Den irländska varghunden räknas till de största hundarna i världen. I medeltidens Irland användes den för jakt på varg och björn, men idag hålls den uteslutande som familjehund. Trots sin imponerande storlek är denna vinthund mycket mild och gosig. Tyvärr är den vänliga jätten också ganska mottaglig för sjukdomar och har en jämförelsevis låga livslängd. Passar en irländsk varghund mig och vilka krav ställer den på sin hållning? Allt du behöver veta hittar du i följande artikel.
© muro / stock.adobe.com
Den irländska varghunden anses vara världens största hundras. Rekordet ligger på en mankhöjd på 106 cm.
”Är det där en ponny?” Kommentarer av det slaget är inte ovanliga under promenader med en irländsk varghund. Det råder ingen tvekan om att rasen med en genomsnittlig mankhöjd på 81 till 86 cm drar till sig uppmärksamhet – vare sig den vill eller inte. Den annars så blygsamma Irish Wolfhound hör trots allt till världens största hundar.
I rasstandarden anges en minsta storlek på 79 cm för hanhundar. Tikar är något mindre med en storlek på minst 71 cm. Rekordet ligger på en mankhöjd på 106 cm. Självklart väger dessa enorma fyrbenta hundar också därefter. Hanhundar väger minst 54,5 kg, tikar minst 40,5 kg.
Trots sin imponerande storlek och ansenliga vikt verkar den irländska rashunden aldrig klumpig. Som en typisk vinthund har den en slank kroppsbyggnad med torr muskulatur och djup bröstkorg. I förhållande till storleken är de så kallade rosenöronen, som sitter ganska långt bak på den smala skallen, relativt små.
Wolfhoundens päls är sträv och hård (trådig) och är tillåten i följande färger:
Irish Kennel Club accepterar dessutom alla färgvariationer som även förekommer hos Deerhound.
Att ligga i den mjuka soffan och mysa tätt intill matte eller husse – det är då Irish Wolfhound trivs som bäst. Den mjuka jätten glömmer då gärna bort att den är en av världens största hundar och inte någon liten knähund.
Dess något yviga sätt välter inte bara vaser utan ibland även familjemedlemmar som inte står så stadigt. Men i grunden är den irländska varghunden en godhjärtad hund, som inte behöver mycket mer än närheten till sin familj.
Rasen är mycket människokär och tillgiven. Wolfhounden söker ständigt ögonkontakt med sin favoritperson och försäkrar sig om att den får tillräckligt med uppmärksamhet. Att enbart hållas utomhus i hundgård är därför inget alternativ för dessa sociala hundar. De älskar barn över allt annat och uppskattar när hela familjen är samlad.
Även främlingar möter varghunden öppet och vänligt – åtminstone så länge de kommer med goda avsikter. Tack vare sitt känsliga och vaksamma sätt märker den snabbt om någon inte vill familjen väl och ställer sig då modigt emellan. Som renodlad vakthund passar den dock inte på grund av sin brist på skärpa. Men samtidigt: Vem vill egentligen testa tålamodet hos denna fyrbenta jätte?
© olgagorovenko / stock.adobe.com
Det inre lugn, som denna imponerande rashund utstrålar, är anmärkningsvärt. Den är inte särskilt krävande, tålmodig och anpassar sig utan problem till olika vardagssituationer. Men den irländska hundens medfödda balans får inte lura dig att tro att hunden ursprungligen var en jägare och löpare.
Som jakt- och vinthund har den fortfarande ett ganska starkt behov av att springa och en inte obetydlig jaktinstinkt. Vid så kallad ”coursing”, vinthundslopp eller på särskilda anläggningar kan detta behov av snabba, fria sprinter tillfredsställas. Under promenader och gemensamma cykel- eller ridturer bör den helst hållas i koppel, eftersom jaktinstinkten när som helst kan ta över.
Bara med tanke på dess storlek och jaktinstinkt är en konsekvent och kärleksfull uppfostran helt nödvändig för en irländsk varghund. Om din hund tidigt lär sig de viktigaste kommandona, kan du senare också ge den mer frihet.
