Labrador Retriever

Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.

Utseende

Med en mankhöjd på 56 till 57 cm för hanar och runt 54 till 56 cm för honor tillhör Labrador Retrievern de medelstora hundraserna. Rasen är väldigt aktiv och gillar rörelse och har därmed en muskulös och stark kropp. Sammantaget är den typiska Labradoren mycket kompakt med ett brett huvud, stark nacke och en bred, djup bröstkorg. Karakteristiskt är den höga, starka och avsmalnande svansen, som Labrador Retrievern använder som ett roder i vattnet. På det breda huvudet med ett tydligt stopp har den en stark mellanlång nos och tättsittande öron som sitter långt bak.

Labradorens korta, täta päls med en bra, vattentät underull är också typiskt för rasen. Den korta pälsen avlas i enlighet med rasstandarden i tre olika färgvarianter, svart, gul och brun. Pälsen är alltid enfärgad, däremot accepteras en mindre vit fläck på bröstkorgen. Den gula färgtonen sträcker sig från ljust cremé till rävrött. Den bruna Labradoren kan vara ljus- till mörkt chokladbrun. Den svarta pälsfärgen, som är genetiskt dominant, är fortfarande den vanligaste.

Showtypen och arbetstypen

Även om endast en typ beskrivs i rasstandarden, har två olika Labrador-linjer dykt upp i avel under de senaste decennierna. Den ena är mer kompaktbyggd ”Show-Retriver” medan den andra är lättare byggd ”Field-Trial-Labrador”, som främst är avlad för arbete och har ett smalare huvud och en längre nos. ”Dual Purpose”- typen ska förbinda de båda typerna ”Show” och ”Work” på ett harmoniskt sätt och ska därmed komma närmast rasens ideal.

Egenskaper

Labradoren älskar sina människor, framförallt barn, över allt annat. De föredrar att vara med överallt och vill helst inte bli lämnade ensamma under en längre tid. När de är tillsammans med sin familj kännetecknas Retrievern av sin tålmodiga och balanserade natur. Med sitt lugna sätt och orubbliga vänlighet bidrar den till harmonin inom familjen. Att köpa en Labrador enbart baserat på detta skulle inte göra denna rashund rättvisa. Ursprunligen avlad som en jakthund, gör Labradoren till en mycket aktiv och hårt arbetande hund, som inte enbart kännetecknas av ett bra luktsinne och enorm uthållighet, utan även av en utpräglad vattenglädje och apporteringsglädje.

Vid sidan av sin populära roll som familjehund, används den mångsidiga Labrador Retrievern ofta som ledarhund, räddnings- och lavinhund så väl som spårhund inom polisen och tullen. För att göra en Labrador lycklig bör deras arbets- och sysselsättningsbehov tas i beaktande. Som ägare kommer du att märka hur mycket mer lyhörd och balanserad din Labrador kan vara om den uppmuntras mentalt och fysiskt.

Historia

I Storbritannien och USA hör Labrador Retrievern till den mest omtyckta hundrasen, men även i många europeiska länder (däribland Sverige) hamnar rasen högt upp på valpstatistiken. Inte konstigt, Labrador Retrievern kännetecknas trots allt av en uttalad människokärlek och en vilja att lyda. Denna medföljda ”will to please”, det vill säga önskan att behaga sin herre, gör den till en väldigt lättsam sällskapshund, som kännetecknas av en stor samarbetsvilja och anpassningsförmåga. En Labrador Retriever kan du lätt ta med överallt och är en välkommen gäst. Den möter alltid främlingar med vänlighet och med en viftande svans. Den vänliga och öppensinnade fyrbenta vännen är nyfiken och vill helst alltid ha sällskap. Blyghet, rädsla och osäkerhet är lika främmande för den sociala Labradoren som aggresiv skärpa.

Labradorens förfäder har, precis som Newfoundland och Landseer, sitt ursprung på den kanadensiska östkusten. Enligt utsago härstammar den från den så kallade St John’s dog, en svart vattenhund med tjock päls. De hjälpte till vid jakt och hämtade fisk och fiskenät ur vattnet. De första riktiga avelsförsöken skedde i England och Skottland under 1800-talets andra hälft, efter att brittiska fiskare tagit med sig de ivriga hundarna tillbaka hem. Det engelska rasnamnet hänvisar till den kanadensiska Labradorhalvön och apporteringsanlagen (to retrieve = hämta, apportera, rädda).

