07 juni 2018 - Updated 28 augusti 2018

Somali

Somali cat breed

Gillar du abessinierkatter, men tycker ändå allra mest om katter med halvlång eller lång päls? Då kommer du att gilla somali!

Utseende

Somali är en variant av abessinier med halvlång päls. Bortsett från pälslängden finns det inga skillnader mellan den och abessinier. Somalis rasstandard är dessutom den samma som abessinierns.

Abessinier kallas ofta för mini-pumor, men somalis utseende är lite mer plyschaktigt. Ändå delar de samma avelsstandard. Precis som abessiniern är somali en smal medelstor katt med långa ben. Honorna kan väga upp till 4 kg och hanarna upp till 5 kg. De långa benen, som den för övrigt också delar med många andra orientaliska kattraser, mynnar ut i små ovala tassar med enfärgade trampdynor. Svansen är bred invid kroppen och har mycket hår. Halsen kan beskrivas som ”graciös”.

Man lägger märke till huvudet på grund av de stora öppna ögonen och öronen som ger katten ett uppmärksamt uttryck. Ögonen är bärnstensfärgade, ljusbruna eller gröna med mandelform och gärna med rand. Huvudet är kilformat med mjuka konturer.

Somalis halvlånga päls har bara lite underull, och den ser därför mycket elegant ut. Pälsen är ändå mjuk, och man föredrar att katterna har ett rejält halskrås. På axlarna kan pälsen vara något kortare. På samma sätt som abessiniern har somalikatterna ofta en mörk färgrand på ryggen. Den börjar mellan axlarna och slutar vid svansspetsen. Ett så kallat mörkt ”sulstreck” är vanligt på bakbenen fram till hälen.

Något som man också lägger märke till är somalis färg, så kallad ”ticking“. Det betyder att varje enskilt hår i regel har två, några gånger även tre eller också fyra band med färg. Topparna har däremot alltid den mörkaste av färgerna. Det intressanta är att bara vissa delar av kroppen är ”tickade”. Det gäller framför allt huvudet, ryggen, svansen och utsidan av benen. Magens undersida, bröstet och benens insida har kattens grundfärg.

Pälsens slutliga färgning är först färdig hos somali och abessiniern när de är ungefär två år gamla. De första tecknen visar sig redan när de är 6 veckor. Efter detta har somalikatten ett enhetligt mönster med liknande färger som hos en vildkanin. På fackspråk kallar man det för ”agouti-effekt”.

Färger

Enligt rasstandarden accepteras endast färger hos abessiniern och somali som är baserade på eumelanin. Detta färgpigment ger stark ljusabsorption och mörk pigmentering. Det är framför allt fyra olika färgtyper som är vanliga i avel: viltfärg, blå, sorrel och fawn.

Viltfärg: Den här originalfärgen hos somali är en varm brunfärg. Grundfärgen är en mörk aprikosfärg med svart ”ticking”. Alla andra färger har uppstått från viltfärger. Dessa kallas antingen för ruddy, usual, tawny eller lièvre.

Blå: Färgbeteckningen ”blå“ beskriver inte så mycket själva färgen blå, den beskriver snarare olika intensitetsgrader i färgtonerna blå-grå. ”Blå“ är faktiskt en förtunnad variant av viltfärgen, vilket är en följd av en genmutation i en gen som styr färgintensiteten. Blå somalis har en varm blågrå färg. De enskilda håren har en mörk stålblå-grå ticking.

Sorrel: Somalis med varm och rödaktig kanelfärg och med chokladbrun ticking kallas för ”sorell”– och ibland även för cinnamon eller röd. Men ”sorell“ får inte förväxlas med den egentliga röda färgen. Sorrel har uppstått genom mutationer av genen för svart färg.

Fawn: „Fawn“ är den förtunnade formen av ”Sorell“. Somali med ”fawn“ har en ljus krämfärgad grundfärg och en varm ticking som också är krämfärgad. Nosen är rosa.