En varghund som pålitligt kommer på din inkallning kan lättare få gå lös i vissa (tillåtna) områden än en som bara ibland lyder kommandot.
Du bör dock generellt inte förvänta dig blind lydnad av denna ras. Trots sin människokärlek visar den intelligenta och självsäkra Irish Wolfhound ibland en viss envishet.
Därför kan det ibland ta lite längre tid innan den reagerar på kommandon. Men den som förstår sig lite på hunduppfostran och bemöter sin varghund med nödvändig konsekvens, kärlek och tålamod kommer att ha mycket glädje av denna fridfulla ras.
Vad kännetecknar hälsosamt hundfoder? Är torrfoder bättre än våtfoder? Är BARF bättre än hemlagat? Åsikterna om rätt kosthållning för hundar är lika många som hyllorna med djurfoder i mataffären. Det avgörande är dock mindre vilken utfodringsmetod man väljer och mer vad hundfodret faktiskt innehåller och inte innehåller.
Precis som alla hundar behöver även wolfhounds framför allt protein, kompletterat med grönsaker, ris, potatis eller pasta. Var därför alltid uppmärksam på en optimal sammansättning av fodret, alltså mycket högvärdigt protein, grönsaker och endast lite spannmål – oavsett om du lagar maten själv eller väljer färdigfoder.
En så stor hund som en Irish Wolfhound äter naturligtvis mer än en liten tax. Men även här gäller: Ju mer näringsrikt fodret är, desto mindre behöver hunden. Det handlar inte om mängden utan om kvaliteten.
Bra foder täcker hundens näringsbehov optimalt. Detta beror mindre på hundrasen och mer på individuella faktorer som ålder, vikt, storlek och aktivitetsnivå. En hound som tränas mycket aktivt behöver naturligtvis mer energi än en som lever som familjehund och bara får den mest grundläggande motionen. På samma sätt behöver en valp en annan fodersammansättning än en vuxen hund.
Eftersom varghundar ändå växer mycket snabbt, får tillväxten inte drivas på ytterligare genom ett för högt energiintag. För snabb tillväxt under de första månaderna leder nämligen inte sällan till smärtsamma ledproblem. Även ett felaktigt kalcium-fosforförhållande i fodret kan påverka skelettillväxten hos den unga hunden negativt.
Förutom rätt fodersammansättning kan du göra ännu mer för din wolfhounds hälsa: Undvik särskilt under tillväxtfasen trappgång eller andra plötsliga rörelser, som överanstränger hunden och senare även kan bidra till sjukdomar i skelett och leder.
Eftersom hounds, liksom många stora hundar, har benägenhet för den farliga magomvridningen bör du dessutom se till att hunden får tillräckliga vilopauser efter måltiderna. Det rekommenderas också att fördela den dagliga fodergivan på cirka två till tre (motsvarande mindre) måltider.
Dessutom har höj- och sänkbara matskålar visat sig praktiska, eftersom de kan anpassas till rasens snabba tillväxt och förhindrar att hunden behöver böja sig för långt ner när den äter och inta en ogynnsam kroppshållning.
Irish Wolfhoundens lugna temperament gör att den accepterar mycket av det som husse eller matte erbjuder den med stoisk ro – vare sig det gäller fodret, den dagliga motionen eller andra levnadsförhållanden. Till och med sjukdomar uthärdar den – ofta tills det är för sent. Att förlita sig på att hunden själv ska visa när något är fel kan få allvarliga konsekvenser för denna ras.
Se därför själv till att din hund får rätt foder och att den får den mängd motion den behöver enligt sin natur som jakt- och vinthund. Var också mycket uppmärksam på om du märker förändringar i beteendet, rörelserna eller kroppen (till exempel viktminskning eller viktökning). Det kan vara första tecknen på sjukdom och bör undersökas av veterinär.
Även förändringar i pälsens struktur kan tyda på felaktig kost eller vissa sjukdomar. Även om pälsvården hos den strävhåriga varghunden är mycket okomplicerad och det räcker gott med occasionalt borstning, bör du alltid hålla noggrann uppsikt över din hund. Överdriven fällning är inget man behöver oroa sig för.
