© Christian Müller / stock.adobe.com
Schnauzern, även kallad mellanschnauzer eller standardschnauzer, är en medelstor hund med ett markant skägg och buskiga ögonbryn. Hundens livliga temperament och anmärkningsvärda inre lugn gör den till en mångsidig och självsäker följeslagare.
I Schnauzer-familjen, som även omfattar riesenschnauzern och dvärgschnauzern, är det mellanschnauzern som förkroppsligar den ursprungligaste rastypen. Trots sin långa rashistoria och sin stora popularitet, särskilt i sitt hemland Tyskland, har den bevarat sitt rustika utseende och sin säregna karaktär.
Schnauzern har en stark personlighet med många karaktärsdrag som kan verka motsägelsefulla. De är extremt livliga men har en välbalanserad inre ro, de är tillgivna men samtidigt egensinniga, de är modiga och vaksamma men ändå lekfulla. Denna mångsidighet gör dem till anpassningsbara allroundhundar, som trivs bra både i rollen som lojal familjehund och orädd vakthund eller uthållig brukshund. Förutsatt att de har en självsäker och kunnig ägare vid din sida, som vet hur man hanterar schnauzerns olika egenskaper.
Schnauzerägare bör vara medvetna om att deras hund av naturen har ett mycket livligt temperament och en enorm uthållighet. Långa promenader eller besök på en hundsportskola bör definitivt stå på dagordningen. Hundar som inte är tillräckligt sysselsatta utvecklar ofta oönskade beteenden. På grund av sitt höga självförtroende och sin intelligens har vissa schnauzers en tendens till dominans och tar ibland gärna över kommandot om de känner att deras ägare inte har situationen under kontroll. De följer däremot villigt en ägare som vet hur man ska sysselsätta sina hundar både mentalt och fysiskt och som leder dem kärleksfullt men konsekvent. När den hålls och uppfostras korrekt är schnauzern en mycket tillgiven och lydig hund, som är trogen mot sin familj.
Schnauzern älskar sina människor och vill alltid vara med dem. De godmodiga och lekfulla hundarna är särskilt bra tillsammans med barn. Det säger sig självt att det är helt olämpligt för dessa sociala hundar att vara ensamma länge eller att bo i en hundgård. Tack vare sin höga vaksamhet och sin sunda misstänksamhet mot främlingar och ovanliga situationer är schnauzern dock inte bara en perfekt familjehund, utan också en utmärkt vakthund, som å ena sidan djärv och orädd försvarar sina människor om de är i fara, men som ändå aldrig blir alltför aggressiv eller nervös.
© jagodka / stock.adobe.com
De tydligaste typiska dragen hos en schnauzer är utan tvekan de buskiga ögonbrynen och det kraftiga skägget. Från den tyska pinschern, till vars ras schnauzern ursprungligen hörde, skiljer den sig framför allt genom sin strävhåriga päls. Det hårda och ståltrådsliknande täckhåret med den täta underullen ska enligt dagens standard vara rent svart eller peppar och salt-färgat. Färgnyanser från mörkt järngrått till silvergrått är tillåtna. Alla färgvarianter bör ha en mörk mask som harmonierar med pälsfärgen och understryker schnauzerns typiska utseende.
Mellanschnauzern hör – som namnet antyder – till de mellanstora hundarna. Den når en mankhöjd på 40 till 50 cm och väger i genomsnitt 14 till 20 kg. Storleken är också det viktigaste kriteriet för att skilja mellan dvärgschnauzer, mellanschnauzer och riesenschnauzer, som alla är mycket lika till sin karaktär. Mellan- eller standardschnauzern motsvarar närmast stamformen och har inte förändrats så mycket under rasens historia. Även om frisyren och färgen samt huvud- och ryggformen har ändrats något, så har schnauzern ändå lyckats bevara sitt originella, rustika utseende.
Sitt rustika utseende får den ”strävhåriga pinschern”, som hundtypen ursprungligen kallades, främst från sin hårda, sträva och halvlånga päls, som varken får vara borstigt eller vågigt. Till denna päls passar kroppsbyggnaden som är kompakt, kvadratisk och muskulös och skallen som är kraftig och långsträckt. De V-formade hängöronen är högt ansatta och vikta. Typiska drag är numera även den bakåtsluttande rygglinjen och den medelhögt ansatta svansen som är formad som en sabel eller en skära.