Det finns somali i andra färger också. Dessa är inte är godkända av alla avelsföreningar. Det gäller bland annat choccolate och den förtunnade formen av choccolate, lilac.

Karaktär

Somali är orientalisk och känd för att vara en levande och intelligent kattras. Den är speciellt nyfiken, följer efter ”sina” människor var de än går och står och vill gärna vara med på allt möjligt. Rasens medfödda nyfikenhet gör att katterna tycker om de lekar som de blir erbjudna. Detta gäller speciellt intelligensleksaker.

Eftersom de har ett stort behov av att röra på sig, är det inte bra att ha dem som rena inomhuskatter. Detta gäller speciellt om det inte finns någon annan katt i lägenheten. Somali och abessiniern är sociala djur och bör aldrig hållas ensamma! De knyter visserligen riktiga sociala band till människorna i sin närhet, men det är bara en annan katt som kan vara en fullödig partner. När du ser efter en perfekt partner, bör du tänka på att somali har en tendens att vara dominant. Syskon från samma kull är vana vid varandra sedan de var kattungar. I de allra flesta fallen blir syskon ett perfekt par som håller livet ut!

Historia

Många korthåriga raser har den långhåriga genen, men den är ofta ett dolt arv. Det är anledningen till varför det hela tiden dyker upp långhåriga katter i abessinier-aveln. Dessa katter var stamföräldrarna till rasen "somali" som kom senare. De blev först bortsorterade från avel, men 1967 startades målinriktad avel i USA. Den nya rasen kallades för ”somali” för att skilja den från abessiniern – uppkallad efter Somalia, Etiopiens grannland (Etiopien hette tidigare Abessinien).

Det här namnet är mer än bara intressant – abessiniern kommer faktiskt inte, så som man kan förmoda av namnet, från dagens Etiopien (alltså f.d. Abessinien). En annan myt är att abessinier-katternas förfäder skulle ha levt i faraonernas Egypten och blivit tillbedjade som gudar. Faktiskt kommer somalis systerras, abessinierna, från Sydostasien. Saker som tyder på detta går att hitta i abessiniernas genetik. En mutation av tabby-genen som bara finns hos den här kattrasen, så kallad ”abessinier-tabby“, finns inte i Egypten och Östra Afrika. I stället hittar man genen hos katter som lever vid kusten av Indiska Oceanen mellan Singapore och Sri Lanka. Kattbilder från en engelsk kattjournal från 1800-talet visar katter med nästan samma utseende som abessiniern. Även i denna journal kallas de för ”asiatiska katter”. Man antar att dessa ”tickade” och viltfärgade katter har kommit till Mellanöstern, Östra Afrika och Europa med engelska handelsmän.

Den moderna abessinier-aveln och den senare somali-aveln har sitt ursprung i England under 1800-talet. En katt ”från Abessinien” som visades upp där fick mycket uppmärksamhet på grund av sin iögonfallande ”agouti“-färg. Förmodligen kom katten till England med brittiska trupper som lämnade Östafrika 1868. 1871 blev en ”abessinsk katt“ utställd i Crystal Palace i London. 1882 blev rasen officiellt godkänd. Harrison Fair, den dåvarande presidenten i den engelska nationala kattklubben ska själv ha fastställt rasstandarden för abessiniern. Kort tid därefter kom den då relativt unga rasen till USA. 1911 började abessinier-avel officiellt i USA genom Cat Fanciers’ Association (C. F. A.). 1933 blev de första abessiniern registrerade i Tyskland.

De två världskrigen ledde till en stark tillbakagång i antal abessinier – ett öde, som även andra kattraser råkade ut för. Abessinierns små kullar bidrar tyvärr också till problemet. Statistiskt sett har de flesta kullar bara ett till fyra kattungar, och i de flesta fallen föds det bara två. På 60-talet bidrog dessutom en kattleukemi-epidemi till att rasen fick ännu färre individer. Sedan 70-talet är rasens bestånd säkrad, men beståndet är långt ifrån att vara på samma nivå som de mera kända kattraserna.