Precis som (nästan) alla jättelika raser är även Irish Wolfhound tyvärr kraftigt belastad av hälsoproblem. Aveln på allt större och snabbare hundar har lett till att rasens hälsa har hamnat i bakgrunden. Därför ligger varghundarnas genomsnittliga livslängd idag på endast sex till sju år.
Enligt en studie som publicerades 2005 blir bara nio procent av alla varghundar tio år eller äldre. Majoriteten dör före åtta års ålder, vissa blir till och med bara fem år gamla. Denna jämförelsevis låga livslängd har lyckligtvis fått många uppfödare att tänka om. Hos seriösa uppfödare står rasens hälsa idag återigen i första rummet.
Hos Irish Wolfhound ligger fokus framför allt på hjärtsjukdomar, skelettcancer, magomvridning och epilepsi. Naturligtvis drabbas inte varje irländsk varghund av någon av dessa sjukdomar. Men risken är fortfarande ganska hög jämfört med andra, friska hundraser. Därför är det desto viktigare att välja uppfödare med omsorg.
Höftledsdysplasi förekommer däremotmer sällan än man skulle kunna tro hos en jättehund: I OFA-databasens utvärdering tillhör rasen med cirka 4,5 procent drabbade hundar de 15 raserna med lägst HD-frekvens. Deutsche Windhundzucht- und Rennverband (DWZRV) pausade därför den obligatoriska HD-röntgen för avelsgodkännande år 2022. Istället är idagultraljudsundersökning av hjärtat obligatorisk där..
© zuzule / stock.adobe.com
Den irländska varghunden hör inte bara till världens största hundraser utan också till de äldsta. Precis som hos dess nära släkting, Greyhound, tros dess ursprung finnas i den arabiska världen. Arkeologiska fynd visar att det redan i det antika Egypten fanns stora vinthundsliknande hundar som kom till Europa och de brittiska öarna tillsammans med kelterna under det tredje århundradet före Kristus.
I det antika och medeltida Irland var de stora och kraftiga hundarna, som lämpade sig för jakt på vargar, björnar, vildsvin och älgar, mycket eftertraktade. Hos högadeln, som hade ensamrätt till dessa imponerande jakthundar, var de så kallade Wolfhounds (vargjägare) mycket vanliga under medeltiden. Irish Wolfhound blev en statussymbol och en uppskattad gåva till andra europeiska kungahus.
Precis som för så många jakthundar blev även för den irländska varghunden upptäckten av skjutvapnet ödesdiger. Gevären gjorde jakthundarna alltmer överflödiga, vilket ledde till att varghunden blev allt mer sällsynt. För att rädda det sista beståndetinfördes ett exportförbud från Irland i mitten av 1600-talet.
Men rasen fortsatte att minska, och utrotningen av vargen i Storbritannien och Irland omkring år 1800 gav den ytterligare ett hårt slag. I mitten av 1800-talet var rasen praktiskt taget utdöd. Att Irish Wolfhound fortfarande existerar och är erkänd som ras idag är tack vare skotten George Graham.
Graham korsade de få kvarvarande exemplaren med Deerhound, grand danois, borzoi och andra raser. Den ”nya”, något kraftigare och större varghunden presenterades första gången på utställningar i slutet av 1870-talet och blev kort därefter erkänd av British Kennel Club.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom de första avelsdjuren till Nordamerika och den europeiska kontinenten, där beståndet dock nästan helt försvann genom de båda världskrigen.
Antalet nya kullar ökade först långsamt igen under mitten av 1900-talet, och de flesta registrerades på de brittiska öarna och i Nordamerika. Även om Irish Wolfhound åter började avlas oftare i Kontinentaleuropa från 1970-talet är den stora rashunden fortfarande sällsynt utanför den anglosaxiska världen.
