Det är inte bara den ovanliga pälsen som gör hundar av den här rasen till unika följeslagare, utan även dess personlighet: Denna herdehund är mycket självständig och passar bäst tillsammans med erfarna hundägare som kan hantera dess charmiga envishet.
© SasaStock / stock.adobe.com
Komondor är en ståtlig hund med lång, tovig, elfenbensfärgad päls som gör att den verkligen drar blickarna till sig.
En komondor drar blickarna till sig! Den toviga, elfenbensfärgade pälsen täcker hela kroppen, ibland i den utsträckning att det till och med kan vara svårt att se vad som är fram och bak. Den imponerande och praktfulla pälsen, höga mankhöjden på upp till 70 cm och en vikt på omkring 50 kg gör komondoren till en oerhört ståtlig hund.
Pälsen består av grova täckhår och fin underull. Förutom hundar med mycket tovig päls finns även individer med vågigare päls och ”snören” i stället för tovor. Pälsen är längst över korset, ländryggen och baktill på benen.
Rasen har sina rötter i Asien. Härifrån kom de första individerna till Ungern under 800-talet med nomadfolket magyarerna, och Ungern räknas idag som rasens ursprungsland. Även där användes dessa herdehundar till vakt av stora boskapshjordar som de modigt försvarade mot vargar. Komondoren nämns för första gången vid namn i en källa från år 1544. Rasen har i flera århundraden varit känd för sitt stora mod och sin starka beskyddarinstinkt.
Den toviga pälsen skyddar komondoren mot extremt väder och skador. Det finns de som hävdar att likheten med fåren kunde vara avskräckande för vargarna, som blev rädda när ”fåret” plötsligt gick till attack. Den nuvarande rasstandarden etablerades i början av 1900-talet.
I egenskap av herdehund är komondoren självständig och självsäker. Till skillnad från vallhundar som arbetar i samspel med människan vaktar komondoren och andra herdehundar boskap eller landområden helt på egen hand. De är oftast mycket revirtänkande och tillåter inga främlingar i sitt område. Utanför det egna reviret uppträder rasen neutralt.
De går inte att muta och låter sig inte lockas av främlingar ens med godsaker. Komondoren ser sällan på främmande hundar med blida ögon och tidig social träning är därför extra viktig. Rasen utstrålar ett värdigt lugn som kan vara missvisande, för om det behövs är den blixtsnabb att försvara sitt revir. Om du kan erbjuda komondoren ett liv på stora ytor och lämplig uppfostran får en sympatisk och lugn kompanjon som även kan fungera bra som familjehund.
Rasens egensinniga och stolta personlighet kräver en erfaren hundägare som tränar med kunskap och finess utan krav på blind lydnad. Först då uppnår du ett bra samarbete med den här karaktärsstarka hunden. Den jobbar gärna, men kräver att uppgiften är meningsfull.
Grunden för en god uppfostran är en väl genomförd socialisering, något som prioriteras av seriösa och duktiga uppfödare. Hundkurser är att rekommendera som komplement till träningen för att hunden tidigt ska lära känna andra hundar av olika storlekar och raser. Tänk på att komondoren är sen i utvecklingen och inte blir vuxen mentalt förrän vid omkring tre års ålder.
© Ivan / stock.adobe.com
Komondoren följer gärna med på långa promenader, men är inte själv särskilt rörelsedriven. Favoritsysslan är att vakta hem och trädgård, något som den klarar helt på egen hand. Hundsport lockar inte dessa lurviga hundar särskilt mycket, och både storleken och pälsen utgör en begränsning när det gäller lämpliga aktiviteter.
Din komondorkompis nöjer sig med att ha tillgång till en stor trädgård och att få ägna stora delar av sin dag åt umgänge med sin familj eller sin favoritmänniska. I övrigt finns det inga särskilda faktorer att ta hänsyn till. Om det är väldigt varmt ute ska du låta hunden vila och endast ta ut den på längre promenader under morgon eller kväll.