Sedan 50-talet har det hela tiden dykt upp långhåriga abessinier i olika kullar, vilket i första hand gäller kullar i England. Det har inte än gått att få reda på hur långhårsgenen hamnade i rasens genpool. Man antar att andra raser kan ha blivit inkorsade under åren omedelbart efter världskrigen då det var lite kvar av rasen. Det kan också vara en egen mutation. För att komma till botten med detta undersökte Somali Cat Club of America alla kända stamträd av somali på 70-talet. De lade märke till att samtliga stamträd kunde spåras tillbaka till en enda abessinier-hankatt. Denna katt kom ursprungligen från England och såldes till USA och ska uppenbarligen ha haft anlag för lång päls som den senare gav vidare till sina avkommor...

Somali uppstod på grund av målinriktad vidare avel, vilket började under 1960-talet. 1972 föddes den första officiella somali-kullen i USA. 1979 grundades Somali Cat Club of America (SCCA) och därmed blev rasen officiellt godkänd i USA. Samma år blev Somali Cat Society grundad som huvudorganisation för somalirasens avelsföreningar. 1982 tillkom även den största europeiska huvudorganisationen. Somali avlas rent enligt rasstandarden. Enda undantag är abessiniern som kan vara en möjlig korsningspartner. Kattungar som kommer från en sådan korsning kallas för ”abessinier-variant”. Det är abessinier med gen för lång päls som är recessivt latent. I abessinier-avel vill man inte ha långhårade katter, och därför använder man huvudsakligen de långhåriga abessinier i somali-avel.

Somali-avel sker enligt varje huvudförbunds rasstandard. I Europa är Fédération Internationale Féline ansvarig. I USA räknas Cat Fanciers' Association och The International Cat Association för att vara de största huvudförbunden. De stora nationella och internationella huvudförbunden har däremot några små skillnader i sina rasstandarder.

Hälsa

Somali räknas för att vara en okomplicerad ras. Den behöver så gott som ingen specifik vård som är unik för rasen i sig. Den halvlånga pälsen kräver en del vård, men på grund av att den har väldigt lite underull, måste somali-ägare bara kamma och borsta katten en gång i veckan.

Högkvalitativt kattfoder med mycket sunt protein är den bästa preventiva hälsoåtgärd man kan investera i. Katter kan bara smälta en begränsad mängd kolhydrater. De är köttätare och får i sig de näringsämnen och proteiner de behöver från högkvalitativt kött.

Naturligtvis måste man ta med katten på årlig hälsoundersökning hos djurläkaren. Det är verkligen ett måste, speciellt om din lekfulla somali går fritt utomhus. Där kan du också få råd om hantering av hälsoproblem och om nödvändiga vacciner och hur du kan skydda din katt mot ohyra.

Somali är inte så speciellt vanlig, och det görs inte heller ”överdriven avel” på den. Ändå har somali i likhet med sin systerras en disposition för vissa sjukdomar. En av dessa sjukdomar är ”felin neonatal isoerytrolys“. Med vissa kombinationer av de tre blodgrupperna A, B och AB blir det blodgruppsinkompatibilitet mellan moderkatten och kattungarna. Orsaken är en parning av en hane med blodgrupp A och en honkatt med blodgrupp B. Efter födseln får kattungarna i sig antikroppar med blodgrupp B genom modersmjölken, vilket leder till att det skiljs ut för mycket hemoglobin (blodfärg) och att katten får akut blodbrist. Akut FNI får alltid dödlig utgång. Det är möjligt att undvika FNI – om uppfödaren känner till vilka blodgrupper som katterna har och gör en planerad parning.

