Bernedoodle är en lurvig charmör som garanterat drar blickarna till sig. Denna korsning av berner sennenhund och pudel är krävande när det kommer till pälsvård, men i övrigt är det en fantastisk hund som är snäll mot barn och en riktig naturälskare. Läs rasporträttet och få reda på hur det är att leva tillsammans med den fina bernedoodle-hunden.
© Cavan / stock.adobe.com
En bernedoodle följer gärna med på äventyr och tycker om långa promenader i naturen.
Som korsning mellan berner sennenhund och pudel tillhör bernedoodlen kategorin designerhundar. När det kommer till utseende är en balanserad blandning av de två föräldraraserna önskvärd.
Men ibland sätter naturen käppar i hjulet för denna önskan. Hunden kan då se ut nästan ut som en pudel och det går knappt att se något av berner sennenhunden – eller tvärtom.
Bernedoodlen kan ha nästan alla pälsfärger från vit till svart. Den typiska trefärgade färgen som hos berner sennen-hundar är särskilt omtyckt.
© theserhat / stock.adobe.com
Storleken på en Bernedoodle beror till stor del på vilken typ av pudel hunden härstammar från: Vid korsningar med kungspudel har avkomman en mankhöjd 45 och 58 centimeter. Om föräldern härstammar från en mindre pudel blir även bernedoodlen mindre.
Ytterligare kännetecken för blandrasen är:
Vikten hos denna hundras varierar beroende på vilken pudel den är korsad med. En fullvuxen bernedoodle väger dock högst 40 kilo.
Precis som utseendet påverkas även karaktären hos en bernedoodle av föräldrarna. Pudelns intelligens kombinerad med berner sennen-hundens godmodighet låter ju som en perfekt kombination.
Men det är inte alla bernedoodles som får denna blandning av karaktärer. Vissa har precis som pudlar en tendens att jaga eller är livligare än vad deras ”doodle-ägare” förväntar sig.
Trots att pudeln har rykte om sig att vara en bortskämd sällskapshund är faktiskt båda föräldraraserna riktiga naturälskare. Därför älskar deras avkommor att vara ute i alla väder.
Som med alla hundar kräver uppfostran både tid och tålamod. Men i allmänhet gäller att bernedoodlen är enkel att uppfostra för nybörjare. Men när det gäller karaktären är inte bara generna viktiga, utan också socialiserings- och utvecklingsfaserna. Det är något som en ansvarsfull uppfödare är noga med.
Det bästa är att vänja hunden vid pälsvård redan som valp, för trots det gulliga teddybjörnsutseendet bör du inte underskatta bernedoodlens behov av pälsvård och skötsel.
Pälsvården är krävande, eftersom pälsen hos många hundar är lång och vågig. Men ju fler lockar bernedoodlen har, desto mindre päls fäller den. Det innebär dock inte att pälsvården blir enklare. För om hunden inte fäller päls måste den klippas regelbundet. Antingen gör du det själv eller så tar du hunden till en hundfrisör var tredje månad.
Om pälsen är lång kan den ha en tendens att tova sig och det brukar betyda att hunden drar in mycket smuts i hemmet. En ovårdad bernedoodle trivs inte heller med sin päls – och börjar snabbt lukta obehagligt.
De hängande öronen kräver också regelbundna kontroller. Hos vissa bernedoodles behöver man också ta bort hår ur öronen. Rådfråga helst din veterinär om detta.
Lämpliga produkter för skötsel av bernedoodles finns i zooplus webbutik:
Bernedoodlen passar utmärkt i en familj. Både den snälla pudeln och den godmodiga berner senner-hunden kommer bra överens med barn. Små barn bör dock aldrig lämnas utan uppsikt med hunden.
Bra att veta: Vissa individer kan vara något reserverade gentemot främlingar.
De flesta är vänligt inställda mot människor och djur. Som regel kommer denna korsning också bra överens med katter. Detta gäller särskilt bernedoodles som har haft positiva kontakter med katter under valpstadiet.
Bernedoodlen är ingen stadshund och behöver mycket tid utomhus varje dag för att må bra. Den som bor i stan bör kunna erbjuda hunden en egen trädgård och dagliga långa promenader i naturen.
Energinivån och rörelsebehovet hos en bernedoodle kan variera kraftigt. Pudeln är en sportig allroundhund, medan berner sennenhunden däremot gärna tar det lugnt. Även när det kommer till favoritaktiviteter beror mycket på om bernedoodlen har mer av berner sennen eller pudel i sig.
I båda fallen gäller att du ska räkna med långa utflykter och vandringar. De flesta bernedoodles är dessutom lämpliga för olika typer av utbildning, till exempel till räddnings- eller terapihund. Mantrailing eller annan spårning tycker de också är roligt.
Huruvida agility eller snabba sporter är lämpliga beror på varje hunds kroppsbyggnad och karaktär. Om korsningen har mer av berner sennen i sig behöver lederna träning med markkontakt. Eftersom pudlar gärna lär sig nya saker kan många bernedoodles utmanas med till exempel klickerträning eller intelligenslekar.
