Bengal

Bengal

Bengalen är verkligen en unik kattras. Den är en riktig “hustiger”: för uppfödare är det viktigt att de har en gnutta vildkattblod i sig. För vildkatthybrider som bengal och savannah är den senaste trenden bland uppfödare! Vad är det som utgör en hybridkatt – och vad behöver man tänka på om man vill ha en sådan katt inne? Vårt rasporträtt ger svar på frågorna.

Redan i början på 1900-talet fanns det stora katthybrider i europeiska djurparker. Det som inte visade sig vara särskilt praktiskt för djurparkerna smittade ändå av sig till småkatterna: såkallade vildkatthybrider utevecklas med allt större entusiasm genom att para vilda kattarter med domesticerade huskatter. Det mest kända exemplet är nog bengalkatten, som uppstod av en korsning mellan den vanliga, svarta huskatten med en asiatisk leopardkatt. Resultatet: en kattras med en långsträckt kroppsbyggnad och en ovanlig färg på pälsen och som beroende på hur nära släkt den är med vildkatten, som behöver en erfaren ägare.

En fascinerande ny ras

Bengalkatten är en mycket modern ras. Ursprungligen kommer uppfödningen från USA, där påbörjade den genetiska forskaren Jean Mill 1963 de första korsningsförsöken med den asiatiska leopardkatten Prionailurus bengalensis bengalensis och en huskatt. Hennes mål: att skapa en tam huskatt som övertygar med ett utseende som gör att den liknar sina vilda förfädrar.

Idén var dock inte helt ny: redan 1889 nämnde den brittiska konstnären och journalisten Harrison William Weir en korsning mellan en asiatisk leopardkatt och en huskatt. År 1934 och 1941 nämndes liknande korsningar i belgiska och japanska publikationer. Det största inflytandet på uppfödningen av bengalen och officiell skapare av raser är dock Jean Mill, som på den tiden var känd som Jean Sudgen. Hon sysselsatte sig redan 1946 i ett forskningsarbete om genetik på University Davis i USA med temat „Crossbreeding“ – som betyder: “korsningar med huskatter”. I början av 60-talet använde hon sina idéer och sin kunskap i praktiken: hon korsade huskatter med den asiatiska leopardkatten. Direkta korsningar av vild- och huskatter kallar man „F1“-djur. Av en ytterligare korsning av ett F1-djur med en huskatt blir det ett „F2“-djur och så vidare. F1- och F2-katter har fortfarande ofta mycket av det vilda beteendet kvar i sig. Jean Mill korsade F1-hondjuren igen med handjuret och fick på så sätt fram F2-katter. Efter ytterligare två till tre generationer visar sig avkommorna bli mer och mer lika huskatten i beteendet. När hennes man dog avbröt Jean Mill sina korsningsförsök under en tid, fortsatte sedan på 70-talet, när hon fick chansen att ta över honkatter från vetenskapsmannen William Centerwall. Han hade korsat leopardkatter med huskatter för att undersöka immuniteten mot felint leukemivirus. Detta var startskottet för den moderna uppfödningen av bengalen som 1983 godkändes officiellt av TICA (The International Cat Association). I början korsades den även med andra raser som abessiner, egyptisk mau och amerikanska korthårskatter för att förfina bengalkattens utseende – nu för tiden föds endast renrasiga bengalkatter upp. På utsällningar får endast katter från den fjärde generationen („F4“) visas. Först från denna generationen räknas katten som “tam” och liknar huskatten i temperamentet.

Bengalkatten har blivit väldigt omtyckt, runt 60 000 renrasiga djur är registrerade hos TICA. Men inte alla uppfödarorganisationer är förtjusta i hybridkatter. Cat Fanciers’ Association (CFA) till exempel, godkänner inte kattraser som härstammar från vilda kattraser.

Utseende

Nu räcker det med historia. Hur ser en sådan här hybridkatt överhuvudtaget ut?