Progressiv näthinneatrofi är också ganska vanligt hos abessinier- och somali-katter. Nattblindhet kan vara första symptom på att ögats näthinna är på väg att förstöras på grund av lokala ämnesomsättningsstörningar i vävnaderna. I sjukdomens degenerativa form, som är recessivt ärftlig, får katten problem med synen. Detta kan börja vid två års ålder fram tills den är sex år. För avelsdjur är det därför obligatoriskt med fasta hälsoundersökningar hos en utbildad veterinär! Man bör man gå med katten på årliga kontroller fram tills katten är sex år. Det pågår annars arbete med att utveckla DNA-tester.

Somali räknas också för att vara mottagliga för brist på enzymen pyruvat kinase i de röda blodkropparna, vilket leder till blodbrist på grund av blodkropparnas reducerade levnadstid. Blodtransfusioner kan visserligen rädda liv, men det finns generellt ingen behandling som kurerar pyruvat kinase-brist. Sjukdomen ärvs recessivt. Djur som bär på sjukdomen blir inte själva sjuka av pyruvat kinase-brist – men när två bärare av genen parar sig, får de kattungar som lider av brist på den livsviktiga pyruvat kinase-enzymen.

Avel

Ärftliga sjukdomar som de som har nämnts här, visar hur viktigt det är med en genomtänkt och ansvarsfull avel. En ansvarig uppfödare är en uppfödare som på heder och samvete kan garantera sina djurs och avkommors hälsa. Dessutom låter hon eller han undersöka katterna regelbundet för ärftliga sjukdomar som tex. progressiv näthinneatrofi. Sedan genomför den ansvarige uppfödaren genomtänkta parningar för att undvika felin neonatal isoerytrolys och ser till att kattungarna endast får bra ägare – ofta med skyddsavtal. En sådan uppfödare bidrar med råd och är behjälplig för de som har köpt en kattunge under de första veckorna och månaderna. Hon eller han ger den nya ägaren vaccinationskort och eventuella resultat från hälsokontrollerna. Allt detta kostar både tid och pengar. Om man räknar ihop högkvalitativt kattfoder för kattmödrar och kattungar, utgifter till veterinär, för vaccinationer, eventuell avmaskning och för medlemskap i uppfödarföreningen, så ser man att det är ganska mycket. Och då är inte alla de timmar då uppfödaren finns på plats för sina djur medräknade.

Allt detta har ju givetvis ett pris... Abessiniern är en väldigt sällsynt kattras och varianten med halvlång päls är än mera sällsynt. En katt som det inte ska tas avel på finns till priser från 7000:- kr och uppåt - en avelskatt kostar förstås mer.

Det är när man tänkt skaffa flera katter som man måste ut med ett ganska stort belopp på en gång – innan en eller två katter kan få följa med hem.

Ett alternativ kan vara att köpa katter som bortsorterade från avel. Sådana katter säljs ofta till vänskapspris till kattvänner med erfarenhet. Djurhem är också en möjlighet. Där finns det många katter med kort eller lång päls som söker ett härligt nytt hem, kanske gör din drömkatt det också.

Vi hoppas att du får mycket kul ihop med din somali!

Utseende

Storlek
Liten
Päls
Lång päls
Färg
Blå / Grå Brun / Choklad / Koppar

Egenskaper

Barnvänlig 3 of 5
Lägenhetsanpassad 3 of 5
Risk för övervikt 3 of 5
Allmän hälsa 3 of 5
Intelligens 3 of 5
Tendens att springa bort 3 of 5
Hårfällning 3 of 5
Lekglad 3 of 5
Hundvänlig 3 of 5
Energinivå 3 of 5
Liknande artiklar
Related products

Mest lästa artiklar

Ragdoll

En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...

Brittiskt korthår

Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.

Bengal

Bengalen är verkligen en unik kattras. Den är en riktig “hustiger”: för uppfödare är det viktigt att de har en gnutta vildkattblod i sig. För vildkatthybrider som bengal och savannah är den senaste trenden bland uppfödare! Vad är det som utgör en hybridkatt – och vad behöver man tänka på om man vill ha en sådan katt inne? Vårt rasporträtt ger svar på frågorna.