Abessinier

De stora ögonen och uppmärksamt riktade öronen avslöjar mycket om denna kattras karaktärsdrag: abessinier är mycket människotillvänd och nyfikna katt.

Utseende

Rasen abessinier kallas ofta ”mini-puma”. Inte konstigt – de slanka och långbenta katterna ger intryck av att vara atletiska och livliga! Ändå hör abessinier till de lättare kattraserna. Honkatter väger upp till 4 kg, hankatter upp till 5 kg.

Djurets öppna och nyfikna karaktär återspeglas i ansiktet. De stora, mandelformade ögonen glänser bärnstensfärgade, gröna eller ljusbruna. Särskilt markant är den mörka ”eyelinern” runt ögonen. De stora öronen avslöjar att abessinier är utmärkta åhörare och mycket intresserade av omgivningen och vad de tvåbenta familjemedlemmarna sysslar med! Kattens öron är sitter brett isär och har en bred ansats. Huvudet är kilformat med en mjuk kontur utan hårda kanter, halsen slank och gracil. Långa ben med ovala tassar och en slank svans förstärker intrycket av en aktiv, smidig katt.

Pälsen består av mycket lite underull och är extremt fin och mjuk. Ändå har djuren ett väl utvecklat halskrås. Runt skuldrorna är pälsen lite kortare.

Pälsen hos abessinier uppvisar en mycket påfallande färgning som får den att likna pälsen hos vildkaniner. Den så kallade agouti-effekten uppstår genom att varje hårstrå har två till fyra färgband, det så kallade ticking, där hårspetsarna är mörkast. Inte alla hårstrån är tickade utan främst pälsen på huvudet, ryggen, svansen och utsidan på benen. Magen, bröstet och insidan av benen är enhetligt färgade i grundfärgen. Denna speciella färggivning kompletteras med en ålstrimma på ryggen och även på bakbenen kan man hitta en strimma, ofta ända ner till hälen.

Ticking är en fast del i abessinierns avelsstandard. Färgningen är dyker upp från kattungens sjätte levnadsvecka men är inte helt utvecklad förrän katten är ungefär två år. Först då är kattens päls enhetligt mönstrad – liknande som hos vildkaniner!

Även pälsfärgerna hos abessinier är unika. Enligt rasklubbar accepteras endast färger baserade på färgpigmentet eumelanin som absorberar ljus mycket starkt och därmed stödjer en mörk pigmentering. Inom aveln förekommer framförallt färgerna vilt (grundfärgen), blå, sorrel och fawn.

Vilt: Kallas ibland också ruddy, usual, tawny eller lièvre. Denna ursprungliga färg är varmt brun. Grundfärgen är mörkt aprikos till orange med en svart ticking. Alla andra färger uppstår ur vilt.

Blå: Med färgbeteckningen blå menar man inte färgen blå, utan beskriver olika nyanser i blått/grått. I själva verket är blå en utspädd variant av färgen vilt. Den orsakas av en mutation av den gen som är ansvarig för färgintensiteten. Blå abessinier har en blå-grå färg och de enskilda håren uppvisar en mörkt stålblå-grå ticking.

Sorrel: Abessinier med en varm, kanel-röd färg och chokladbrun ticking kallas sorell. Ibland kallas den även cinnamon eller red. Färgen sorell ska dock inte förväxlas med en egentlig rödfärgning: sorell härrör från mutationer av genen som är ansvarig för svart pälsfärg.

Fawn: Fawn är en förtunnad variant av sorell. Abessinier-katter med färgen fawn har en ljus, crèmefärgad grundfärg med en varm, också crèmefärgad ticking. Nosen (rhinarium) är rosa.

Andra färger som chocolate och den utspädda formen lilac förekommer också men erkänns inte av alla avelsföreningar.

Förresten: Sedan 50-talet dyker återkommande långhåriga abessinier upp, framför allt i England. Dessa katter, somali, är en variant av abessinier med halvlång päls. Somali och abessinier delar samma avelsstandard. De första somalikatterna kom till efter en parning mellan två abessinier som båda bar på långhårsanlaget. Det är alltså ingen mutation eller hybrid mellan aby och någon långhårsras.