Eftersom den är en hybridkatt är den ofta större än vanliga huskatter. De smidiga och atletiska djuren väger upp till 7 kilo och blir 70 centimeter höga. Kroppen är kraftfull och den har långa muskulösa ben. Huvudet ser proportionellt sätt snarare litet ut. Det domineras av höga kindben och mandelformade ögon. Bengalkattens stora ögon är oftast gröna eller blå. Öronen är små och runda, men nertill är de breda.

Mest uppseendeväckande är den “vilda” teckningen. Med stora fläckar, rosetter, en ljusare mage och ränder på frambenen ser den ut som sina förfäder. Just detta utseende gör att den är så omtyckt!

Bengal finns i grudfärgerna orange, guld, mörkgul och sandfärgad, ofta även med „glitter“. Teckningarna „marbled“ och „spotted“ är godkända:

Marbled: „Marbled“ påminner om randiga huskatter. Bengalkattens teckning ska dock påminna så lite som möjligt om huskattens.

Spotted: „Spotted“ är mycket önskvärd: „Spotted“ bengalkatter liknar den vilda leopardkatten med fläckar och prickar, här skiljer man mellan flerfärgade („rosetted“) och enfärgade prickar.

Sparbled: en teckning som varken är marmorerad (marbled) eller prickig (rossetiert), kallas „sparbled“. Officiellt godkänd är den här färgningen dock inte.

Haka, bröst, mage och ben får ha grundfärgerna creme till vit och är en kontrast till sidorna och ryggen. Ögon, läppar och nos är inramade med svarta linjer i bästa fall.

Det är inte bara bengalens ursprungliga utseende som påminner om vildkattblodet i den!

Karaktär

Från den tredje generationen räknas bengalkatten som tam. På grund av sitt vilda arvslag är de ändå aktiva och temperamentfulla. Bengalkatter bör därför endast hållas som huskatter från den fjärde generationen! Uppfödningsdjur får inte heller visas på utställningar förrän från denna generationen. Enligt rasstandard är bengal tillgivna, uppmärksamma, nyfikna och vänliga katter!

Bengal är en katt som man definitivt har roligt med! Den är smart och lättlärd – vilket betyder att den kräver mycket uppmärksamhet för att de inte ska hitta på dumheter. Ägare till bengalkatter märker ofta att bara gosa och leka inte räcker för att hålla en hybridkatt sysselsatt. Inriktad träning och klickerträning hör också till för att katten inte ska ha långtråkigt. Bengalkatter älskar att klättra likaså vatten. Säkrad frigång gör att bengalkatten inte blir uttråkad och får den rörelse som den behöver. En stor trädgård är perfekt för djur som är lite lugnare, även en balkong med många möjligheter att klättra på räcker ibland.

Bengalen är en självsäker, rätt dominant och ibland lite aggresiv katt. Att vänja sig vid andra katter inne på territoriet kan därför vara svårt. Ändå bör en bengal aldrig hållas ensam. Som gemenskap för bengalen passar lugnare raser som perser eller brittiska korthår – det är kattens temperament som avgör hur det fungerar.

När det gäller hybridraser är uppfödningen av den enskilda individen väldigt viktig. För även om alla katter innerst inne är vilddjur tränger de vilda generna lättare igenom på katter där de vilda släktingarna inte ligger allt för långt tillbaka i släkten. Den första generationens bengalkatter är till exempel inte lika pålitliga som andra kattraser och ibland måste man ha mycket tålamod innan katten vänjer sig vid nya människor och omgivningar. Något som är viktigt när det gäller alla katter men särskilt bengal: köp endast din katt från en professionell uppfödare som förstår hur viktigt den sociala biten och uppväxten är för katten, och kan hjälpa dig under den första tiden med din bengal!

Uppfödning

Som vildkatter ur generationen F1 till F4 är bengalkatterna fridlysta. För skyddade raser gäller speciella regler: vildkatter och deras direkta avkommor måste ha en hage på minst 15 kvadratmeter. Det är ju en stor skillnad om man har en bengalhybrid ur F1 och F2 generationen och inte en tam katt! En uppfödare som föder upp bengalkatter från en av de tidigare generationerna måste kunna erbjuda djuren en artriktig hållning.

