Akita Inu

Skötsel: Hur mycket pälsvård behöver en Akita Inu?

Rätt skötsel bidrar till din fyrbenta väns hälsa. I princip ställer Akita Inus hårda och ganska korta päls inte några höga krav på pälsvården. Den har nämligen en utmärkt självrengöringsmekanism. Det räcker alltså med att borsta den en gång i veckan och ta bort eventuellt skräp som fastnat efter promenader.

Men det ser annorlunda ut när hunden fäller (två gånger per år). För att få bort gamla, döda hår ur pälsen måste den under dessa perioder borstas dagligen och framför allt noggrant.

Sport: Hur mycket aktivering behöver en Akita Inu?

Vid första anblicken kanske akitan verkar vara en anspråkslös hund: den gillar långa, lugna promenader och behöver inte aktiveras fysiskt och mentalt varje dag som andra hundraser. Men då glömmer man att hundens egensinniga karaktär kräver kunskap, tålamod och empati från människorna som har hand om den.

Akita inu: Allt annat än underdånig

Inte ens den bästa hundtränare kommer att lyckas få en Akita Inu att lyda kommandon som – ur dess synvinkel – är meningslösa. Den här seriösa och värdiga rashunden har inget till övers för fåniga lekar eller sportsliga bedrifter.

Inom hundsport är Akitan därför relativt ovanlig. Men den är faktiskt en utmärkt idrottsman som kan nå fina resultat – förutsatt att den ser en mening med övningarna. Både när det gäller sport och uppfostran beror framgången i hög grad på ägarens motivation. Avgörande är att människan kan övertyga hunden om att det lönar sig att vara lydig.

Akita Inuns hälsa

Trots att man konsekvent tar hänsyn till djurens hälsa i uppfödningen kämpar ett fåtal företrädare för rasen fortfarande med ärftliga sjukdomar och andra problem. Till dessa hör hud- och pälssjukdomar (t.ex. sebadenit), autoimmuna störningar, progressiv retinal atrofi, epilepsi, sköldkörtelsjukdomar och inte minst höftledsdysplasi (HD) som är utbredd hos stora hundraser.

Ansvarsfulla uppfödare testar dock avelsdjuren för alla typiska rassjukdomar för att minska risken för sjukdomar så mycket som möjligt.

Näring: Vad måste jag tänka på när jag utfodrar en Akita Inu?

Förutsättningen för ett långt hundliv är inte bara att du köper en helt frisk valp, utan även att den får en artanpassad kost. När du väljer foder bör det därför – precis som när du köper valp – inte vara priset utan kvaliteten som avgör.

Men det betyder inte att det dyraste fodret automatiskt är det bästa. Oavsett priset bör du ta en noggrann titt på ingredienserna. Det viktiga är att fodret är balanserat och ger din hund tillräckligt av alla livsviktiga näringsämnen i rätt proportion.

Upptäck vårt utbud av hundfoder: I zooplus webbshop hittar du säkert ett lämpligt torr- eller våtfoder för din älskling.

Har Akita Inun krävande smaklökar?

Akitor har rykte om sig att ställa vissa krav på sitt foder. Ibland kan det ta ett tag innan du har hittat ett foder som inte bara är hälsosamt, utan också smakar bra för din fyrbenta vän.

Undvik dock att byta foder för snabbt. Ge istället din hund chansen att vänja sig vid smaken i lugn och ro och ge magen tid att smälta fodret ordentligt. Att byta foder alltför ofta är mycket påfrestande för hundens kropp och kan leda till diarré eller förstoppning. Därför bör du alltid vänja din hund vid ett nytt foder gradvis – det kan gärna ta en vecka innan övergången är klar.

Vilket foder är rätt för Akitan?

Akita inu har en tendens till hudproblem, till exempel allergiska hudutslag. Därför bör du undvika fläskkött och foder med en hög andel soja. Vi rekommenderar kött från nöt, lamm, vilt eller struts. I vilken form du ger det är upp till dig och din hunds smak. När det gäller torrfoder bör du dock se till att hunden får i sig tillräckligt med vätska.

Undvik också att ge för mycket godis mellan måltiderna så att din hund kan hålla sin idealvikt. Två foderransoner per dag är tillräckligt för din Akita. Det bästa är om du väger portionerna varje dag. På så sätt motverkar du effektivt risken för övervikt.

Historia: Ett japanskt naturmonument

I sitt ursprungsland Japan var Akita Inu känd långt före Hachikō. Hundbilder på lerkärl och bronsklockor visar att den ursprungliga hundtypen har en nästan 5 000 år lång historia.

Molekylärgenetiska undersökningar har nu dessutom visat att Akita tillsammans med Shiba, chow-chow och shar pei hör till de raser som genetiskt sett är de närmaste släktingarna till vargen. Därmed är den en av de äldsta hundraserna i Asien.

År 1931 utropade den japanska kejsaren akita inu till naturmonument. Fram till 1945 var det inte tillåtet att exportera dem från Japan.

Det finns många olika teorier om den japanska nationalrasens exakta härkomst. Man vet dock säkert att de första rashundarna upptäcktes i den japanska regionen Akita. Därifrån har de erövrat inte bara hela Japan, utan även hela den europeiska och amerikanska kontinenten.

Den japanska Akita Inun och den Amerikanska Akitan

Rasbeståndet minskade kraftigt efter andra världskriget. Dessutom skilde sig de kvarvarande akitorna mycket från varandra när det gällde utseende och karaktär.

Två raslinjer bildades senare ur de olika typerna. Då uppstod den japanska Akita Inun som beskrivs här och ”American Akitas”. De sistnämnda uppkom genom att schäfrar korsades med Akitor. Efter kriget följde dessa med den amerikanska militären till USA, där uppfödningen fortsatte.

I Japan satsade uppfödare på att återuppbygga den ursprungliga rasen och korsade därför hundarna med Matagi Akita. Båda raserna – både den ursprungliga, lite mindre, japanska linjen och den större och mörkare amerikanska linjen – är idag erkända som fristående hundraser i FCI.

Olika användningsområden

Ursprungligen användes Akitan Inun för jakt på björn, vildsvin och fjädervilt. Men den modiga och kraftfulla rashunden användes även tidigt som vakthund och lasthund.

Under 1800- talet fick Akitan dessutom delta i grymma, men då mycket populära hundkamper. För att göra kamphundarna ännu större och starkare korsade uppfödarna även in Tosa och Mastiff. År 1908 förbjöds dessa kamper slutligen i Japan.

Idag ser hundälskare den trogna Akita Inu främst som en familje- och sällskapshund. Trots detta är dess beskyddarinstinkt, styrka och jaktinstinkt fortfarande tydlig i dagens rasrepresentanter. En meningsfull fysisk och mental aktivitet och en konsekvent uppfostran är därför nödvändiga förutsättningar för att en Akita ska kunna fungera som familjehund.