Den medelstora kromfohrländern är en vaken och känslig hund som knyter nära band till sin ägare. Som sällskapshund passar den extra bra för ensamstående. Hundens vita päls med brunaktiga fält ger den ett speciellt utseende.
© Jan / stock.adobe.com
Kromfohrländer är en ganska osäker hund som behöver ett starkt ledarskap.
Inte bara som valp, utan även som vuxen hund ha kromfohrländern ett mycket tilltalande utseende. Med sina trogna, mörka ögon och söta öron lindar den vita hunden med bruna fläckar sina ägare runt tassen.
Hundrasen föds upp i två varianter:
Grundfärgen för alla typer är alltid vit. Rashundens karaktäristiska utseende präglas framför allt av dess ljusbruna, rödbruna till mörkbruna fält, som täcker pälsen i form av fläckar av olika storlek eller som en sadel. Hundens vackra huvud markeras av en symmetrisk bläs.
Med en mankhöjd på 38 till 46 centimeter är kromfohrländer en medelstor hund. Vikten ligger på ca tio till tolv kg.
© DoraZett / stock.adobe.com
Kromfohrländer anses vara känsliga hundar som knyter nära band till ”sin” människa. Andra familjemedlemmar tolereras vanligtvis bara, varför denna ras endast i begränsad utsträckning är lämplig som familjehund.
Kromfohrländer kommer i allmänhet bra överens med familjens barn. Det kan dock uppstå problem när andra barn hälsar på. Djuren uppvisar ett utpräglat revirbeteende, vilket ägaren måste jobba med redan från början.
Generellt kan osäkerheten hos dessa hundar snabbt övergå till aggression. Kromfohrländer är misstänksamma mot främlingar. Även någon form av koppelaggression kan bli ett problem. Denna ras behöver därför ett kärleksfullt men konsekvent ledarskap.
Kromfohrländern är extremt lojal mot ”sin” människa. Den är med på allt och vill vara med överallt. Den här hunden vet ofta vad ägaren vill ha av den redan innan ägaren har uttryckt sin önskan. Detta innebär dock ett stort ansvar för husse och matte.
© Katja / stock.adobe.com
Kromfohrländer kan inte riktigt rekommenderas som hundras för nybörjare. Rasen har en känslig, men också osäker karaktär och misstag i uppfostran kan få oönskade konsekvenser. För ett lyckligt hundliv och en harmonisk samvaro behöver kromfohrländern därför mycket lugn och ro och en fast hand som styr den.
Även om valparna ofta kan göra ett gott intryck på hundskolan är det mycket krävande att ha unghundar, och även vuxna hundar, av den här rasen. Det kräver en hel del kunskap och erfarenhet från ägarens sida.
Det är viktigt att särskilt hundens ”tvåbenta favorit” har en tydlig uppfattning om hunduppfostran och konsekvent men kärleksfullt visar hunden reglerna för samlevnad. Den intelligenta kromfohrländern känner omedelbart av osäkerhet eller inkonsekvens. Detta leder i sin tur till att den snabbt förlorar förtroendet för husse eller matte.
Ju närmare och mer förtroendefullt förhållandet mellan hund och ägare är, desto snabbare leder träningen till resultat. Om kromfohrländern kan lita på sin människa till hundra procent och accepterar ledarskapet, visar hunden sin mjuka sida och följer sin tvåbenta vän överallt.
Om denna grund för tillit saknas kan hundens rastypiska osäkerhet förvandlas till rädsla och aggression. En fördel är dock att rashunden praktiskt taget inte har någon jaktinstinkt och kan därför följa med sin ägare ut i naturen på ett avslappnat sätt.
Kromfohrländern älskar att vara ute och röra sig i naturen. På vandringar eller cykelturer är den mycket atletisk och uthållig. Följaktligen passar den också bra för hundsport, till exempel agility. Ibland kan hunden bli lite övermotiverad och ta i för mycket.
På grund av sin känsliga karaktär blir den lätt distraherad och har svårt att hantera stressen under tävlingar. Kromfohrländer behöver dock en aktiv ägare som tycker om att vara utomhus och som alltid kommer på nya idéer för att hålla hunden sysselsatt.