Senare generationer liknar en vanlig aktiv kattras. Hållningen skiljer sig då heller inte från artriktig hållning av andra katter som älskar att röra på sig. En säker frigång eller en säkrad balkong med många lek-, klätter-, klösmöjligheter och ställen att gömma sig på är perfekta för att bengalkatter ska kunna röra sig så mycket som de behöver. Variera omgivningen ibland så att den har lite ny stimulering ibland. En vattenskål på balkongen? En liten damm utomhus? Fantasin har inga gränser! Efter bara ett par veckor med en bengal kommer klicker- och targetträning inte vara främmande längre… Intelligensleksaker och tankelekar tycker bengalkatter extra mycket om! Nu för tiden finns det även ett stort utbud med intelligensleksaker för katter, även hundprodukter fungerar bra. Eftersom bengalkatter älskar vatten, är en flat, stor vattenskål lämplig – utomhus på sommaren, i badrummet på vintern!

Det kan därför vara en utmaning för kattägare som är vana vid lugna katter. Eftersom bengalen är en intelligent kattras som lär sig snabbt är det roligt att sysselsätta sig med den!

Hälsa och foder

Bengalen är en ung, ursprunglig ras och är därför otroligt frisk. År 2011 identifierade man dock en genetisk sjukdom som skadar kattens retina och kan göra katten blind under de första åren.

Det bästa för att förebygga en god hälsa är bra foder och en årlig hälsokontroll hos veterinären. Många som äger hybridraser matar med råa ingredienser. Savannah och bengaler är känsliga mot industriellt kattfoder och bakterier i näringen. Högvärdigt foder i burk eller skål förser din bengalkatt med allt den behöver för ett långt och friskt kattliv! Om man bestämmer sig för att mata med rått foder är det viktigt att man tar reda på ordentligt hur det går till. Med rätt tillskott och naturliga tillägg kan du vara säker på att din katt får en mycket nyttig kost.

Så hittar du rätt uppfödare

Du ser: Bengalen är en mycket fascinerande kattras! Om du också har förälskat dig i den här rasen efter att ha läst det här, har du säkert bara en fråga kvar: Var hittar jag en sådan här ovanlig katt?

När man letar efter en ung och modern hybridras som bengal är det inte alltid lätt att hitta en professionell uppfödare. Detta beror bland annat på kraven för att hållningen upp till F4-generationen, men även på de speciella behoven som den ursprungliga och aktiva rasen har. En ansvarsfull uppfödare ser till att hållningen av en bengalkatt verkligen är det rätta valet för dig och din familj! Han ser till att kattungen får bygga upp ett tidigt förhållande till den framtida familjen och följer deras start i det nya hemmet. Som medlem i en uppfödarorganisation bryr han sig inte bara om att katterna håller rasstandarden utan även att de är friska. Hit hör även hälsokontroller av avelsdjuren, redan innan de paras, tester på eventuella genetiska sjukdomar och att veterinären undersöker honan medan den är dräktig. När kattungarna är födda visas de upp för veterinären, undersöks, vaccineras, avmaskas och får en artriktig föda. Allt detta kostar givetvis en hel del – vilket märks på priset när man köper en bengalkatt: en bengal kan kosta runt 10 000 kronor. Djur som ska användas till avel är oftast ännu dyrare. Ändå blir uppfödaren inte rik på detta – det räcker endast för att täcka kostnaderna.

Även om en raskatt är väldigt dyr bör man aldrig handla av personer som försöker sälja raskatter utan papper! De sparar oftast när det gäller avelsdjuren och struntar i viktiga hälsokontroller. Sällan får djuren den tid de behöver för att bli sociala, som är extra viktig när det gäller hybridkatter för att de ska bli psykiskt och fysiskt friska katter när de växer upp.

Detta förtroende är givetvis ömsesidigt. Bli inte förvånad om uppfödaren har särskilda krav på vem han lämnar djuren till! Detta kan vara en kastrering eller vissa krav när det gäller hållningen, som t. ex. garanterad frigång. Som du redan har läst, har ursprungliga kattraser som bengalen speciella behov – ge den ett så artriktigt kattliv som möjligt!

Ha det så roligt med din bengal!