Tack vare den engelska avelsinsatsen, bland annat av den andra Earl Malmesbury (1778-1841), som konsekvent fokuserade på avelhundens jaktprestation, kom Labradoren att utvecklas bland den jaktentusiastiska adeln. Den 7 juli 1903 erkänndes äntligen Labradoren officiellt som en egen hudras av den engelska kennelklubben. Rasen nådde stora framgångar på utställningar vilket gjorde den aktiva och fredliga Labradoren känd och populär över arokratiska och nationella gränser. Den gula och bruna färgen har länge betraktats som felaktiga och accepterades först senare vid sidan av den vanliga svarta pälsfärgen.

Avel och häsla

Även om Labrador Retrievern i dag främst är en familjehund, känntecknas den fortfarande av en hög entusiasm för arbete och en utpräglad apporteringsglädje. De flesta uppfödare som följer FCI-standarden och tillhör organiserade klubbar, avlar en sund, säker och stark hund. Om du väljer en Labrador som familjehund ska du inte glömma att Labrador Retrievern fortfarande är en arbetshund och kräver därmed uppgifter och utmaningar som håller den aktiv. Det finns massor av klubbar och organisationer där du kan träna tillsammans med din Labrador.

Utesluta ärftliga sjukdomar

En aktiv Labrador, vars anlag tas i beaktande och som rör sig mycket, är vanligtvis en frisk och robust hund som inte blir särskilt sjuk. Ändå finns det ett antal ärftliga sjukdomar hos Labrador Retrievern som endast kan undvikas genom noggrann och kontrollerad avel. Dessa inkluderar sjukdomar i muskuloskeletalsystemed såsom höftledsdysplasi (HD), armbågsdysplasi (ED) och osteochodrosis (OCD) såväl som ärftliga ögonsjukdomar såsom progressiv retinal atrofi (PRA) och ärftlig gråstarr (HC).

När du köper en Labrador, se till att hundar med en av dessa sjukdomar systematiskt har uteslutits från avel och att föräldrar och valpar är ”genetiskt friska”. Detta är enda sättet att undvika att ytterligare sprida dessa sjukdomar. Om du är intresserad av en renrasig valp bör du definitivt köpa den från en ansedd uppfödare som har vidtagit alla nödvändiga undersökningar och hälsoåtgärder. För en kontrollerad, frisk och vaccinerad valp som har alla nödvändiga papper måste du betala mer. Priset för en Labrador Retriever valp är vanligtvis runt 15 000 – 20 000 kr. En firsk hund som du kan ha glädje av i många år och där risken för veterinärsbesök är lägre, bör vara värt priset.

Labradorens kost

Från och med det ögonblick du köper en hund är ansvaret för dess hälsa i dina händer. En balanserad kost som förser din Labrador med alla viktiga näringsämnen och som inte ger för mycket eller för lite energi ökar chansen för att din hund förblir aktiv och hälsosam i många år. Tyvärr tenderar Labradorer att äta för mycket. Fetma är extremt ohälsosamt hos hundar och leder till många sjukdomar som kan förkorta din fyrbenta väns liv.

Massor av kött och grönsaker, lite fett och spannmål

Onödiga fetter eller sötningsmedel så som socker eller glukos hör inte till i matskålen. En hälsosam och balanserad diet kännetecknas vanligtvis av en hög kötthalt (minst 70%). Kött tjänar som den viktigaste proteinkällan för hunden. Grönsaker och frukt (cirka 20 – 30%) tillför viktiga vitaminer och näringsämnen i matskålen. Din hund behöver endast spannmål i små mängder. En för hög andel spannmål är mer en indikator på låg kvalitet på fodret.

Upptäck vårt urval av hundmat för Labradorer i vår zooplus-shop.