Karaktär

Abessinier är uppmärksam, lekfull och aktiv kattras. De nyfikna katterna följer sina människor som en skugga och betraktar intresserat allt som händer. Abessinier är kända som mycket intelligenta katter som behöver utmanas och stimuleras. Den vakna abessinierkatten är med på det mesta – fodersöklekar, klickerträning eller till och med lära sig små konster och tricks är omtyckta sysselsättningar! Abessiniern älskar att få leka tillsammans med människorna i familjen. De är mycket sällskapssjuka djur som integrerar sig helt i sin människofamilj och inte gärna är ensamma. Men abessinierkatten bör ändå inte hållas som enda katt, för endast en annan katt kan bli en äkta följeslagare. Abessinier är för det mesta dominanta, så en tidig socialisering i ungdomsåldern gör vardagen mycket enklare om du vill ha två katter. Syskon kommer ofta bra överens, så det kan vara en bra idé att direkt boka två söta kattungar att ta hem när du besöker uppfödaren. Dina katter kommer att vara tacksamma!

Den aktiva abbessinierkatten behöver tillfredsställa sitt rörelsebehov och en säker trädgård eller kattbalkong med möjlighet att klättra motsvarar hellre deras krav än endast en lägenhet utan tillfälle att röra på sig lite mer.

I motsats till de flesta orientaliska kattraser har abessiniern en lugn, nästan tyst röst!

Historia

Namnet ”Abessinier” är inte helt rätt, för rasen härstammar inte från det gamla ”Abessinien”, dagens Etiopien. Påståendet att abessinierns förfader ska vara dyrkade djur från det faraoniska Egypten stämmer inte heller. Abessiniern kommer ursprungligen från ett helt annat område, nämligen från djungeln i Sydostasien. Detta har kunnat fastställas genom modern genetik: en mutation av tabby-genen, som endast finns hos denna ras, finns inte i Egypten eller Östafrika. Däremot uppvisar vilda katter som lever på kusten längs Indiska Oceanen mellan Singapore och Sri Lanka denna iögonfallande mutation och färgningen som resulterar av den. Ytterligare hänvisningar finns på gamla kattbilder från 1800-talet. I en engelsk kattidning dyker en katt som liknar dagens abessinier upp. Den kallas där ”asiatisk katt”. Troligtvis tog brittiska handelsmän med de framträdande tickade och rödfärgade katterna till Västra Asien och Afrika. Därifrån transporterade förmodligen brittiska trupper, som lämnade Östafrika 1868, dem till England.

I England, där man började avla rasen systematiskt på 1800-talet, uppmärksammades rasens iögonfallande agouti (pälsfärg) snabbt. Redan 1871 deltog därför en abessinier på kattutställningen i Crystal Palace. Det tog inte lång tid innan rasen erkändes officiellt – 1882. Harrison Fair, den dåvarande presidenten för den engelska, nationella kattklubben, fastställde rasstandarden personligen. Därmed hör abessiniern till en av de äldsta kattraserna. Abessiniern kom till USA kort därefter. 1911 erkändes den officiellt av Cat Fanciers’ Association (CFA). 1933 registrerades de första djuren i Tyskland.

Genom de båda världskrigen minskade antalet abessinier starkt. En annan försvårande omständighet är att abessinier får små kullar: för det mesta består en kull endast av en till fyra kattungar – i genomsnitt föds två djur. En katt-leukosepidemi har bidragit till att antalet abessinier minskat ytterligare. Även om rasen nu är säker, är den inte alls så känd som andra kattraser.

Hälsa

Även om abessinierkatten inte sägs vara drabbad av inavel uppvisar rasen en viss predestination för ärftliga sjukdomar, bland annat för Feline neonatal isoerythrolys, även kallad ”fading kitten syndrome”. Orsaken till denna sjukdom är en blodgruppsinkompatibilitet mellan mamman och kattungarna när en hankatt med blodgrupp A paras med en honkatt med blodgrupp B. De nyfödda kattungarna upptar blodkroppar mot blodgrupp B genom modersmjölken, vilket leder till en överdriven utsöndring av blodfärgämnet hemoglobin och blodbrist. En akut FNI är tyvärr dödlig och kan endas undvikas genom en noga övertänkt och planerad parning.