Förutsatt att den får tillräckligt med motion och mycket umgänge med familjen kan kromfohrländern även trivas i städer. En egen trädgård, där den kan rasta sig då och då, är naturligtvis önskvärt.
Tänk dock på (särskilt i städer med nära till grannarna) att hunden kan tendera att skälla mycket. Det är viktigt att ägaren reglerar skällandet redan från början.
Att sköta en kromfohrländer är inte alltför komplicerat: Regelbunden pälsvård (ca två till tre gånger i veckan, beroende på pälstyp) och kontroll av tassar, öron och klor är tillräckligt för den släthåriga sorten. Den strävhåriga pälsen behöver trimmas flera gånger per år.
Din kromfohrländers kost bör bestå av cirka 75 procent animaliska produkter och 25 procent vegetabiliska produkter.
Många hundägare håller sig till BARF-metoden medan andra föredrar att använda färdigt torr– och våtfoder. Låt dig inte påverkas, utan välj den form som verkar passa dig och din hund bäst.
När du köper hundmat är det viktigt att du är väljer yppersta kvalitet. Ta en närmare titt på köttets ursprung och fodrets sammansättning. Om köttets ursprung inte är tillräckligt spårbart eller om ingredienserna innehåller mycket konstgjorda smakförstärkare, socker eller en alltför hög andel spannmål ska du välja ett annat foder.
Mängden mat kan variera beroende på hunden. Vid beräkningen av mängden foder spelar nämligen hundens ålder, vikt och rörelse en viktig roll. Tumregeln för en vuxen kromfohrländer är en daglig fodermängd på två till fyra procent av kroppsvikten.
Lämpligt foder för din kromfohrländer
Tyvärr är inavel ett stort problem med denna ras. På grund av den (alltför) lilla genpoolen förekommer olika genetiska sjukdomar oftare hos kromfohrländer.
Hit hör till exempel vissa autoimmuna sjukdomar, epilepsi armbågs-artros, cystinuri och von Willebrands syndrom typ I. Även patellaluxation, katarakt (grå starr) och hjärtsjukdomar upptäcks ofta hos kromfohrländer.
För att uppdatera genpoolen hos renrasig kromfohrländer har kynologer därför under lång tid rekommenderat korsning med andra raser. Detta görs redan i vissa avelsorganisationer, till exempel i Finland inom ramen för FCI.
Den genomsnittliga livslängden för denna ras är ca tolv år.
Berättelsen om kromfohrländern börjar med hundarna Peter och Fiffi. Strax efter andra världskrigets slut hittade Ilse Schleifenbaum en mager och eländig hund i området Krom Fohr, nära Siegen i Tyskland, som hon tog med sig hem och döpte till ”Peter”.
Enligt berättelserna kan Peter ha varit en fransk jakthund av griffontyp, även om vissa kynologer ifrågasätter detta påstående med tanke på hur hans avkomma såg ut. Kanske var Peter helt enkelt en blandras.
Under Ilse Schleifenbaums vingar återhämtade sig Peter snabbt och blev snart en tillgiven och trogen sällskapshund. Peter lärde känna grannens hund Fiffi. Fiffi hade ingen stamtavla, men beskrivs som en foxterrier.
De båda parade sig, och Ilse Schleifenbaum fick en likartad kull med vitbruna, strävhåriga och friska valpar. De söta valparna hittade också snabbt köpare. Många hundvänner hade förlorat sina fyrbenta följeslagare under krigets kaotiska förhållanden.
Eftersom aveln av rashundar hade lidit stor skada under den här tiden, planerade Schleifenbaum att etablera en ny hundras med Peter och Fiffi. Alltså lät hon upprepa parningen av Peter och Fiffi flera gånger.
Ilse Schleifenbaum fick stort stöd av sin vän Otto Borner från Dortmund, som vid den tiden var direktör för den tyska kennelklubben (VDH).
