Dogue de bordeaux härstammar från Frankrike och tillhör våra allra äldsta hundraser. Trots sitt kraftfulla utseende och sitt veckade huvud är den godmodig, lugn och tillgiven. Den är ursprungligen tänkt som jakt-, vakt- och skyddshund, men med rätt uppfostran blir den även en fin familjehund.
© CallallooAlexis / stock.adobe.com
Bordeauxdoggen är en av Frankrikes äldsta hundraser och har varit känd sedan 1300-talet.
Rasens tillgivna och lugna temperament står i stark kontrast till dess kraftfulla och respektingivande yttre. Det breda huvudet med djupa hudveck och det karakteristiska ansiktsuttrycket passar perfekt till den kraftiga och muskulösa kroppen. Den rör sig med självsäkerhet och smidighet – även om den imponerande kroppsmassan begränsar smidigheten lite grann.
Tikar har en mankhöjd på 58–66 cm, medan hanar blir 60–68 cm. Vikten ligger på ca 45 kg hos tikar och 50 kg hos hanhundar.
Den lättskötta pälsen är kort, slät och väldigt mjuk. Färgen är enhetligt rödbrun och kan variera från mahogny till isabell. Fläckar är endast tillåtna som små vita markeringar på bröstet eller ned mot tassarna.
Dogue de bordeaux har en brun eller svart mask som inte ska sträcka sig över hjässan. Svarta strån som liknar ett lätt sotlager över huvud, öron, hals och rygg kan förekomma hos hundar med svart mask.
Det krävs en del för att den här hunden ska bli stressad. Dogue de bordeaux kallas även Bordeaux-mastiff eller bara fransk mastiff och är verkligen en ”snäll jätte”. De är lugna, godmodiga och tillgivna. De här hundarna älskar att vara tillsammans med sin familj och är lojala och fridfulla följeslagare.
De har hög toleransnivå, tål påfrestningar väl och låter sig oftast inte störas ens av stojiga barn hemma. Den älskar alla familjemedlemmar – stora som små – och är som lyckligast när alla är samlade.
Den kraftiga dogue de bordeaux ser kanske inte ut som någon familjehund vid första anblicken, men är tack vare sitt lugna temperament en vänlig och tillgiven hund som trivs med barn och alltid är lojal mot sin familj.
Det stora huvudet är verkligen ett tecken på envishet – den lyder inte alltid direkt utan vill gärna tänka efter först. Men i grunden är dogue de bordeaux en lätthanterlig hund som sällan ställer till problem, så länge man är både kärleksfull och konsekvent med uppfostran.
Den som skaffar en Dogue de bordeaux bör ha lite kunskap om hunduppfostran och ett lugnt handlag. Rasen har visserligen många fina egenskaper, men också en medfödd skydds- och vaktinstinkt som behöver vägledas i rätt riktning. Därför rekommenderas den inte för nybörjare.
Genom ett ömsesidigt förtroende, konsekvent uppfostran och mycket positiv förstärkning fungerar i regel uppfostran och samspel smidigt med en dogue de bordeaux. Däremot kommer den här franska mastiffen alltid att vakta ”sina saker” och skydda sin familj eftersom det är naturliga egenskaper.
En dogue de bordeaux är oftast något misstänksam mot främlingar. Den håller sig på avstånd och bestämmer själv om och när någon får komma nära. Däremot finns det ingen anledning att oroa sig för ängslig nervositet eller okontrollerad vilja att attackera. En dogue de bordeaux är lugn och behärskad.
Den skyddar självklart sin familj med stort mod om det behövs, men utan att tappa kontrollen. Det enda tillfälle då den kan verka lite ”galen” är under det som ibland kallas för tokryck eller ”zoomies” – något nästan alla ägare känner igen. Då rusar den runt, runt, rullar sig på marken och springer som om den vore galen – för att sedan komma tillbaka för att få en massa gos, trött men nöjd.
