Den ursprungliga cairnterriern är en av Skottlands äldsta jakterrierraser och har bevarat sitt robusta utseende, sitt mod och sin självsäkerhet ända till idag. I stället för att jaga rävar och grävlingar under stenrösen jobbar denna lilla, vänliga tuffing numera främst som sällskaps- och familjehund.
© Mikkel Bigandt / stock.adobe.com
Cairnterriern har en dubbel päls med strävt täckhår och tät underull.
Cairnterrierns täta täckhår kan vara krämfärgat, vetefärgat, rött, grått, nästan svart eller tigrerat – i samma nyanser som det steniga landskapet på det skotska höglandet, som ibland går i toner av rött, beige eller skiffergrått.
Rasnamnet kommer också från det gaeliska ordet cairn, som betyder stenröse eller stenmonument. Namnet återkommer också i hundens idealvikt på 14 engelska pund, som är lika mycket som den brittiska viktenheten ett ”stone” som ju betyder just ”sten”. Rasens kraftiga, breda tassar passar perfekt för att jaga och gräva fram byten bland de skotska stenrösena, som var dess ursprungliga användningsområde.
Cairnterrierns framtoning är lika typisk för Skottland som det steniga höglandet. Jämfört med sina skotska släktingar, skotsk terrier, skyeterrier och west highland white terrier – har cairnterriern bevarat sitt ursprung allra mest.
Den kompakta kroppen, låga mankhöjden och den vädertåliga pälsen av strävt täckhår med tät underull utstrålar tillsammans med de muskulösa benen och det lilla, breda huvudet med rufsiga ögonbryn en robust känsla som präglas av styrka och livskraft.
Trots den lilla storleken på bara 28–31 cm och vikten på 6–7,5 kg är rasen smidig och kraftfull och imponerar på omgivningen med sin självsäkra och modiga stil.
© Eberhard / stock.adobe.com
Långa skogspromenader, vilda lekar på hundars vis eller fokuserad träning på hundsportarenan … Den livliga cairnterriern gillar alla aktiviteter tillsammans med sin familj. Huvudsaken är att det händer något!
Det här var en gång en jakterrier som outtröttligt spårade utter, räv och grävling bland stenrösena på de skotska hedarna, så cairnterriern har utomhusarbetet i blodet. Den gillar fortfarande att springa, spåra, gräva och jaga.
Men oroa dig inte: Den jaktinstinkt som är så vanlig bland terrierhundar kan stävjas med konsekvent uppfostran, och en väluppfostrad och socialt tränad cairnterrier kan till och med få njuta av en tillvaro utan koppel när det är tillåtet.
Trots sitt livliga sätt och ivriga jaktlust är en cairnterrier en perfekt familjehund som kan tillföra mycket glädje med sina trevliga och tålmodiga egenskaper. Den älskar att vara tillsammans med sin familj och passar lika bra för den som bor ensam som för barnfamiljer.
Efter den obligatoriska motionsrundan ute i friska luften slår sig rasen gärna till ro hemma i sin myshörna. Det här pigga energiknippet låter sig gärna behandlas som en tillgiven sällskapshund som njuter av husse och matte som sällskap och gärna gosar lite extra. Den är tålmodig och lugn i sällskap av barn, men kan vara lite dominant mot mindre barn.
Denna ras saknar verkligen inte självförtroende. Trots sitt självsäkra sätt och sin självständighet är cairnterriern sällan särskilt envis.
Det här är en trygg och anpassningsbar följeslagare som utan problem anpassar sig till husses eller mattes livsrytm. Med den här rasen får du en balanserad och flexibel hund som inte stressar upp sig eller blir rädd i första taget.
Till skillnad från många andra terrierraser har cairnterriern inget behov av att slåss. Den är visserligen alltid vaksam och redo att försvara sig, men brukar föredra lugna och harmoniska möten – både med andra djur och med människor den inte känner.
Den här robusta lilla varelsen är ganska anspråkslös. Självklart ska man ändå se till att ha koll på generella riktlinjer när det gäller hunduppfostran och ta hänsyn till terrierrasens individuella egenskaper innan man skaffar sig en cairnterrier.
Det är viktigt att alla i familjen jobbar åt samma håll. Med rätt kunskap och förberedelser blir den här terrierrasen snabbt en uppskattad ny familjemedlem.
Oavsett om man är ute efter en glad och tålmodig lekkamrat till barnen, en trogen följeslagare för ensamstående eller en livlig och entusiastisk träningskamrat för aktiva ägare, passar den flexibla och anpassningsbara cairnterriern utan vidare i nästan alla livssituationer.
Detta förutsätter en konsekvent uppfostran, eftersom man tidigt behöver sätta gränser både för rasens jaktinstinkt och för dess tendens till dominans.