Schnauzern, som ursprungligen var den strävhåriga varianten av pinschern, har sitt ursprung i södra Tyskland och har bevisligen funnits i minst 500 år. Som så kallad ”rattler” (dvs. ”råttfångare”) höll han sin herres lador och stall fria från råttor, möss och andra skadedjur. Men det var inte bara gnagare som den robusta och modiga hunden drev på flykten med sitt högljudda skall, utan även mången annan rövare som närmade sig bondgården. Därför fanns denna ytterst pålitliga och mångsidiga ”stallpinscher” på 1800-talet i nästan varenda by i södra Tyskland. Pinscherns stora uthållighet, vaksamhet och stora tillgivenhet till hästar, i vars närhet pinschern alltid trivs, gjorde att hunden fick en uppgift till: att bevaka resenärer. Dag ut och dag in ledsagade hunden droskorna på deras långa väg genom skogar och dalar och skyddade dem mot överfall. Ofta räckte det med att hunden skällde för att driva angriparna på flykten.
© seba tataru / stock.adobe.com
Språnget från stallhund till erkänd rashund lyckades denna urtyska bondhund med främst tack vare hunduppfödaren Max Hartenstein från Württemberg, som år 1882 började avla schnauzern målinriktat. 13 år senare, år 1895, grundades i Nordhausen den första rasklubben som skötte alla varianter av pinscher-rasen och som efter pälsstrukturen betecknade dem som antingen ”släthåriga” (numera ”Deutscher pinscher”) eller ”strävhåriga pinscher” (numera ”schnauzer”). År 1907 grundades Bayerische Schnauzer Klub i München, och på deras begäran skiljde man på de båda raserna och gav de strävhåriga hundarna rasnamnet ”schnauzer”, som de bär än i dag. För att skilja dem från deras storebror riesenschnauzern och från deras lillebror dvärgschnauzern kallade man dem för mellanschnauzer också.
Trots att de har erkänts som självständiga raser listas schnauzer och pinscher ändå tillsammans i den tyska föreningen ”Pinscher-Schnauzer-Klub 1895 e.V.”, som också har ansvaret för FCI:s standard. I Fédération Cynologique International (FCI) finns det i dag olika rasstandarder för alla de tre schnauzervarianterna (dvärg-, mellan- och riesenschnauzern). Mellanschnauzern listas under standardnumret 182 och tillhör grupp 2, sektion 1 av ”pinscher och schnauzer”. Till en början var det främst mellanschnauzern som var mycket populär, men på 1930-talet gick riesenschnauzern om den i popularitet. Efter andra världskriget fick dvärgschnauzern i sin tur ett stort antal fans.
Medan vissa tvivelaktiga uppfödare, särskilt i USA, försåg dvärgschnauzern med äventyrliga frisyrer och därmed degraderade den till showhund, har mellanschnauzern till största delen förskonats från sådana modebetingade avelstrender. För de flesta schnauzer-uppfödare står den robusta karaktären och den goda hälsan i fokus, vilket har lett till att den ursprungliga schnauzertypen har bevarats, vilken främst kännetecknas av sitt rustika utseende, sin uthållighet och inre balans.
Men trots det finns det naturligtvis även bland schnauzer-uppfödarna några ”svarta får” som bryr sig mer om ett extravagant utseende och snabba vinster än om hälsa och en stabil karaktär. Om du leker med tanken att köpa en schnauzer, bör du därför noga överväga valet av potentiella uppfödare. Uppfödare som säljer sina valpar utan intyg, som lockar med söta valpfoton på internet eller som säljer valparna till löjligt låga priser och som inte bryr sig om i vems händer de hamnar bör strykas från listan direkt. De är definitivt inte rätt val när det gäller att få en frisk och socialt kompatibel hund som ny familjemedlem.
Ett bra första steg är att kontakta närmaste officiella schnauzer-rasklubb. De kan informera dig om registrerade uppfödare och om valp-läget samt om rasen i allmänhet. Eftersom schnauzern har en stor repertoar av karaktärsegenskaper kan prioriteringarna i avelsmålen variera från uppfödare till uppfödare. Medan vissa lägger mer vikt vid att bibehålla en uthållig och robust brukshund, främjar andra särskilt rasens sociala och familjevänliga egenskaper, som till exempel godmodigheten och viljan att lära sig. Innan du köper en valp bör du därför vara medveten om vilka förväntningar du har på din schnauzer och om de stämmer överens med uppfödarens.
© Christian Müller / stock.adobe.com
En klar fördel med en rashund från en seriös uppfödare är definitivt hundens hälsa. Omfattande hälsokontroller före aveln minskar risken för ärftliga sjukdomar. Därför är schnauzern fortfarande en väldigt frisk och robust hundras, för vilken du i regel inte behöver oroa dig för allvarliga hälsoproblem.