Det här är en väldigt lugn hund som klarar sig bra utan alltför mycket motion. För den som vill ha en aktiv träningskompis är det bättre att satsa på en lite mer rörlig ras. Det här är nämligen inte någon bra följeslagare på löprundan eller cykelturen. Deras stora kroppshydda är inte anpassad för det. och uthållighetsträning blir en för stor belastning för deras leder.
Långpromenader ute i naturen är däremot den perfekta motionen och rekommenderas för alla vuxna hundar. Det är inte bra om en fransk mastiff blir alltför bekväm av sig.
En dogue de bordeaux behöver inte ständig underhållning eller aktivering. Den är som nöjdast när den får vara med sin familj. Det betyder dock inte att den passar i en liten lägenhet i stan. Den är rejält stor och behöver gott om plats.
Som den ursprungliga vakthund den är bör den få bo i ett hus med egen trädgård där den kan röra sig fritt och hålla ett öga på familjen som den är född till att göra. Den lär knappast störa grannarna – den fridfulla dogue de bordeaux skäller väldigt sällan.
En konsekvent och kärleksfull uppfostran är avgörande för ett harmoniskt samspel mellan hund och människa.
I vissa länder krävs det specialtillstånd för att få ha en dogue de bordeaux eftersom de betraktas som potentiellt farliga hundraser.
© Ricant Images / stock.adobe.com
Innan du väljer foder till din dogue de bordeaux bör du känna till några särskilda egenskaper hos rasen.
En dogue de bordeaux har god aptit och går därför lätt upp i vikt. Dessutom beror ledproblem hos rasen ofta på att unghundar växer för snabbt – något som inte sällan orsakas av att de får fel slags valpfoder.
Ett annat välkänt problem som hänger ihop med den franska mastiffens ätbeteende är magomvridning. Tänk därför på följande när det gäller foder till den här rasen:
Mängden foder kan variera beroende på hundens storlek, vikt, ålder och aktivitetsnivå. Även fodertypen, dvs. om hunden får torrfoder, våtfoder, rått eller tillagat foder, påverkar hur mycket den bör äta per dag.
Det viktigaste är att fodret anpassas efter den enskilda hundens behov, så att den får i sig alla viktiga näringsämnen och vitaminer utifrån ålder, rörelse, hälsa och fysiska förutsättningar.
Om du väljer att barfa (ge hunden biologiskt anpassad rå föda) är det viktigt att du sätter dig in i de olika foderalternativen, deras innehållsämnen och hundens individuella näringsbehov innan du börjar.
Även när du ger hunden färdigt foder bör du noggrant kontrollera innehållsförteckningen. Spannmål bör generellt ges med måtta, eftersom många sorter misstänks kunna orsaka allergier – något som dogue de bordeaux ofta drabbas av.
Trots att hundar av den här imponerande rasen kan bli upp till 68 centimeter kräver dogue de bordeaux inte särskilt mycket skötsel. De har kort, slät päls som gör även pälsvården väldigt enkel. Du bör ändå borsta igenom pälsen på din dogue de bordeaux lite snabbt varje dag. Då minskar du mängden hundhår som har en tendens att annars fastna på mattan eller soffan.
Men som dogue de bordeaux-ägare bör du inte vara alltför petig när det gäller att hålla snyggt hemma, eftersom rasen dreglar mycket och ibland lämnar salivrester på möbler, mattor och filtar.
En gång i veckan bör du kolla tänderna på din hund. Gör även regelbundna kontroller av hundens ögon, öron, tassar och klor och rengör dem om det behövs. Det ökar inte bara hundens välbefinnande, utan gör det också möjligt att upptäcka och behandla eventuella sjukdomar eller inflammationer i tid.
Till en bra skötsel hör även regelbunden viktkontroll. Väg den eller känn hur midjan känns med händerna för att ta reda på om din hund har gått upp i vikt och om du behöver sätta in åtgärder för att motverka övervikt.
Trots uppfödarnas ansträngningar är den här rasen inte helt förskonad från ärftliga sjukdomar och andra hälsoproblem.
Rasen kan drabbas av en rad sjukdomar som förkortar livslängden, till exempel
Ju bättre kunskap du har om potentiella sjukdomar som hunden kan drabbas av, desto bättre kan du skydda din dogue de bordeaux från dem. En frisk valp från en seriös uppfödare är en bra start.