Undvika övervikt

För att undvika övervikt bör du – förutom rätt fodersammansättning – också vara uppmärksam på en lämplig mängd foder. Lämna det aldrig upp till din Labrador att bestämma hur mycket den ska äta. Labrador Retrievers är väldigt matglada hundar och skulle äta mycket mer än vad som är bra för dem och magen. Hur mycket mat som är bra för din hund kan dock variera mycket beroende på hundens ålder, vikt och aktivitetsnivå. Vanligtvis räcker en eller två måltider om dagen, som alltid bör ges ungefär vid samma tid varje dag. Om du ger din hund en godbit däremellan bör du dra av detta från den dagliga mängden foder.

Det finns inga föreskrivna vikttabeller för Labrador Retriever. Oavsett om din hund är för fet eller för tunn, äter för mycket eller för lite är det slutligen upp till dig. I princip bör du känna revbenen med händerna utan att kunna de dem med ögat. Om du är osäker bör du rådfråga din veterinär eller uppfödare om rätt diet och rätt mängd foder till din hund.

Vård

Rätt vård bidrar avsevärt till din Labradors hälsa. Förutom rutinundersökningar hos veterinären, som för övrigt absolut bör följas, kan du identifiera infektioner tidigt och vida lämplia åtgärder vid regelbundna check-ups. Du bör vara särskilt uppmärksam på din Labradors öron, ögon och tänder. För att undvika skador eller inflammation bör din hunds klor också klippas regelbundet. Labradorers päls är mycket lätthanterlig och rengör nästan sig själv. Pälsen bör borstas minst en gång i veckan för att ta bort löst hår och envis smuts.

Gör vården till rutin

Bra hundvård behöver inte ta mycet tid. Du bör dock planera in undersökningar och vårdrutiner i din dagliga eller veckorutin så att de blir rutinmässiga för dig och din hund. Hundar gillar regler och bra planering. Många oväntade överraskningar och förändringar tenderar att förvirra den känsliga labradoren.Det är bäst att starta din vårdrutin redan när hunden är valp och vänja hunden vid att sitta still tidigt.

Djurhållning och uppfostran

Djurhållning och uppfostran av en Labrador Retriever är lika okomplicerad som pälsvården. Den vänliga och människoälskande Retrievern är därför också idealisk för nybörjare utan hundvana. Det finns dock några saker att tänka på när du har en Labrador Retriever.

Mycket utrymme och mycket rörelse

Labradoren är i sin natur en arbets- och brukshund. För att vara lycklig behöver den mycket träning och sysselsättningsmöjligheter för att uppfylla sin lust att apportera. Ett hus med en egen trädgård, där den aktiva hunden har tillräckligt med utrymme, bör vara ett krav för att skaffa denna fyrbenta vän. Labradorer måste kunna trötta ut sig själva och det säger sig själv att några små promenader per dag inte är tillräckligt. Hundsporter som lydnad och hunddans, träning som spårning och jaktprov är lämpliga för att utmana din hund fysiskt och mentalt. För att göra dagliga promenader lite mer varierande kan du också integrera små sök- och apporteringslekar. Naturligtvis kommer du också att göra den vattenälskande hunden glad om du tar med den för ett dopp.

Även en Labrador behöver återhämtning

För en fredlig och oproblematisk samverkan med naturen och samhället måste din hund följa dina instruktioner och kommandon. Detta gäller såväl en Labrador som en Schäfer. Rätt uppfostran är a och o i människan och hundens liv. Generellt gör Labradoren det lätt för dig i och med dess människoorienterade natur och dess vilja att lyda. Det är viktigt att du tränar den känsliga hunden konsekvent, men kärleksfullt. Din hund är mycket mer benägen att reagera på positiv förstärkning, till exempel beröm eller en godisbit, än på stränghet och hårdhet. För nybörjare rekommenderas i alla fall ett besök på en hundskola, där inte bara hunden övar de viktigaste kommandon och beteendena, utan även människan lär sig kontrollera sin hund.

I grund och botten, ju bättre din hund växer upp, desto mer kan du göra med den och uppleva tillsammans med den, vare sig det är en cykeltur tillsammans, ett besök hos vänner i trädgården eller en semester på en hundstrand tillsammans. Livet med en Labrador Retriever är garanterat varierat.