Abessiniern kan också drabbas av fortskridande näthinneförtvining (progressiv retinal atrofi eller PRA). Nattblindhet är ofta det första symptomet på att näthinnan sakta förtvinar på grund av lokala metaboliska störningar i vävnaden. Vid denna recessivt ärftliga sjukdom uppstår störningar från två års ålder och sjukdomen kan ta sin början fram till sex års ålder. Därför är det obligatoriskt att undersöka avelsdjuren regelbundet av en specialiserad ögonveterinär för att undvika att sjukdomen inte förs vidare till nästa generation. Katten bör undersökas av en specialist en gång om året fram till sex års ålder. DNA-tester utvecklas fortfarande.

En annan känd, ärftlig sjukdom är brist på pyruvatkinas, ett enzym i de röda blodkropparna. Det leder till blodbrist på grund av att de röda blodkropparna har en förkortad livslängd. Blodtransfusioner kan ges som livsuppehållande terapi men det finns inget botemedel mot pyruvatkinasbrist. Eftersom sjukdomen är recessiv drabbas inte bäraren av den defekta genen, utan sjukdomen uppstår när två bärare paras. Deras avkommor får arvsanlagen från båda föräldrarna, vilket leder till brist av det vitala pyruvatkinasenzymet.

Förutom detta är abessinier en mycket okomplicerade och lättskött kattras. Som alla katter bör de ändå undersökas av veterinär en gång om året. Abessinern har en kort päls som inte behöver någon särskild vård. När katten får springa fritt utomhus bör den bör den vaccineras mot vissa infektionssjukdomar, men även innekatter profiterar av att vaccineras. En bra grund till ett långt och friskt liv är ett förstklassigt kattfoder, och som köttätare behöver katten en proteinrik kost. Den bästa proteinkällan är stora mängder färskt kött. Vegetabiliska kolhydrater kan katter endast uppta i mycket liten utsträckning.

Avel av Abessinier

De ärftliga sjukdomarna som kan uppstå visar hur viktigt det är med professionella uppfödare och en väl genomtänkt avel. Det är viktigt att aldrig köpa sin katt från oprofessionell avel där “uppfödarna” erbjuder billiga raskatter utan stamtavla. Det låga priset har ofta en nackdel: kattens hälsa.

En ambitiös och engagerad uppfödare lägger stor vikt på sina katters hälsa, både de vuxna katternas och kattungarnas. Som medlem i en kattförening avlar uppfödaren noga övertänkt för att undvika ärftliga sjukdomar som exempelvis PRA och pyruvatkinasbrist. Katterna tas alltid väl omhand och vårdas, med mycket kärlek, tjugofyra timmar om dygnet. De ska vaccineras, id-märkas med chip och besiktigas av veterinär. Att föda upp djur är därför en tidsintensiv och inte heller billig ”hobby”, vilket visar sig i priset på de kattungar som härstammar från en ansvarsfull avel. Med köpkontraktet får du inte bara ett bevis på kattens härkomst, utan du kan även dra nytta av uppfödarens ”know-how”.

Uppfödaren skonar alltid honkatten efter födseln för att den ska återfå krafterna och kunna ägna sig åt kattungarna i lugn och ro. Kattungarna stannar hos uppfödarens i dennes hushåll i minst tolv veckor. Där socialiseras de med människorna och eventuellt andra djur i familjen och lär de sig de första stegen som leder till ett framgångsrikt kattliv.

En abessinier kostar därför från runt 7000-8000 kr. Vuxna katter som inte används för avel kan fås till lägre ”vänskapspris”.

Ett alternativ till att köpa en raskatt direkt från uppfödaren är att besöka djurhem, där många katter väntar på ett nytt hem – även många raskatter!