© Isabelle / stock.adobe.com
Den som är intresserad av att köpa en Irish Wolfhound bör absolut inte ta ämnet ”sjukdom” lättvindigt. Naturligtvis ska det inte avskräcka dig från att köpa denna ras, men när du väljer rätt uppfödare bör du lägga särskild vikt vid hälsan i avelslinjen.
Även om uppfödaren försäkrar att hundarna är friska och även föräldradjuren verkar friska bör du inte enbart förlita dig på det. Be att få se stamtavlan för valparna och kontrollera hur gamla mor- och farföräldrar samt andra äldre släktingar blev. Fråga också specifikt efter resultaten från hjärtultraljud för båda föräldradjuren. En seriös uppfödare visar dig dessa resultat utan att du behöver be om det.
Träffa dessutom uppfödaren personligen och övertyga dig på plats om hur viktigt djurens hälsa och välmående verkligen är för uppfödaren.
Ansvaret för rasens hälsa ligger dock inte enbart hos uppfödaren. Även du som köpare måste ta ansvar för att hålla din hund frisk . Det är trots allt inte bara hundens gener som avgör om den senare blir sjuk eller inte. Även kost, skötsel och hållning kan öka eller minska risken för ovan nämnda sjukdomar.
Gillar du stora hundar? Då kanske även dessa raser passar dig:
Här hittar du svar på vanliga frågor om den irländska varghunden:
Tack vare sitt milda temperament kan en irländsk varghund vara en bra hund för nybörjare, men den behöver fortfarande en konsekvent uppfostran. Denna ras är stor och kan, om den inte tränas rätt, även vara självständig och yvig . Dessutom är god socialisering viktig för att främja dess vänliga och milda natur. Ett tidigt besök på en hundskola rekommenderas alltid.
En irländsk varghund behöver dagligen tillräckligt med motion för att hålla sig frisk och lycklig. Minst en till två timmar per dag bör det vara. Dessa hundar uppskattar promenader och kan även delta i hundsporter som agility, men bör inte överansträngas, särskilt inte efter att de har ätit, för att undvika hälsoproblem. Förutom dagliga promenader behöver de aktiva hundarna också mental stimulansför att undvika tristess och beteendeproblem.
En irländsk varghund är inte lämplig som vakthund. Även om den skyddar sin familj och blir uppmärksam vid fara är den av naturen vänlig och nyfiken mot främlingar. Dess milda och tålmodiga sätt gör den mer till en familjehund än en effektiv vakthund.
Ja, en irländsk varghund kan vara en utmärkt familjehund. Den är känd för sin vänliga och tålmodiga natur, särskilt i umgänget med barn och andra husdjur. Den är mild och visar stor tillgivenhet gentemot sin familj.
| Särskilda egenskaper: | Den irländska varghunden anses vara världens största hundras och beskrivs som en ”mild jätte”. Den avlades en gång i tiden för jakt på varg och björn men hålls idag främst som familjehund. |
| Karaktär: | lugn, balanserad, vänlig, lojal |
| Mankhöjd: | Hanhundar: 79–90 cm Tikar: 71–79 cm |
| Vikt: | Hanhundar: 54–59 kg Tikar: 40–50 kg |
| Päls: | relativt lång, sträv och trådig i grått, tigrerat, rött, svart, rent vitt, rådjursbrunt m.fl. |
| Pälsvård: | liten insats, borsta då och då |
| Motion: | stort rörelsebehov, aktivering t.ex. genom spårarbete eller coursing |
| Hund för nybörjare: | snarare ja |
| Skällande: | skäller sällan |
| Livslängd: | ca 7 år |
| Typiska sjukdomar: | dilaterad kardiomyopati, skelettcancer, epilepsi |
| FCI-grupp: | Grupp 10: Vinthundar Sektion 2: Strävhåriga vinthundar |
| Ursprungsland: | Irland |
"A life without a pug is possible, but pointless," Loriot once said. I would unreservedly agree and add: "A life without horse, cat and rabbit as well!" My heart beats for all animals big and small and I have the great fortune to be able to write about my passion as a freelance author. With my articles I would like to raise awareness for animal welfare and give useful tips to animal lovers.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
