Cirka sex kilo, tätt packad pudel-power – den lilla dvärgpudeln förenar den ädla rasens alla fördelar i sig och är mycket populär. Inte konstigt: den kloka hunden är inte bara smart, utan en äkta multitalang, som gärna följer med sin familj överallt.
Utseende: hur stor är en dvärgpudel?
Dvärgpudeln står med en mankhöjd på upptill 35 centimeter och en vikt på maximal 6 kilogram vid den gyllene mitten av pudelstorlekar.
Utöver dvärgpudeln finns med en vikt på upptill 10 kilogram den något större liten pudel. Utöver det finns storpudeln eller kungspudeln med en vikt på upptill 25 kilogram och en mankhöjd på upptill 45 centimeter. Sist finns toypudeln som med en vikt på maximal 4 kilogram är den minsta representanten för rasen.
Pälsstruktur och -färger
Oberoende om dvärg- eller storpudeln: I kärnan är en pudel alltid en pudel. Och alla representanter av dessa raser har den typiska krulliga pälsen. Här skiljer man mellan ullpudel och snörpudel. Ullpudlar har en päls med fin ullig struktur som krullar sig mycket. Och den ger nästan inte efter när man trycker med handen. Även snörpudlar har en yvig päls. Den bildar de namngivande snören som är minst 20 centimeter långa.
Dvärgpudlar finns i flera färger. Svart, brun, silver, vit och fawn (apricot och röd) samt med de mönstrade svart-loh-färgad och svart-vit fläckade pälsteckningen. Den senare kallas för “Harlekin”.
Karaktär: glad och livlig
Rasen har, på grund av utställningshundens extravaganta utseende, ofta fått ryktet av en bortskämd hund. Dvärgpudeln drabbas snabbt av fördomen av en ren “mormors-hund”. Många hundvänner skräms bort av dessa kliché-artiga pudel-fördomar. Egentligen är dvärgpudeln en glad, klok och naturälskande hund, som gärna följer med sin människa genom vått och torrt.
De går bra ihop med främmande hundar, medan den visar sig mot främmande människor mest likgiltig. Dvärgpudlar är vaksamma men inte aggressiva. I motsats till de större pudlarna har de ett mer livligt sätt. De har inga höga krav på den dagliga motionen och har bara i sällsynta fall en jaktdrift.
Historia: förfäderna är gamla vattenhundar
Namnet är dess program. Det tyska ordet “Pudel” härstammar från att “pudla”, som betyder “att plaska runt i vattnet”. Det pekar mot dvärgpudelns härstamning: de härstammar från gamla vattenhundar. Skriftliga källor beskriver vattenälskande hundar med lockig päls redan på 13- hundratalet.
Men den klassiska pudeltrimningen är ännu äldre. Redan i antika Grekland finns teckningar på hundar vars päls var skuren så att de fick det typiska lejon-utseendet.
På 16- hundratalet var de lockiga hundarna rätt så populära i Europa. Förfäderna till dagens dvärgpudlar var alla större än den. De hade en vikt på mellan 10 och 20 kilogram och hörde mer till hundarna med medelhöjd.
Från jakt- till följeslagarhund
Dess inlärningsförmåga och apporteringsförmågan utmärker pudeln som populär jakthund. Den användes främst vid jakt på vattenlevande fåglar. Här hade den klassiska pudelklippningen praktiska fördelar. Pälsen skulle skydda hunden vid pannan, bröst, axlar och fotlederna. Att klippa resten av kroppen förbättrade hundens simförmåga.
Under 17- hundratalet uppskattades hunden inom adeln, men snart ersattes pudeln som jakthund av kortpälsade hundar. Den smarta pudeln utvecklades mer och mer till en sällskapshund och fick inträde i damernas salonger.
På cirkusföreställningar visades de läraktiga hundarna i början av 19- hundratalet med olika konststycken. Under den tiden skedde viktiga utvecklingar inom pudelaveln, som ännu en gång gav rasen en stor popularitet.
Naturligtvis fanns en rad prominenta människor som inte kunde motstå dessa fyrbenta multitalanger, som till exempel Sir Winston Churchill. Den brittiska statsmannen var en pudel-vän och levde under 15 år tillsammans med den bruna dvärgpudeln Rufus II, som efter ett givande hundliv fick sin grav i hans trädgård.
Höjdpunkten på rasens popularitet fanns under 60-talet. Förändringen från jakt- till följeslagarhund under 19- hundratalet ledde även till att pudeln mer och mer avlades i flera storlekar.
De började med stor- och småpudlar. 1936 godkändes dvärgpudeln som ytterligare en ras. Det året var också året på pudelstandarden författades. Samtidigt bestämde FCI att Frankrike var pudelns ursprungsland. Men Tyskland lämnade ändå avgörande bidrag till pudelaveln. Under 1990-talet godkändes toypudeln som den minsta pudelstorleken.
