Som en variant av den tyska schäferhunden är den vita schweiziska herdehunden (Berger Blanc Suisse) en bruks- och arbetshund i världsklass. Tack vare sitt balanserade och vänliga temperament är den stora vita hunden också en utmärkt följeslagare och trogen familjehund för sportigt aktiva människor.
© byrdyak / stock.adobe.com
Berger Blanc Suisse, eller vit herdehund, är en arbetsvillig hund som behöver mycket motion.
Det mest typiska kännetecknet för den vita herdehunden är, som namnet antyder, den helt vita pälsen, som kan vara både lång- och korthårig.
De bruna till mörkbruna ögonen, de mörka ögonkanterna och den svarta nosen står i vacker kontrast till den ovanliga pälsfärgen, som är ganska sällsynt bland hundraser. Den har trekantiga, upprättstående öron och en lång svans med tät päls.
Den schweiziska herdehunden är förstås inte bara ”vacker”, utan också en mångsidig arbetshund, vilket den kraftiga och muskulösa kroppsbyggnaden tydligt visar.
Till skillnad från aveln av den tyska schäferhund, där man ofta ser en kraftigt sluttande rygglinje och extremt vinklad bakdel (särskilt inom utställningsavel), lägger man vid avel av den schweiziska herdehunden stor vikt vid en naturlig och robust kroppsbyggnad. Precis som vargen ska rasens hundar ha en rak rygglinje och normalt vinklad bakdel.
Kroppsmåtten för den vita schweiziska herdehunden skiljer sig knappast något från den tyska schäferhunden. Precis som sin mer kända släkting tillhör den schweiziska varianten de medelstora till stora hundraserna, med en mankhöjd på 58–66 cm för hanar och 53–61 cm för tikar.
Vikten bör stå i rimlig proportion till storleken och ligga på högst 40 kg för hanar och 35 kg för tikar
© Grigorita Ko / stock.adobe.com
Sportig, intelligent, målmedveten och samtidigt empatisk, trogen och uppmärksam – precis en sådan följeslagare man kan önska sig. Den vita herdehunden, eller Berger Blanc Suisse som den officiellt heter, förenar alla dessa fantastiska egenskaper och är sinnebilden av ”människans bästa vän”.
Trots sin stora arbetsvilja och sitt temperament är den schweiziska rasen mycket social och utvecklar en mycket nära relation till sina människor. Här liknar den sin nära släkting, den tyska schäferhunden, med vilken den delar sin ursprungshistoria.
Att schäferhunden blivit världens mest populära arbets- och tjänstehund beror framför allt på att den alltid varit både arbetsduglig och mycket människoorienterad och läraktig, vilket gör utbildningen betydligt enklare.
Det är inte konstigt att schäferhunden numera även är en populär familjehund och det gäller även den något mindre kända vita släktingen.
Den vita schweiziska herdehunden är mycket snäll och balanserad och är aldrig nervös, rädd eller aggressiv, utan står troget vid sina människors sida i alla situationer.
Tack vare sitt fredliga, men inte påträngande, temperament är den vita herdehunden mycket lämplig även för familjer med barn. Trots att den är mycket barnvänlig är det alltid viktigt att den alltid får vara ”hund”.
Det betyder att den måste få utlopp för sin arbetsvilja och sin starka önskan att aktivt hjälpa människan.
Bara det faktum att den tillhör schäferhundarna visar att denna hund vill mer än att bara vara en vacker följeslagare till sina människor.
Som ursprunglig arbetshund vill den sysselsättas och inte bara ligga lat på soffan – även om den gärna kopplar av efter väl utfört arbete.
Om man inte utbildar den till vakthund, tjänstehund eller räddningshund, utan har den som ren familjehund, behöver man absolut erbjuda den alternativ sysselsättning, till exempel i form av hundsport.
Vid fartfylld agility är herdehundar riktiga proffs, men de kan också tycka andra hundsporter är roliga. Viktigt är att den stora schweiziska herdehunden får både fysisk och mental utmaning för då utvecklar den hela sin personlighet och blir en ”vän för livet” för sina människor.
Som aktiv brukshund älskar den vita herdehunden långa promenader med sin ägare, där den får utlopp för både fysisk och mental energi (till exempel genom att lära sig kommandon, hundtrick eller genom olika lekar).
Som hundägare kan du göra mycket för att din hund ska växa upp och hålla sig frisk, alert och vital länge och leva ett så bekymmersfritt liv som möjligt.
Risken för höft- och ledproblem kan till exempel minskas genom en lämplig kost under uppväxten, vilket förhindrar för snabb tillväxt, men också genom att undvika överbelastning (till exempel genom att ofta behöva gå i trappor). Se till att alltid anpassa din hunds kost efter dess behov.
Tyvärr går det inte att säga generellt vad en schweizisk herdehund behöver, eftersom näringsbehovet beror på individuella faktorer som storlek, vikt, ålder och aktivitetsnivå.