Hos blandraser beror egenskaperna mycket på föräldrarna. Det gäller också för hälsan. Bernedoodles tenderar till exempel att få hudproblem vilket har att göra med föräldrarnas olika pälsstruktur.
Till skillnad från seriös avel av renrasiga hundar krävs ingen grundlig hälsokontroll av föräldrar till designerhundar innan de paras. Ansvarsfulla uppfödare låter ändå sina hundar genomgå undersökningar av ärftliga sjukdomar.
När det gäller pudel bör uppfödare vara extra noga med att föräldern är fri från höftledsdysplasi och progressiv retinal atrofi.
Även berner sennenhundar kan ha en benägenhet till höftledsdysplasi, så uppfödare bör låta undersöka höfterna innan de används för avel. Gentester ska också utföras för degenerativ myelopati, en neurologisk sjukdom som ofta förekommer hos berner sennen.
Det största problemet när det gäller berner sennens hälsa är malign histiocytos. Det är en tumörsjukdom som kraftigt förkortar rasens genomsnittliga förväntade livslängd, eftersom många hundar drabbas.
Ansvarsfulla uppfödare av berner sennenhundar arbetar med att hitta och använda hundar som inte bär på sjukdomen med hjälp av ett genomiskt avelsvärde. Men om man inte har någon närmare kunskap om förfäderna och släktlinjerna går det inte fastställa detta värde. Därför krävs det mycket kunskap för att avla berner sennenhundar – även när de korsas med andra raser.
Bernedoodles har en genomsnittlig förväntad livslängd på mellan sex och tolv år. Det stora spannet beror bland annat på att berner sennenhundar har en betydligt kortare förväntad livslängd än pudlar.
Pudeln är den äldre av de två föräldraraserna till bernedoodlen. Den härstammar från vattenhundar som användes över hela Europa för att jaga fåglar. Berner sennenhundar har avlats renrasigt sedan 1907. De var ursprungligen allroundhundar som användes för att vakta, driva boskap och dra laster i den schweiziska kantonen Bern.
Bernedoodlen uppstod i samband med att designerhundar blev populära. Här parar ”uppfödare” specifikt två hundar av olika raser för att kombinera deras positiva egenskaper. Till de mest populära korsningarna hör bland annat:
Eftersom bernedoodle är en designerhund finns inga FCI-erkända uppfödare. Det har naturligtvis vissa nackdelar. Du får inga certifierade stamtavlor och säljarna kontrolleras inte av någon förening.
Och det är inte alltid som renrasiga föräldrahundar används. Om så är fallet känner lekmän sällan till hur typiska de olika hundarna är och om de verkligen är lämpliga för avel. Det är därför svårt att hitta en seriös uppfödare.
När du köper en bernedoodlevalp, se till att uppfödaren inte lämnar ut valparna före den nionde veckan och att de är avmaskade, vaccinerade och chipmärkta när de hämtas.
Letar du efter en stor, kramgo hund som inte fäller, är smart och har lång förväntad livslängd? Ett bra alternativ till bernedoodle är då en pudel.
Om du nu tänker på sådant som ”mormorshund”, ”bortskämd knähund” och konstiga frisyrer, ta en titt på en pudel med sportklippning och se till att lära känna några pudlar lite bättre.
Ett bra alternativ till en designerhund är även fyrbenta vänner från djurskyddsföreningar. Här hittar du många trevliga korsningar som söker ett nytt hem.
© Daniel / stock.adobe.com
Dessa hundar är mycket charmiga. Med god socialisering och kärleksfull uppfostran är de sympatiska och vänliga hundar. Även om det är väldigt fina hundar får man inte glömma bort det faktum att pälsvården tar mycket tid och att energinivån är svår att förutsäga.
| Särskilda egenskaper: | Bernedoodle är en sympatisk designerhund som passar perfekt för aktiva familjer. |
| Karaktär: | vänlig, pigg, intelligent |
| Mankhöjd: | 45 till 58 cm beroende på pudelns föräldrar |
| Vikt: | max. 40 kg |
| Päls: | lång och vågig i många färger från vit till svart |
| Pälsvård: | krävande, regelbunden klippning behövs |
| Motion: | behöver mycket motion, sportig allroundhund |
| Nybörjarhund: | Ja |
| Skällande: | tenderar inte att skälla överdrivet mycket |
| Förväntad livslängd: | ca 6 till 12 år |
| Typiskasjukdomar: | Höftledsdysplasi, degenerativ myelopati, malign histiocyto, hudproblem |
| Ursprung: | Europa, korsning av pudel och berner sennenhund |
The zooplus forum was my entry into freelance writing: Here, interested cat lovers came together in 2011 to develop their own print magazine called "Pfotenhieb." In addition to my German studies, I was allowed to write some articles for the "Pfotenhieb". Today, as a happy dog owner, I devote myself mainly to animal and health topics.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