När du får hem din komondor är det bra att låta den få sitt vanliga foder under en period så att den inte utsätts för alltför stora förändringar på en gång. Om du vill byta foder ska du göra det stegvis för att inte irritera hundens känsliga mage, genom att successivt blanda in mer av det nya fodret i det gamla. Som alla stora raser har komondoren en ökad benägenhet att drabbas av magomvridning.
Därför är det viktigt att den inte äter för fort. Det är bättre att ge den flera små portioner per dag istället för en stor. Om hunden enbart får torrfoder anses dessutom risken för magomvridning kunna öka, eftersom fodret sväller i magen och fördröjer mättnadskänslan alltför länge. Efter varje måltid bör hunden få vila och inte lockas till lek eller fysisk ansträngning.
Ge helst spannmålsfritt foder, eftersom spannmål kan vara svårt för hunden att smälta. Ett foder med hög andel kött är det mest naturliga alternativet för hunden. Se därför till att kött står först i ingredienslistan och att fodret inte innehåller billiga spannmål.
Var återhållsam med godis och väg din komondor regelbundet. Den tjocka pälsen gör det svårt att upptäcka viktförändringar med blotta ögat. Tänk på att även godbitar ska räknas med i den dagliga matransonen. Tandvårdssnacks och torkade tuggprodukter, till exempel grisöron, kan vara ett bra komplement till kosten.
Precis som många andra stora raser har komondoren en viss benägenhet för höftledsdysplasi (HD) och magomvridning. Redan när du ska köpa en valp bör du försäkra dig om att uppfödaren tar sjukdomsrisken på allvar och har kollat höftlederna på avelshundarna.
Om pälsen inte sköts ordentligt kan hunden snabbt få eksem, i synnerhet om stora tovor har bildats eller hunden har badat för ofta. Om en komondor får vara frisk kan den bli 13 år eller äldre.
Först och främst: En välvårdad komondor har inga nackdelar av sin päls – tvärtom hjälper den till att reglera kroppstemperaturen. Det är dock ofrånkomligt att smuts, kvistar och annat skräp fastnar i de långa ”pälskorvarna”. Gå igenom hundens päls varje dag för att ta bort allt som inte hör hemma i pälsen. Pälsvården kräver en hel del tid, men stärker också bandet mellan dig och din pälskling. Kärt besvär, med andra ord.
Den naturliga tovbildningen startar redan i valpåldern. Borsta aldrig ut tovorna, varken på valpar eller vuxna hundar, eftersom den naturliga pälsutvecklingen då kan rubbas. I stället bör du varje dag försiktigt dra isär pälsen i naturliga tovor med fingrarna så att de utvecklas jämnt. Det här kan kallas pälsvård genom smekning och är en metod som bör påbörjas redan i valpåldern.
Be uppfödaren visa hur man gör om du känner dig osäker. Vid omkring ett års ålder börjar hundens päls tova sig ordentligt. Tovorna bör vara minst fingergrova så att de inte går av. Var särskilt noga bakom öronen och vid svansen. När tovorna är färdigbildade räcker det att rätta till dem med händerna ungefär varannan vecka. Borsta aldrig, varken valpar eller vuxna individer. Du kan klippa pälsen på insidan av benens övre del samt runt könsdelarna och analområdet så att hunden kan kissa och bajsa utan att pälsen förorenas.
Kontrollera också tassarna regelbundet och klipp bort päls som riskerar att tova sig där. Då motverkar du smärtsamma inflammationer. Ta bort päls inne i öronen med jämna mellanrum för att förebygga hudproblem, och tvätta rent med ett rengöringsmedel som är anpassat för hundars öron. Använd aldrig bomullspinnar.
Torka komondoren med en handduk, i synnerhet om pälsen bara är lätt fuktig snarare än våt efter en promenad i duggregnet. Om hunden äter våtfoder bör du efter varje måltid kolla att det inte sitter matrester i skägget. Torka vid behov med en fuktig handduk. Att bada en komondor är en tuff uppgift som bör undvikas om det inte är absolut nödvändigt. Pälsen torkar väldigt långsamt och bör dessutom efterbehandlas med ullfett.
