Katter kan lida lika mycket av smärta som vi människor. Problemet är bara att våra små kissemissar ofta döljer det för oss. Men utan behandling kan det snabbt leda till kronisk smärta. Därför är det viktigt att du lägger märke till förändringar i kattens beteende så att du i god tid kan börja med rätt smärtstillande behandling.
© Tom Wang / stock.adobe.com
Katter kan lida av kronisk smärta. För att kunna ge en bra smärtstillande behandling är det oerhört viktigt att smärtan upptäcks i tid.
Smärta (även kallad algesi) är komplexa sinnesuppfattningar. De framkallas av yttre och inre stimuli och uppstår först i kattens hjärna:
Det perifera nervsystemet består av enskilda nerver och nervterminaler (receptorer). De sistnämnda kallas även för smärtreceptorer (nociceptorer). De är spridda i alla smärtkänsliga organ, till exempel huden eller mag-tarmkanalen. När en stimulus verkar utifrån eller inifrån, stimuleras respektive smärtreceptorer från och med en viss tröskelpunkt. Yttre stimuli kan till exempel vara mekaniska skador. Inflammationer eller andra underliggande sjukdomar kan däremot stimulera de inre smärtreceptorerna.
Smärtfibrer överför sedan denna stimulans till det centrala nervsystemet, det vill säga till ryggmärgen och hjärnan. I hjärnbarken (cortex) uppfattas sedan smärtan för första gången.
Om en katt lider av långvarig eller återkommande svår smärta kan kattens hjärna förändras strukturellt och funktionellt. Detta sker genom att de nervstrukturer som är specialiserade på smärta gradvis reagerar intensivare. Ett smärtminne uppstår. Nervsystemet reagerar då mycket starkare på en stimulans som tidigare endast orsakat lindrig smärta.
All smärta är inte likadan. Inom veterinär- och humanmedicin finns det därför helt olika kategorier. Förutom att man måste lokalisera smärtan och bedöma dess kvalitet spelar också tidpunkten när smärtan uppstod stor roll för att välja rätt smärtstillande behandling:
Om din katt lider av akut smärta visar den det oftast genom att ge ljud ifrån sig. Haltar din katt plötsligt? Fäller den ner öronen eller drar in svansen? Även detta är tydliga tecken på plötslig smärta.
Det är däremot svårare att upptäcka kronisk smärta hos katter. För till skillnad från hundar döljer de sin smärta längre för att inte visa svaghet gentemot fientliga katter eller andra djur. För kattägare är det därför mycket viktigt att vara uppmärksam på följande beteendeförändringar:
© Evdoha / stock.adobe.com
Smärta minskar livskvaliteten enormt. Därför bör alla katter som är känsliga för smärta ha rätt till smärtstillande behandling. Det är oerhört viktigt att ingripa så tidigt som möjligt. Det är det effektivaste sättet att förhindra att katten får ett smärtminne.
Utöver konservativ eller kirurgisk behandling av smärtorsaken används därför även stödjande åtgärder som en del av smärtterapin. Dessa ska minska smärtsymptomen. Hit hör särskilt följande smärtlindrande åtgärder:
Veterinärer använder smärtstillande medel förebyggande vid varje operation för att lindra smärta hos katten under och efter operationen. Dessutom kan lokalbedövning användas för att bedöva ett visst område. Om din katt fortfarande har ont efter operationen kan du även ge den smärtstillande läkemedel – i samråd med veterinären.
Idag går det bra att behandla smärta hos katter. Det absolut viktigaste är att känna igen tecknen i tid och snabbt påbörja en lämplig smärtstillande behandling. På så sätt kan du se till att smärtan inte blir kronisk och att din katt alltid har en hög livskvalitet.
Som alla vet är det lätt att räkna ut hudens ålder. Ett hundår är lika med sju människoår, men det beror ju också på hundens ras och vikt. Men hur räknar man ut kattens ålder? Och hur gamla kan katter egentligen bli? Från vilken ålder räknas katter som seniora?
Det finns väl knappast något gulligare i denna värld än små kattungar. Men tyvärr får inte alla kattungar ett bra hem. När hemlösa katter parar sig med varandra eller med huskatter i frigång, är det nästan förprogrammerat med ett liv i misär för ungarna. Med kastration och sterilisering förhindras onödigt lidande.
Coronavirus förekommer inte bara hos djurägare utan också hos våra pälsiga, fyrbenta familjemedlemmar. I motsats till det nya coronaviruset hos människor är dock feline coronavirus (FCoV) som drabbar katter känt sedan många år. Till detta virus räknas feline enteric coronavirus (FECV) och feline infectious peritonitis virus (FIPV). Det senare är en mutation av FECV och orsakar den dödliga sjukdomen FIP, felin infektiös peritonit, som leder till bukhinneinflammation und ascites (vätska i bukhålan). Människor, speciellt äldre och sjuka med svagare immunsystem, lider däremot av influensaliknande symptom.