Trots att det till en början bara fanns en enda avelslinje med Peter och Fiffi och att det förekom upprepad inavel, erkändes den nya rasen officiellt av VDH 1955 under namnet ”Kromfohrländer” – en hänvisning till dalen med samma namn nära Siegen.Kort därefter erkändes rasen av FCI, Fédération Cynologique Internationale.
Idag skulle ett erkännande under sådana förutsättningar vara otänkbart. Ändå har kromfohrländer klarat sig fram till i dag. Detta beror inte minst på dess tilltalande yttre.
I Tyskland föds varje år ca 200 kromfohrländervalpar i VDH. Olika avelsorganisationer i Europa arbetar för att motverka inavelsproblemet. Det finns olika korsningsprojekt med olika avelskoncept (korsning med rashundar/korsningar).
Om du vill köpa en renrasig kromfohrländer ska du alltid kontakta en seriös uppfödare. Du kan få en lista över registrerade uppfödare av rasen från VDH eller nationella rasklubbar. Ring olika uppfödare och be om inledande information om deras avelsbas och deras hundar.
Om du tycker om uppfödaren och denne är villig att ge dig information kan du boka ett personligt möte. Seriösa uppfödare kommer att bjuda in dig till sitt hem så att du själv kan se valparna, mamman och uppfödningsmiljön.
Det här första mötet handlar inte om att köpa valpen direkt och ta med den hem, utan om att lära känna varandra.
Uppfödaren kommer att ställa dig några frågor som du bör besvara ärligt och utförligt. En seriös uppfödare som föder upp sin ras med mycket kärlek och ansvar vill veta var de små fyrbenta skyddslingarna hamnar.
© Conny Hagen / stock.adobe.com
Var inte rädd för att ställa några frågor om rasen, kosten och avelslinjen. Fråga till exempel om föräldrarnas hälsa. Ju mer du vet, desto säkrare är du på att du väljer rätt uppfödare.
Förutom ett gott intryck av uppfödaren, föräldradjuren och valparna är formaliteterna naturligtvis också viktiga. Se alltid till att få en stamtavla, ett vaccinationsintyg och ett veterinärintyg som bekräftar att valparna och deras föräldrar är fullt friska.
Priset för en kromfohrländer – renrasig eller från ett korsningsprojekt – börjar vanligtvis på ca 1 500 euro.
Kromfohrländer är inte en hund för alla. Den behöver en erfaren hundägare som kan ägna mycket tid åt hunden och hantera rasens känslighet. Men med mycket empati och närvaro från ägarens sida kan kromfohrländer bli en drömhund.
Men den vill inte vara ensam länge och vill helst följa med sin ägare överallt. En kromfohrländer älskar nämligen sin utvalda människa över allt annat.
| Sammanfattning: | Kromfohrländer är en medelstor sällskapshund. De hör hemma hos erfarna hundägare eftersom de har en känslig karaktär och är revirhävdande. |
| Mankhöjd: | 38–46 cm |
| Vikt: | hanhund: 11–16 kg tik: 9–14 kg |
| Genomsnittlig livslängd: | ca 12 år |
| Pris: | från 1 400 euro |
| Sinnelag: | tillgiven, människokär, lättlärd, känslig, intelligent, envis |
| Päls: | sträv eller slät |
| Pälsfärg: | vit grundfärg med bruna fläckar |
| Uppfostringsinsats: | hög |
| Skötselinsats: | ganska låg |
| Behov av rörelse: | medelhögt |
| Härkomst: | Tyskland |
The zooplus editorial team consists of a dedicated team of experts with many years of experience in the field of animal husbandry: Luisa with her White Swiss Shepherd Elyos, Laura, Julio, and Florian. Together with a large network of animal experts, we work to make the zooplus magazine a trusted source of information for all animal owners and lovers. Our goal is to provide exciting animal knowledge and relevant information on the proper care of pets.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Den minsta hunden i världen har de kändaste ägarna och den längsta livslängden – ja ni ser, chihuahuan är verkligen en hund av superlativ! Den känner sig hemma på de stora scenerna, i handväskor som bärs av topstars som Madonna, Britney Spears eller Paris Hilton. Ändå är den mexikanska hunden chihuahua så mycket mer än bara en lyxhund.