Tack vare storleken trivs den här rasen även bra i mindre lägenheter i stan, så länge den aktiveras ordentligt och regelbundet får komma ut och springa av sig i parken, skogen eller andra grönområden. En cairnterrier är till syvende och sist ändå en jakt- och arbetshund som kräver mycket motion och aktivering.
Den förlåter dig gärna om du bara orkar gå en kort sväng ena dagen, men då behöver du kompensera genom att nästa dag gå en längre runda. Den som har en trädgård kan gärna låta sin cairnterrier utforska på egen hand. Men var uppmärksam: De här hundarna älskar att gräva och tvekar inte att sätta tassarna i jorden när den får lust. Den låter sig sällan hindras av blommor eller inhägnade områden.
På frågan om vilket foder du ska hälla i matskålen går åsikterna isär lite grann. I synnerhet förstagångsägare kan lätt bli överväldigade av alla motstridiga rekommendationer och det enorma utbudet av olika fodersorter.
Det kan då vara en god idé att prata med veterinären eller uppfödaren. De har stor erfarenhet av hundfoder och på de unika förutsättningar som just din hund har. Trots alla olika åsikter om hundfoder står en sak klar: Den ena hunden är inte den andra lik!
Det finns unga hundar, gamla hundar, livliga hundar och lite latare hundar och det finns hundar som är allergiska eller hundar som väger för mycket. När du väljer foder behöver du ta hänsyn till alla dessa faktorer. För att du ska vara helt säker på att du ger hunden det den behöver kan du låta göra en exakt uträkning med hänsyn till ålder, vikt, ras, kön, hälsostatus, aktivitetsnivå och andra faktorer.
Även om den exakta sammansättningen av enskilda näringsämnen varierar beroende på olika faktorer är grundprincipen densamma för alla hundar. Kosten ska i första hand bestå av kött. Detta betyder inte slaktrester eller animaliska biprodukter, utan rent kött av hög kvalitet.
Utöver det kan hunden äta frukt, grönsaker, gryn och ett ägg då och då. För att hunden ska få något att tugga på kan du ge den till exempel en tuggring av nöthud eller ben någon gång i veckan. Tänk på att aldrig ge hunden ihåliga ben som lätt spricker och kan orsaka skador.
När det gäller att upptäcka de första tecknen på sjukdom spelar hundens skötsel en väldigt viktig roll. Om du kollar hundens ögon, öron, mun, tassar och päls regelbundet kan du tidigt upptäcka om något förändras och höra av dig till veterinären.
Efter en härlig långpromenad brukar det vara enkelt att med mycket smek och gos gå igenom den här vårdande rutinen i lugn och ro. Om du får hem din hund redan som valp är det en god idé att tidigt vänja hunden vid att sitta stilla när husse eller matte gör regelbundna kontroller av ögon och mun.
Tack vare cairnterrierns sträva och smutsavvisande päls kräver den inte särskilt mycket skötsel. Det räcker att du borstar hunden två till tre gånger i veckan med en grov kam eller en terrierborste.
Du bör även trimma pälsen två till fyra gånger per år för att underhålla pälsens struktur. Det brukar i regel inte vara nödvändigt att bada hunden, om den inte blir så kraftigt nedsmutsad att den inte kan bli ren utan vatten och hundschampo.
Att köpa en renrasig, frisk och vaccinerad hundvalp skapar bästa tänkbara förutsättningar för att din hund ska få ett friskt liv utan upprepade dyra veterinärbesök.
Tack vare att cairnterriern har behållit sitt ursprungliga temperament och utseende är den lyckligtvis en ganska frisk liten hundras med en livslängd på omkring 15 år. Detta är äldre än den genomsnittliga hunden.
Om rasen drabbas av hälsoproblem handlar det oftast om ögonsjukdomar, i synnerhet grön starr (glaukom) och entropion, som i vardagligt tal kallas för inåtvänt ögonlock.
I båda fall är chansen till tillfrisknande god om diagnosen ställs tidigt. Entropion kan opereras och återkommer oftast inte efter ingreppet. När det gäller grön starr är det mycket viktigt att symtomen upptäcks tidigt, eftersom det förhöjda trycket i ögat annars kan skada synnerven och näthinnan och ganska snabbt leda till att hunden blir blind.
Cairnterriern med sitt ursprungliga utseende räknas faktiskt till de äldsta terrierraserna i Storbritannien. Den kommer från skotska höglandet där den redan för länge sedan användes som jaktterrier för att spåra upp rävar, grävlingar, mårdar och andra rovdjur bland stenar, klippor och i marken.
Den grävde fram sitt byte, drev ut det och dödade det om det behövdes – en väldigt farlig och modig arbetsuppgift för en så liten hund då många av djuren den jagade var både starka och villiga att gå till attack.