Även om komondorer som sköts som de ska inte ”luktar mer hund” än andra raser och tack vare pälsens egenskaper inte fäller hår utan snarare någon enstaka tova är detta inte någon hund för den som måste ha det fläckfritt hemma.
© SasaStock / stock.adobe.com
Det är endast de som är hundvana och har gott om plats hemma som bör överväga att skaffa sig en komondor. Den här herdehunden trivs med att patrullera sitt revir på egen hand, gärna på en gård, ett större markområde eller åtminstone i en stor trädgård. Rasen trivs bäst i det fria och är ingen bra stadshund. Däremot kräver den inte mycket ytterligare sysselsättning om den har ett eget revir att vakta. Trots sin självständighet vill komondoren vara nära sin familj och trivs inte i en hundgård.
Tänk noga igenom vem som ska ta hand om hunden när du åker bort. Den trivs allra bäst hemma i sin invanda miljö, så därför är goda vänner eller familjen det bästa hundvaktsalternativet. Rasen har tendenser till att bli enmanshundar och därför är ett hundpensionat inte mer än en nödlösning när du letar efter någon som kan ta hand om din kompis när du är borta.
Den fungerar ofta bra med katter och andra husdjur som den har fått vänja sig vid redan från valptiden. Risken är däremot stor att den betraktar grannkatten som en inkräktare som ska skrämmas bort. En komondor älskar och skyddar ofta barnen i sin ”människoflock”.
Var dock försiktig när andra barn hälsar på, eftersom hunden kan missförstå barns lek och tro att de utgör ett hot mot flocken. Tänk också på att en så här stor hund ofta medför höga löpande kostnader. Utöver inköp av startutrustning som skålar, leksaker, filtar, hundbäddar, koppel, halsband, hundbur till bilen etc. kostar även ett rasanpassat kvalitetsfoder för en hund på cirka 50 kilo och regelbundna veterinärbesök en hel del pengar.
Om hunden blir sjuk skjuter veterinärräkningarna snabbt i höjden.
Den som vill ha en komondor bör endast vända sig till en seriös uppfödare. Det är i första hand registrerade uppfödare som har den kunskap och den ansvarskänsla som krävs för att föda upp friska, rastypiska och socialt tränade individer genom medveten avel.
Undvik uppfödare som inte är anslutna till en rasklubb eller hobbyuppfödare som bara är ute efter att få fram valpar att tjäna pengar på. De hoppar ofta över den viktiga hälsokontrollen av avelshundarna och bryr sig sällan om social träning, något som är särskilt viktigt för en egensinnig ras som komondor.
En seriös uppfödare tar gärna emot dig på ett besök hemma så att du får träffa valparna och deras föräldrar. Alla hundar ska vara friska och ha tillräckligt med plats. Uppfödaren svarar gärna på frågor om sin verksamhet, kan styrka att föräldrarna har gått igenom alla nödvändiga hälsokontroller och ställer med största säkerhet även frågor till dig om din erfarenhet av hundar. Det viktigaste för dem är att du kan ge din nya valp ett bra hem.
En så ovanlig hund som komondor hittar du förmodligen inte på ditt lokala hundstall, men om du är intresserad av att köpa en fullvuxen komondor kan du naturligtvis söka på nätet. Tänk på att det ofta krävs en del erfarenhet för att på bästa sätt kunna ta hand om en hund som behöver en andra chans.
Prata med representanten för djurorganisationen och boka om möjligt in ett personligt möte för att avgöra om den tilltänkta hunden är ett bra alternativ för dig. Om du har tur blir du lycklig ägare av en vuxen komondor som blir en trogen följeslagare under lång tid framöver!
Vi önskar dig mycket nöje med din kompis av rasen komondor!
The zooplus editorial team consists of a dedicated team of experts with many years of experience in the field of animal husbandry: Luisa with her White Swiss Shepherd Elyos, Laura, Julio, and Florian. Together with a large network of animal experts, we work to make the zooplus magazine a trusted source of information for all animal owners and lovers. Our goal is to provide exciting animal knowledge and relevant information on the proper care of pets.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