Särskilda förhållanden, till exempel en valps uppväxtfas, en tik som är dräktig eller vissa sjukdomar eller belastningar kräver också särskild kost. Rådfråga vid behov din uppfödare eller veterinär om vilket foder som är rätt för din hund.
Generellt gäller att den som ättling till vargen behöver tillräckligt med protein. Men även en viss mängd grönsaker, frukt och fett bör ingå i en behovsanpassad kost.
Många ägare av schweiziska herdehundar bestämmer sig numera att ge sina hundar BARF-kost, men även med ett högkvalitativt färdigfoder, våt- eller torrfoder, kan du ge din hund en hälsosam kost utan att behöva tillsätta extra vitaminer eller mineraler. Idag finns det olika foder som är särskilt framtaget för valpar, vuxna eller seniorhundar, för stora eller små, eller för aktiva hundar.
Det finns dessutom foder som är särskilt lämpligt för den ljusa päls som en schweizisk herdehund har. Detta foder innehåller mindre karotin, koppar och A-vitamin, vilket enligt tillverkarna ska motverka att pälsen får en gulare ton.
Oavsett vilket foder och vilken utfodringsmetod du väljer är det viktigt att konceptet passar din hunds behov, men också dina egna krav på tillagning, förvaring och hantering.
Den vita schweiziska herdehunden avlas med dubbelpäls (medellångt, tättliggande hår) eller lång dubbelpäls (längre täckhår), där båda varianterna har tät underull.
Den största skillnaden i pälsvård är lång dubbelpäls, som generellt kräver mer skötsel än den varianten med kortare hår. Medan det oftast räcker att borsta pälsen med medellångt hår en gång i veckan (förutom under fällning), kan hundar med längre päls behöva borstas noggrant flera gånger i veckan för att undvika tovor och knutar. Särskilt vid ”byxorna” på bakbenen eller vid svansen kan det längre pälsen lättare tova sig.
Oavsett pälsens längd gäller för båda varianterna att underullen behöver borstas dagligen under fällningsperioden. Den vita pälsen anses ofta vara självrengörande, det vill säga smutsen faller oftast av när den torkat. Pälsen ska aldrig klippas, eftersom täckhåret är ett viktigt skydd mot både värme och kyla.
Regelbundna veterinärkontroller, avmaskning och vaccinationer är också nödvändiga. Dessutom behöver du hålla ett öga på hundens öron, ögon, tänder och klor. Dessa behöver ibland rengöras eller klippas och vid förändringar kontrolleras av en veterinär.
Den vita schweiziska herdehunden anses vara en robust och frisk hundras. Precis som hos den tyska schäferhunden förekommer vissa ärftliga sjukdomar oftare.
Dit hör framför allt den ofta fruktade höftledsdysplasin (HD), men även ögonsjukdomar,MDR1, degenerativ myelopati (DM) eller malign hypertermi. Inom seriös avel genomgår alla hundar genetiska tester innan de paras för att bedöma risken att föra vidare vissa ärftliga sjukdomar. Hundar med hög genetisk belastning utesluts från avel.
De hälsorisker som förekommer hos tyska schäferhundar i samband med kraftigt sluttande rygglinje och överdrivet vinklad bakdel finns inte hos den schweiziska varianten, eftersom uppfödarna av den vita schweiziska herdehunden lägger stor vikt vid naturlig kroppsbyggnad.
Den blir cirka 10 till 14 år.
Hundarnas historia går långt tillbaka i tiden. Redan på 600-talet vaktade förfäderna till dagens rashundar fårhjordar och skyddade sin herdes egendom.
Den officiella aveln började dock först i slutet av 1800-talet, när den preussiske ryttmästaren Max von Stephanitz började arbeta med dessa mångsidiga hundar. Eftersom man till en början enbart fokuserade på hundarnas arbetsförmåga, gjorde uppfödarna ingen skillnad mellan pälslängd, brun-svarta eller vita schäferhundar.
I början av 1900-talet fick vita avkommor ett allt sämre rykte. Anledningen var nya vetenskapliga rön som kopplade en hög andel vitt i pälsen till ökad risk för dövhet och andra genetiska sjukdomar.
Hos många djur finns faktiskt en genetisk koppling mellan hög andel vitt och vissa ärftliga skador. Ny forskning visar dock att den vita herdehunden har en annan genetisk uppsättning för den vita färgen, vilket innebär att den inte har högre risk för defekter än schäferhundar med andra pälsfärger.
När de tyska schäferhundsuppfödarna 1933 beslutade att ta bort den vita pälsfärgen ur rasstandarden och klassificera den som ett fel, kände man inte till de senaste genetiska rönen.
Lyckligtvis fortsatte man i Kanada och USA trots den tyska standarden att avla på vita schäferhundar, om än med begränsad framgång, vilket American Canadian White Shepherds historia visar. År 1968 följde amerikanerna efter och förbjöd avel av schäferhundar med vita avkommor.