Trots sin långa och framgångsrika historia som arbetsterrier blev cairnterriern den sista av alla terrierraser att erkännas officiellt. Före sin officiella registrering som egen ras av den brittiska kennelklubben år 1910 tillhörde cairnterriern andra terriergrupper. Valparna registrerades dels som skotsk terrier, dels som west highland white terrier (vita valpar) men framför allt som korthårig variant av skyeterrier.
Först efter protester från uppfödare av skyeterriers enades man om att erkänna rasen som en egen hundras med namnet cairnterrier. År 1910 registrerades de hundar som tidigare hade fått passera som skyeterrier för första gången som cairnterrier i kennelklubbens nya rasregister.
Trots att cairnterrier är tydligt åtskild från andra terrierraser är den särskilt nära besläktad med skyeterrier. Ursprunglig renrasig avel av båda raserna skedde på den skotska ön Skye, som ligger i Atlanten strax utanför Skottlands västkust.
Uppfödaren Alastair Campbell betraktas idag som grundaren av den moderna cairnterriern. Hennes hund Callamhor var den första registrerade cairnterriern. År 1909 visades de första hundarna av denna ras på en hundutställning i Skottland, vilket troligen ledde till att den skotska Cairn Terrier-klubben bildades samma år. Den första rasstandarden fastställdes 1912.
I dag fascinerar den livliga och robusta lilla hunden hundälskare världen över. I Europa finns uppfödarna inte bara i Storbritannien, utan även i Tyskland, Österrike, Nederländerna, Schweiz samt i Slovenien och Slovakien.
Rasen har dessutom sedan länge tagit klivet över Atlanten till Kanada och USA, där det nu finns egna cairnterrierklubbar.
Utbudet av uppfödare som säljer den här hundrasen är i regel ganska stort. Men vilken uppfödare är egentligen den rätta?
Svaret på den frågan beror förstås inte på vem som har de ”sötaste valparna”. Du behöver göra noggrann research och besöka flera olika uppfödare för att hitta svaret på den här frågan. Men vad ska man egentligen tänka på vid ett uppfödarbesök?
Här hittar du svaren på de vanligaste frågorna om den lilla rashunden från Storbritannien:
Cairnterriern är inte per automatik en ras att rekommendera för nybörjare på hundar. Dess starka självförtroende, jaktinstinkt och typiskt terrieraktiga envishet kräver både fingertoppskänsla och konsekvens i uppfostran. Den som ändå vill anta utmaningen utan tidigare erfarenhet bör först sätta sig in i rasens egenskaper och behov ordentligt.
Rasen är känd för sin vaksamhet och markerar därför plikttroget när något ovanligt händer. Därför skäller cairnterriern ganska ofta – men den är aldrig aggressiv.
Om man borstar den sträva pälsen regelbundet fäller cairnterriern nästan inte alls.
Om en cairnterrier och en katt ska bo tillsammans måste man vänja hunden vid det redan när den är valp. Annars är risken stor att den ser katten som ett byte och försöker jaga den.
Den som söker en liten, livlig hund med rejält självförtroende har hittat rätt med den här rasen. Den charmiga skotska rasen med sin vädertåliga päls älskar att springa och gräva utomhus. Aktiviteter som agility, rallylydnad, spårarbete eller mantrailing passar perfekt för att ge den rätt sorts stimulans. Hemma visar den gärna upp sin tillgivna och gosiga sida.
| Särskilda egenskaper: | Cairnterrier härstammar från gamla skotska jaktterrier och är idag en anpassningsbar och vänlig sällskaps- och familjehund. |
| Karaktär: | modig, självsäker, temperamentsfull, lite envis ibland |
| Mankhöjd: | 28–31 cm |
| Vikt: | 6–7,5 kg |
| Päls: | sträv med tät underull, krämfärgad, vetefärgad, röd, grå eller nästan svart |
| Pälsvård: | mycket lättskött |
| Motion: | behöver mycket aktivering och motion |
| Nybörjarhund: | oftast inte |
| Skällande: | skäller ganska ofta |
| Förväntad livslängd: | 12–15 år |
| Typiska sjukdomar: | grön starr, entropion, kraniomandibulär osteopati (CMO) |
| FCI-grupp: | 3. Terrier |
| Motionsbehov: | stort |
| Ursprung: | Storbritannien |
"A life without a pug is possible, but pointless," Loriot once said. I would unreservedly agree and add: "A life without horse, cat and rabbit as well!" My heart beats for all animals big and small and I have the great fortune to be able to write about my passion as a freelance author. With my articles I would like to raise awareness for animal welfare and give useful tips to animal lovers.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