Med rätt näring, vård och skötsel kan du se till att din hund mår bra under hela sitt liv. Den genomsnittliga förväntade livslängden ligger dock på bara sex till åtta år.
Dogue de bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. Dess förfäder kan spåras till alanerhundarna, särskilt de så kallade Saupacker-hundarna som redan under 1300-talet omnämndes i det tyska verket ”Das Buch der Jagd”.
De här hundarna hör till gruppen molosserhundar som kännetecknas av en mycket kraftig och muskulös kroppstyp och inom kynologin beskrivs som ”doggliknande hundar”.
Fram till mitten av 1800-talet var dessa kraftiga dogghundars utbredningsområde begränsat till den södra delen av det historiska Akvitanien (sydvästra Frankrike) och norra Spanien. Här användes de som jakt-, vakt- och skyddshundar. De användes vid jakt på storvilt (i synnerhet vildsvin) och arbetade som pålitliga väktare av människans mark och egendom.
Särskilt slaktare och köttransportörer använde dessa respektingivande hundar för att skydda sin värdefulla last mot vilda djur (bland annat vargar) under farliga transporter. De tidiga hundarna av rasen missbrukades även som kamphundar i brutala strider mot björnar eller andra hundar. Hundar av rasen dogue de bordeaux missbrukades även som kamphundar i brutala slagsmål mot björnar eller andra hundar i sin begynnelse.
Ett enhetligt utseende fanns inte förrän rasstandarden infördes år 1896. Fram till dess existerade många olika typer sida vid sida. De avlades fram utifrån sitt användningsområde, inte sällan som korsningar med andra raser.
Den dogue de bordeaux som vi känner till idag kommer bland annat från typerna från Toulouse, Paris och Bordeaux. När den första franska hundutställningen hölls i Jardin d’Acclimatation i Paris år 1863 visades dogue de bordeaux för första gången under sitt nuvarande namn. I slutet av 1800-talet, närmare bestämt år 1896, utarbetade Pierre Mégnin den första rasstandarden i sitt verk om rasen.
De båda världskrigen höll på att utrota rasen nästan helt under 1900-talet. På 1950-talet gjordes ett nytt försök att återuppta aveln av dogue de bordeaux med de få kvarvarande hundarna. Man lyckades: Rasen erkändes officiellt av FCI 1954.
Sedan dess har den varit registrerad under nummer 116 i FCI-grupp 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar). Under 1960-talet fick rasen ett uppsving även utanför Frankrike.
Höjdpunkten i rasens berömmelse kom 1989 när den kraftiga hunden med sitt karakteristiskt veckade ansikte spelade rollen som Hooch mot Tom Hanks i långfilmen Turner & Hooch. Rasen erkändes dock inte fullt ut av kennelklubben i USA förrän 2008.
© raduga21 / stock.adobe.com
Idag finns det uppfödare över hela världen som specialiserar sig på att föda upp denna karaktärsstarka ras. Dessutom finns det mängder av bilder på gulliga valpar till salu på internet. Men även om du så klart skulle vilja få hem ett sådant där litet rynkigt tryne direkt, bör du verkligen avstå från att spontanköpa hund på nätet.
Ofta är det bara oseriösa privatuppfödare som försöker göra snabba pengar snarare än att erbjuda friska hundar med stabilt lynne. Föga förvånande ligger priset på en valp från en seriös uppfödare ofta betydligt högre än de lockande ”fyndpriser” som erbjuds i vissa internetannonser.
Men det är väl investerade pengar – i slutänden är det så att kvalitet kostar. Pengarna du sparar in på att köpa en billig valp går dessutom ofta även till veterinärkostnader längre fram, eftersom de här hundarna sällan har testats för ärftliga sjukdomar som kan påverka deras hälsa.
Den största fördelen med att köpa en valp av en professionell uppfödning är utan tvekan hundens hälsa. Ingen uppfödare i världen kan såklart garantera en hund som förblir frisk hela livet, men risken att din dogue de bordeaux senare drabbas av höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) eller andra rasspecifika ärftliga sjukdomar är betydligt mindre hos hundar från seriösa uppfödare.