En grupp schweiziska kynologer räddade den vita schäferhunden från att dö ut. Till följd av förbuden i ursprungslandet Tyskland och på den amerikanska kontinenten började de 1972 med renavel av enbart vita schäferhundar. Med hjälp av lämpliga avelshundar från Kanada och USA lyckades de bygga upp en frisk avelsstam.
1991 registrerades ”Berger Blanc Suisse” som ny hundras i den schweiziska hundstamboken. Den 4 juli 2011 erkände slutligen även FCI, världens största kynologiska organisation, den vita hunden officiellt som en egen hundras.
Om du vill ha en renrasig och frisk vit herdehund bör du absolut köpa den från en seriös uppfödare. Kontrollera att alla rekommenderade tester har gjorts och be att få se resultaten. En seriös uppfödare ger gärna information och svarar på dina frågor om rasens hälsa, utfodring, skötsel och uppfostran.
Boka gärna ett personligt möte med uppfödaren och skaffa dig en bild av avelsmiljön och valparna på plats. Det är också självklart att en frisk valp, som har testats för ärftliga sjukdomar, vaccinerats och avmaskats och som fått mycket tid och omsorg under sina första veckor inte säljs till ”fyndpris”.
© Grigorita Ko / stock.adobe.com
Här hittar du svar på vanliga frågor om den vita rasen från Schweiz:
Viss erfarenhet av hundägande och uppfostran är en fördel. Den som kan uppfostra sin hund kärleksfullt men med konsekvens och god förståelse för hundens personlighet kommer att hitta en ”vän för livet” i den schweiziska herdehunden. För nybörjare är rasen dock inte alltid att rekommendera.
Det är två olika raser som har gemensamma förfäder. Den mest iögonfallande skillnaden är förstås pälsfärgen. Den schweiziska herdehunden är vit, medan den tyska är enfärgat svart, grå eller rödgul med sadel. Ändå föds det ibland vita tyska schäferhundar, men de får då inte korsas med en vit herdehund.
Den vita herdehundens täckhår kan vara medellångt eller långt. Båda har tät, rak, intilliggande dubbel. Det finns inga korthåriga hundar i rasen.
Mot sin familj är vita herdehundar tillgivna och keliga, men mot främlingar är de mer reserverade. För att den kärleksfulla karaktären hos denna arbetsvilliga hund ska komma till sin rätt, måste den få tillräcklig fysisk och mental stimulans.
Efter en tillvänjningsperiod och rätt träning kan en vit herdehund vara ensam några timmar. Eftersom den är starkt knuten till sin familj ska den inte behöva vara ensam under alltför långa perioder.
För hundglädje bekvämt online: Allt som din vita herdehund behöver hittar du i zooplus webbutik.
Varje blivande hundägare bör noga överväga om de har tillräckligt med tid för det nya familjemedlemmen. Detta gäller särskilt för en så aktiv hund som den vita herdehunden. Personer som har mycket krävande jobb eller som på grund av fysiska begränsningar eller andra skäl inte kan röra sig mycket, bör avstå från att skaffa en hund av denna ras.
Den vita herdehunden är en perfekt följeslagare för aktiva personer och familjer som har lust och tid att vara ute i naturen eller på träningsplatsen med sin hund. Den sportiga och temperamentsfulla hund trivs särskilt bra i en lantlig miljö med många möjligheter till varierade utflykter med hunden.
| Särskilda egenskaper: | Den vita herdehunden, även kallad Berger Blanc Suisse, är en egen hundras nära besläktad med den tyska schäferhunden. |
| Karaktär: | balanserad, nervstark, lärvillig, intelligent |
| Mankhöjd: | Hanar: 58–66 cm Tikar: 53–61 cm |
| Vikt: | Hanar: 30–40 kg Tikar: 25–35 kg |
| Päls: | vitt medellångt eller långt täckhår med riklig underull |
| Pälsvård: | måttlig; mer krävande under fällning |
| Motion: | behöver mycket sysselsättning och rörelse |
| Nybörjarhund: | snarare nej |
| Skällande: | tenderar till överdrivet skällande om den får för lite stimulans |
| Livslängd: | upp till 14 år |
| Typiska sjukdomar: | höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED), degenerativ myelopati (DM), MDR-1-defekt |
| FCI-Grupp: | 1. Vall-, boskaps- och herdehundar |
| Rörelsebehov: | mycket |
| Ursprung: | Schweiz |
"A life without a pug is possible, but pointless," Loriot once said. I would unreservedly agree and add: "A life without horse, cat and rabbit as well!" My heart beats for all animals big and small and I have the great fortune to be able to write about my passion as a freelance author. With my articles I would like to raise awareness for animal welfare and give useful tips to animal lovers.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
