enkel.
En kangal passar vana hundmänniskor som känner till rasens behov och fostrar den på ett ansvarsfullt sätt. Den behöver mycket plats.
Hundälskare som vill skaffa en kangal ska helst ha ett hus med en väl inhägnad trädgård. Den här hunden gillar att vara ute mycket, men ska ändå ha kontakt med sin tvåbenta flock.
Denna stolta hund är en utmärkt vakthund och beskyddare av fårflockar. Den rapporterar ”inkräktare” genom att skälla, vilket ingår repertoaren som vakthund. Grannarna får inte tycka det är störande, eller också måste de bo långt bort.
Denna hundras lämpar sig därför inte för ett liv i städer eller i en liten lägenhet.
Som för de flesta raser gäller: också en kangal kan fungera bra i familjer med barn om den har socialiserats i tidig ålder.
Men det brukar inte rekommenderas. Kangalen är inte en typisk sällskapshund på grund av sin starka skyddsinstinkt i kombination med boskapsväktarens självständiga natur.
© Benjamin / stock.adobe.com
Det finns en risk för att kangalen angriper katter som förirrar sig in på dess revir. Om en väl socialiserad valp flyttar in i en ny miljö med en katt som funnits där länge är chanserna goda för en fredlig samexistens. För alla andra kombinationer rekommenderas försiktighet.
Små djur som marsvin eller kaniner ska alltid hållas åtskilda från kangalen.
Med en kangal ska man ta det lugnt: den majestätiska hunden blir snabbt upphetsad under vilda lekar, vilket du inte bör uppmuntra. Hundsporter som agility, freestyle och liknande passar inte kangalens karaktär eller robusta kropp.
Fokusera på mycket grundläggande lydnadsträning i vardagen för att bygga upp förtroende och anknytning. Nosarbete och övningar som innebär hjärngympa kan också vara roligt för din hund utan att ”elda upp” den för mycket.
Din kangal uppskattar gemensamma promenader och längre utflykter. Många individer av rasen måste dock hållas kopplade. Se till att din hund är väluppfostrad i koppelgång och träna från valpstadiet.
Kangalhundar ska undersökas beträffande höftledsdysplasi innan de används i avel. För att förebygga ledsjukdomar ska de kraftiga hundarna inte heller behöva hoppa eller gå i trappor för mycket.
Under valp- och unghundstiden spelar även kosten en mycket viktig roll. För en kangal rekommenderas därför hundfoder för stora raser: då är protein- och fettinnehållet anpassat till hundrasens tillväxt. För mycket energi under valptiden kan nämligen leda till skelettskador.
Efter en måltid behöver din kangal vila för att smälta maten. Detta förebygger också farliga magomvridningar, som stora hundar är särskilt känsliga för.
Rasen anses vara mycket robust, förutsatt att den kommer från seriös avel. En frisk kangal kan uppnå en medelålder på upp till tolv år.
Kangalen är en boskapsvaktande hund. Gemensamt för dessa är att de på egen hand skyddar hjordarna från vargar och tjuvar. Den kom troligen till nuvarande Turkiet för tusentals år sedan från Mindre Asien via kringresande nomader.
I synnerhet i centrala och östra Anatolien har förfäderna till dagens ras använts som väktare för fårflockar och vakthundar sedan 1100-talet. Staden Kangal i provinsen Sivas, som gav rasen dess nuvarande namn, sägs ha varit hemvist för ett särskilt stort antal hundar av den här typen.
Eftersom Kangal en gång var en karavanstad kunde hundarna spridas mer härifrån än sina artfränder i avlägsna byar.
Rasbeteckningen ”kangal çoban köpegi” är fortfarande ganska ny från FCI:s sida: först i juni 2018 erkände FCI rasen som självständig och listade den under nummer 331. Fram till denna tidpunkt var ”anatolisk herdehund” listad under samma nummer.
FCI brukade sammanfatta olika herdehundar som kangal och den vita herdehunden akbaş under detta överordnade begrepp. Den turkiska hundavelsföreningen arbetar för närvarande för att akbaş ska erkännas av FCI.
De flesta uppfödarna av denna ras finns fortfarande i Turkiet. På 1960-talet kom allt fler kangaler till Storbritannien. Så småningom nådde den kraftfulla hunden även USA, Frankrike och Tyskland.
Det finns ett fåtal kangaluppfödare i alla dessa länder, men de är få till antalet. I Tyskland föds högst ett dussin kangalvalpar varje år.
Eftersom den ståtliga kangalen anses vara en statussymbol i vissa kretsar lockar många valphandlare kunder med valpar som liknar rasen. Välj i stället alltid en seriös uppfödare.
Inte bara för att främja hälsan och de typiska egenskaperna hos rasen, utan också för att bevara den orubbliga karaktären hos denna egensinniga hund. Det är nämligen få uppfödare lägger ner tid på att socialisera valparna eller testa föräldradjurens temperament.
Den som adopterar en kangalkorsning från en tidigare ägare eller en djurskyddsorganisation bör också göra sin research noga: vilken historia har hunden? En anatolisk herdehund utan god socialisering ska endast hanteras av mycket kunniga personer.
Lästips: Adoptera en hund : Uppfödare eller djurskydd?
© ferhaterdem / stock.adobe.com
En valp från en seriös uppfödare kostar från 15 000 kr och uppåt. Välj en uppfödare som säljer sina valpar med FCI-härstamningsbevis och som tar sig tid att svara på frågor från potentiella köpare.
Tyvärr dyker det idag upp allt fler unga och vuxna kangaler i annonser eftersom ägarna har underskattat hundens behov. Dessa kostar från runt 500 euro och uppåt. Många av dem har dock inga seriösa härstamningsbevis.
I vissa regioner och länder är kangal en av de raser vars ägare måste uppfylla särskilda krav. I Tyskland gäller detta t.ex. förbundsländerna Hamburg och Hessen, där rasen listas som ”listhund”. Det är förbjudet att föra in denna hundras i Danmark – detta gäller även under semestern.
Det finns många vakthundar och korsningar med liknande egenskaper, särskilt inom djurskyddsorganisationer och även utomlands.
Om du letar efter en renrasig hund kan du ta en titt på andra herdehundar. Hit räknas till exempel kuvasz. Leonberger och landseer är något mindre envisa men har fortfarande bra vaktinstinkter.
Hur majestätisk den än ser ut bör den förbli exklusiv – en kangal är en hund för experter med gott om plats. Endast ett fåtal hundälskare kan erbjuda individer av den här rasen en ansvarsfull, artanpassad djurhållning och uppskatta deras självständiga natur.
| Sammanfattning: | Kangalen är en stor, kraftfull herde- och vallhund. Eftersom det är en självständig och har stark vaktinstinkt är den inte lämplig för nybörjare. |
| Mankhöjd: | 71–79 cm (tik), 74–81 cm (hanhund) |
| Vikt: | 55–65 kg |
| Genomsnittlig livslängd: | 12 År |
| Pris: | från 15 000 kr |
| Karaktär: | självständig, modig, vaktar sitt revir, vaksam |
| Päls: | kort till halvlång, tät underull |
| Pälsfärg: | enfärgad (mestadels fawn, beige eller grå) med svart mask |
| Behov av uppfostran: | hög |
| Behov av skötsel: | lågt |
| Behov av rörelse: | hög |
| Härkomst: | Turkiet |
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