Precis som med alla andra medelstora till stora hundraser kan förstås den fruktade höftledsdysplasin (HD) förekomma hos mellanschnauzern. En undersökning av höften är därför obligatorisk för alla avelsdjur. Dessutom verkar schnauzern i allmänhet vara känslig för tumörer som uppstår till exempel på tårna eller munslemhinnan. Också fall av ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal atrofi) och hjärtsjukdomar är kända hos schnauzern. Tänk också på att en kastrering av denna ras inte bör utföras om det inte är absolut nödvändigt av hälsomässiga skäl. Schnauzern drabbas ofta av övervikt och urininkontinens efter ingreppet.
Utforska vårt utbud av hundfoder speciellt för schnauzer!
En schnauzers hälsa beror naturligtvis inte enbart på om den kommer från en seriös uppfödare. Som hundens ägare kan du påverka djurets hälsa avsevärt. Förutom artanpassad djurhållning ingår även en balanserad och hälsosam kost som ger din fyrbenta vän alla viktiga näringsämnen och främjar vitaliteten. Vilka näringsämnen din hund behöver beror mindre på rasen än på dess ålder, aktivitet och vikt. Valpar eller växande hundar behöver ett annat foder än vuxna hundar och äldre hundar som har blivit lugnare och rör sig mindre, och vuxna hundar som tillbringar flera timmar varje dag på hundsportplatsen behöver också en annan sammansättning.
Som riktvärde för fodermängden kan du räkna med ca 15 g kött, 7,5 g grönsaker och 7,5 g ris per kilo kroppsvikt. En 15 kg tung schnauzer behöver alltså cirka 230 g kött per dag. Hur mycket din hund än tigger så bör du hålla dig till den mängd foder som rekommenderas av din uppfödare eller veterinär. Vissa schnauzer har en ”god aptit” och kan bli överviktiga om de får fel kost, vilket kan leda till många hälsoproblem. När det gäller hur du ska utfodra din hund, det vill säga med torrfoder, våtfoder, hemlagat eller rått foder, finns det i princip inga begränsningar. Varje foderform har sina för- och nackdelar och beror i slutändan också på din inställning och dina möjligheter. När det gäller våtfoder bör du kanske på sin höjd tänka på att en stor del av fodret förmodligen fastnar i schnauzerns skägg.
Schnauzerns hårda och ståltrådsliknande hår kräver en lämplig pälsvård. De kraftiga håren i skägget och luggen bör kammas regelbundet för att ta bort smuts och undvika att tovor bildas. Annars räcker det med att trimma hundens päls två till tre gånger per år. Du kan antingen lära dig detta själv genom speciella kurser eller besöka en hundsalong som har erfarenhet av att trimma schnauzerhår.
Hundens positiva karaktärsdrag, robusta hälsa och tämligen lättskötta pälsvård gör schnauzern till en populär familjehund. Men om du vill skaffa dig en schnauzer som ny familjemedlem finns det några andra saker du bör vara medveten om. Schnauzer är mycket livliga och självsäkra hundar som kan vara rätt egensinniga ibland och som gillar att bråka nån gång ibland. Därför behöver de en tidig socialisering och konsekvent uppfostran samt tillräckligt med motion och aktivitet för att bli välbalanserade.
Om man vill ha en schnauzer bör man ha samma aktivitetslust som hunden. Du bör vara sportig och ha tillräckligt med tid för att ge din uthålliga hund tillräckligt med rörelse. Hundsporter som agility, lydnad eller mantrailing är bra varianter för att utmana den smarta och aktiva fyrbeningen både mentalt och fysiskt. Om schnauzern får tillräckligt med motion och aktivitet kan den till och med hållas i en stadslägenhet. Du bör dock vara medveten om att schnauzern är en mycket vaksam hund som snabbt ger en högljudd ”varning” så snart den hör ett främmande ljud. Med målinriktad träning kan det dock lyckas att få bukt på skällandet och undvika problem med grannarna.
Med tålamod och en kärleksfull och konsekvent uppfostran kan en schnauzer bli riktigt väluppfostrad. Till och med deras lust att bråka som dyker upp i bland kan undertryckas med rätt ledning. En schnauzer är villig att underordna sig en självklar ledare och blir då en mycket lydig och lojal hund som din familj säkerligen har stor glädje av – både hemma på soffan och ute i naturen, och när ni går på hundsport eller gör något annat tillsammans.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