Uppfödare som är anslutna till en registrerad rasklubb som är officiellt erkänd av FCI omfattas av strikta avelsbestämmelser. De kontrolleras regelbundet av oberoende avelsveterinärer och måste genom omfattande hälsotester visa att endast friska och psykiskt stabila hundar som uppfyller rasstandardens krav används för aveln.
En annan fördel är att en erfaren uppfödare kan ge dig goda råd och tips om hur du tar hand om just en dogue de bordeaux. Den typen av utbyte kan vara väldigt hjälpsamt, i synnerhet för de som köper rasen för första gången, och i bästa fall fortsätter kontakten även efter köpet.
Seriösa uppfödare ser till att valparna redan från födseln får vara en del av familjelivet, något som ger omfattande social träning under de avgörande första veckorna. Hundar från registrerade uppfödare har dessutom redan fått alla nödvändiga vaccinationer och är oftast även chippade vid leverans.
Här hittar du svaren på de vanligaste frågorna om den kraftfulla rashunden från Frankrike.
Dogue de bordeaux uppvisar vissa egenskaper som kännetecknas av extremavel, till exempel den extremt korta skallen och den kraftiga veckbildningen. Den platta nosen gör att hundarna ofta får problem med andningen och hudvecken kan leda till kroniska hudinflammationer.
Livslängden på endast sex till åtta år gör att rasen hör till de mest kortlivade. En orsak är den tveksamma trenden att avla fram allt större och tyngre hundar med kraftig veckbildning. Den begränsade genpoolen gör dessutom rasen mottaglig för sjukdomar, vilket ytterligare bidrar till den korta livslängden.
Rasens ursprungliga uppgift var att jaga vildsvin, björn och andra stora djur. Den användes även i hundslagsmål. I dag är den populär som lojal vakt-, skydds- och familjehund.
I tyska Baden-Württemberg, Bayern, Brandenburg och Hamburg är dogue de bordeaux en s.k. listad hund, vilket innebär att ägaren måste uppfylla vissa krav som varierar mellan delstater och kommuner. Även i Voralberg i Österrike finns rasen med på listan över potentiellt farliga hundar, och i schweiziska kantonen Genève är den helt förbjuden.
Dogue de bordeaux är en fascinierande ras som inte är helt problemfri. Eftersom den anses potentiellt farlig finns den med på listan över förbjudna raser i vissa områden/länder. Dessutom kan deras extremt platta nos, kraftiga veckbildning och andra avelsrelaterade egenskaper påverka både dess hälsa och livslängd negativt.
| Särskilda egenskaper: | Dogue de bordeaux är en kraftig och ståtlig hund. Den har spelat huvudroller bland annat i filmen Turner & Hooch och serien Tequila and Bonetti. |
| Karaktär: | godmodig, lojal, modig, vaksam |
| Mankhöjd: | Tikar: 58–66 cm Hanar: 60–68 cm |
| Vikt: | Tikar: >45 kg Hanar: >50 kg |
| Päls: | kort, slät, enhetligt rödbrun, även med svart och brun mask |
| Pälsvård: | mycket lättskött |
| Motion: | behöver måttlig aktivering och motion |
| Nybörjarhund: | oftast inte |
| Skällande: | skäller ibland |
| Förväntad livslängd: | upp till 8 år |
| Typiska sjukdomar: | andningsproblem, höftledsdysplasi, hudinflammationer |
| Användning: | vakt-, skydds- och familjehund |
| FCI-grupp: | 2. Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar |
| Motionsbehov: | ganska litet |
| Ursprung: | Frankrike |
The zooplus editorial team consists of a dedicated team of experts with many years of experience in the field of animal husbandry: Luisa with her White Swiss Shepherd Elyos, Laura, Julio, and Florian. Together with a large network of animal experts, we work to make the zooplus magazine a trusted source of information for all animal owners and lovers. Our goal is to provide exciting animal knowledge and relevant information on the proper care of pets.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
